(Till Pontus, om du läser det här: jag ber om ursäkt för att bilden får dig att ser ut som en SD:are som står i McDonald’s drive in-kassa. Det var helt enkelt det bästa jag kunde åstadkomma.)

På min egen blogg, Fem bilder, kommer jag den här veckan att publicera intervjuer jag gjort med olika humorister (varav ett flertal figurerat här på Rikets sal på ett eller annat sätt).

Först ut är min radiokollega och fellow serietecknare, Liv Strömquist. Den som vill läsa intervjun gör det här.

SARA HANSSON – Aktuell med fantastiska seriealbumet ”Vi håller på med en viktig grej”. Tankesmedjan-medlem. Levnadskonstnär.
JONATAN UNGE – Även han Tankesmed. + stand up-komiker. En väldigt rolig människa.
JOSEFIN JOHANSSON – Ni känner den tjejen. Genom RS, Pang Prego, Josefinito Show, SOS Ambulans, m.m.
PONTUS LUNDKVIST – Aktuell med den extremt roliga boken ”Full sysselsättning”. Har gjort grejer för Rikets sal också.
LIV STRÖMQUIST – Geniet bakom ”100 % fett”, ”Einsteins fru” och ”Prins Charles känsla”. Också Tankesmedjan-person.

Som ni märker har jag grävt där jag står. Många av dessa tokhövven känner jag ju redan. Så – därför behöver jag era fräscha utifrån-ögon. Vad skulle ni vilja veta om dem? Kom gärna med förslag på frågor, antingen till någon av dem eller till alla. Så hörs vi igen om någon vecka. Puss!

Kom till Akademibokandeln Entré på lördag och köp en Rikets sal-bok. Varför? För att du får den signerad av oss! Jag, till exempel, lovar att rita mitt allra finaste i din bok. Och Kringlan lovar att signera på ett ”oortodoxt” sätt. (Jag gissar att han inte ens kommer använda penna.)

Och – se på fan – Akademibokhandeln slänger in en fika på köpet också. Det är för mycket! Och det kan bli ditt! Så komsi kom, mellan 14 och 17.

Här är Facebook-tjottahejsanet.

Från vänster: Valle, Jossan, jag och Kringlan. (Jesper utanför bild.)

Jag hittade precis en blogg som gör mig genuint lycklig.

Matts Jansson i Månkarbo verkar vara en så fruktansvärt snäll människa. Jag kommer följa allt han skriver från och med nu.

Ironiker och cyniker göre sig icke besvär. Jag menar allvar.

Nu söker hon någon att gå på Rikets sal-releasen på Babel med den 2:a april. Så, folks – ta chansen att knyta vänskapsband! Gå dit med JohannaElisabeth! (OBS! Inte ni tidigare nämnda psykon, ni bör hålla er annorstädes.)

PS: Kvinnan på bilden är en helt annan Johanna Elisabeth.

Den som vill lära sig mer om Pallig, Asbjörn och Toke kan göra det här.

Men skit samma, för då och då dyker det faktiskt upp nåt intressant/anmärkningsvärt/sinnessjukt. Här är 10 Hello Kitty-relaterade grejer jag hittat på internet:

.

Plats 10: Hello Kitty-hotell

Hello Kitty-hotellet ligger såklart i Japan. Japanerna är tokiga i Hello Kitty. Det är deras fjärde största behov, efter mat, sömn och tentakelporr.

.

Plats 9: Hello Kitty-självskadebeteende

Det här var väl i och för sig det mest givna man hade kunnat vänta sig, att emos har en förkärlek till Hello Kitty. Men ändå är det obegripligt. Obegripligt, att någon är så fee-ruktansvärt deprimerad att den vill slajsa upp vaden (för det där är väl ändå ingen arm?) men ändå tillräckligt fond of livet för att känna kärlek och tillgivenhet till en ultrakapitalistisk symbol.

.

Plats 8: Hello Kitty-tatueringar

Fortfarande inget anmärkningsvärt. Bara dumt. Varför inte taturera in Netto-terriern när du ändå är i farten?

.

Plats 7: Hello Kitty-bling

Människor som investerar i det här förtjänar inte pengar.

.

Plats 6: Hello Kitty-bröllop

- Gud vilken scenskräck jag har… Jag går verkligen och gruvar mig inför vårt bröllop.

- Äsch, det är väl inga problem. Vi får bara hitta nåt som distraherar alla.

- Hah, vad skulle det vara?

.

Plats 5: Hello Kitty-katastrofattiraljer

Det är såklart extremt viktigt för den här killen att inte få sars. Men det är också skitviktigt för honom att distansera sig från alla andra hypokondriker.

.

Plats 4: Hello Kitty-sexattiraljer

(Överst: Hello Kitty-vibrator. Under: Hello Kitty-kondomer)

Folk får tända på vad dom vill, men en vibrator föreställande en stiliserad katt är kanske inte det första man tänker på när det vankas rajtantajtan.

.

Plats 3: Hello Kitty-vapen

Om japaner och emos utkämpade krig mot varandra skulle det se ut såhär.

.

Plats 2: Hello Kitty-djur

Det här känns så himla taskigt, för vilket IRL-djur kan tävla i söthet mot en liten mangakatt, vars design inte fyller några andra syften än just söthet? Fast iofs känns det inte lika taskigt som…

.

Plats 1: Hello Kitty-djurtatueringar

.

.

BUBBLARE:

Hello Kitty-vin.

Hello Kitty-smörgåstårta.

Svaret kommer inom kort…

Så här ser den inte ut.

Vadå hår? Som i hårstrån eller frisyrer? Provade mannen 11000 frillor för att till slut fastna för fjäderlätt Adaktusson-fluff*? Och varför får man inte veta vilket ord som saknas mellan 11000 och hår? Är det bortplockade eller tillsatta? Och, om det första alternativet, var satt de i så fall?

(Kanske skulle det även kunna röra sig om ett slarvfel, där ordet år helt sonika blivit hår. Kanske ska bilden föreställa framtidens människa, det världsvana, stilkänsliga släkte som traskar runt på jorden år 13011 e.Kr.)

Fylld av frågetecken och en svårbetvingad impuls att pilla på min egen hårbotten klickade jag på annonsen. Det här var vad jag fann:

Ännu fler frågor! T.ex.

- Vem ÄR egentligen patient på bilden? Ifall patienten precis genomfört en hårtransplantation gissar jag såklart på personen med avgjort mest hår (hon längst till vänster), alternativt Krull-Fia till höger. Men är det pre-op står det hugget som stucket mellan trion i mitten. Det som talar för smilfinken näst längst till vänster är i och för sig att hennes T-shirtkulör skiljer sig från de andras, men detta faktum kan ju lika gärna tala för att hon heter Evelyn Ekerot, äger hela salongen och aldrig tvingas kränga på sig tjänstekläder.

- Vad är MEGASESSIONS och varför står det skrivet i versaler?

- Meningen ”Transplantationer som utförs utan att håret i det behandlade området rakas av” måste väl ändå vara en paradox, eller? För om det FINNS hår att raka av – varför behöva en hårtransplantation?

Jag blir inte klok på det här. Inte ens när jag klickar vidare på siten. Däremot blir jag äcklad. Förlåt mig om det tyder på någon sorts människoförakt, men ansikten kapade OVANFÖR ögonbrynen ser faktiskt FÖR obehagliga ut.

.

* = Det här är faktiskt andra gången jag slentriankränker Lars Adaktusson(s hår**) inom loppet av ett dygn. Först i radio och nu här. Borde jag skämmas? Jag borde fan skämmas.
** = Bara ETT till. Om man blåser på LA:s skalp, lättar då stråna från hårsäckarna, såhär?

Jag tänker ta Sandahlen i försvar. För den kritik han får i kommentarsfältet är faktiskt märklig.

Jag vet ju inte hur RS* själv resonerar, men för mig skulle det inte svida att kallas ”Ranelid kopia” av Plura2.

.

* = Tänk vad lustigt, att R. Sandahl har samma initialer som Rikets sal. Coincident? I think not. Not. (Dubbel negation raderar allt.)

Imorse satt jag på golvet i Musikhjälpens glasbur och tecknade serieaffischen ”Svensk kill- och gubbinformation informerar” tillsammans med mina kollegor Liv Strömquist, Sara Hansson och Sara Granér.

Om du vill lägga ett bud på vårt konstverk (alla pengar går såklart till musikhjälpen) kan du göra det här.

OBS + skryt: Sist jag kollade var auktionen uppe i hela 810 kr, så du som ger dig in i leken bör vara någorlunda rik slash fanatisk serieälskare slash SMS-låntagare.

]]> http://www.riketssal.se/en-auktion-vard-att-uppmarksamma/feed/ 8 http://www.riketssal.se/ett-meddelande-till-alla-seriekonsumenter/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=ett-meddelande-till-alla-seriekonsumenter http://www.riketssal.se/ett-meddelande-till-alla-seriekonsumenter/#comments Wed, 08 Dec 2010 12:23:30 +0000 Nanna http://www.riketssal.se/?p=18843 Jag har löst två problem åt er. Det första är vad ni ska ge alla era vänner i julklapp. Det andra är vad ni ska göra av första halvan av ikväll. För ni ska ju gå och träffa de här glada människorna:

Fast minus Alexander Bard och plus Sara Granér!

Jag, Liv Strömquist och Sara G sitter nämligen och signerar våra böcker på bokcaféet Amalthea (Kristianstadgatan 29 B, Malmö) från cirka 18 och någon timme framåt. Vill du ha en signerad Prins Charles känsla, Mig blir du snart kär i eller Med vänlig hälsning att slå in i rosett och ge till morfar? Komsi kom!

/ Nanna Johansson

HANDLING:
En pappa och hans dotter sitter i en bil. Dottern håller upp en rosa My Little Pony och säger sött: ”Den heter Lucy”. Klipp till framtiden, då dottern har blivit äldre. Hon hoppar in i bilen, surmulen, piercad, med extensions i hela håret och – som om det inte vore nog – en orm över axlarna. ”Han heter Lucifer”, fräser hon till pappan. ”Tillsammans ska vi krossa patriarkatet.” (Därefter texten: ”Ibland går tiden fortare än man önskar”.)

Jag visste inte att skräcken att nära en feminist vid sin (frus) barm var så vedertagen att man helt okommenterat kan puncha med den i reklamfilmer. (Varför reklampappan önskar att dottern ska förbli ett ponnyälskande litet mähä är också en gåta.) Inte heller att ”greppet” att spöka ut en ungdom på glid med näsringar överlevt 80-talets skämtteckningar. Men. Förutom det unkna i handling, casting, kostym, skämt och utförande återstår faktiskt ännu en obegriplighet. På vilket jävla sätt kan en orm hjälpa en att krossa patriarkatet? Vad har jag missat?

Här kan ni se hur reklamen såg ut för några veckor sedan, innan Renaults reklambyrå ändrade slutet. Den här versionen är bara nästan lika dum.

Ni behöver inte skoja om att det är en perfekt julklapp till en bisexuell vegan/häst, eller att det är den enda morotsrelaterade njutning E. Blom skulle kunna uppleva (för äta något så fiberrikt och magert kommer han ju aldrig göra). Allt ni behöver göra är att klicka på ”Läs mer”. OM ni vill ha en close up att ronka till/över, vill säga.

Men så slog det mig. Att jag ju borde köpa en ny foundation för att inte se så vinterglåmig ut. Fåfängan segrade över tröttheten och jag masade min bakfulla kropp in på köpmekkat Hansacompagniet. Där jag inte ens hann kliva in i sminkavdelningen förrän ett affärsbiträde slog klorna i mig och, med nästan hotfull röst, frågade vad jag var ute efter. Jag kraxade fram mitt ärende och hon gick raskt iväg till en sminkmonter döpt Chanel. Chanel, tänkte jag. Är det inte synonymt med väldigt, väldigt dyrt? 

”Vi provar den här”, sa hon och öste ut brunaktig kräm på sin handrygg. Jag böjde mig fram för att titta på den. Då smetade hon ut kräm över min näsa.
”Det är bättre att testa direkt i ansiktet”, fräste hon när jag ryggade tillbaka. ”Vad torr du är! Helt fnasig!”Hon suckade högt. ”Det är nog bäst att du sätter dig på pallen där borta. Så kan jag visa hur snygg du blir.”
Jag ville protestera, men hon hade redan lotsat iväg mig och tryckt ner mig på den lilla pallen. Nu fiskade hon fram en borste ur fickan och började kleta ut kräm över hela mitt ansikte. Jag kände mig som ett barn. Ett barn som tvingas acceptera en ansiktsmålning av Ronald McDonald på ett deprimerande kalas.

Jag ville fråga: ”Hur mycket kostar egentligen krämen?”
Jag ville fråga: ”Den där sminkborsten du så aggressivt duttar mot mitt ansikte… Har du någonsin tvättat den? Och kommer du tvätta den nu, efter att du i princip kört upp den i mina näsborrar?”
Jag ville säga: ”Jag tycker inte om när främmande händer petar i mitt ansikte. Särskilt inte händer som ÄVEN hanterar det mest ohygieniska vi har, alltså mynt och sedlar.”
Jag sa ingenting. Hon blev klar och jag fick titta mig i en spegel. Det var inte så jättestor skillnad jämfört med innan. Bakom mitt eget ansikte såg jag hennes malliga. ”Kolla vad fin du blev!”, spann hon. ”Jag älskar den här krämen! Den är så fuktgivande! Du slår till, va? Du blir jättesnygg!”

Jo. Till slut gick jag med på att köpa krämjäveln. Varför? För att det var ett slag jag inte vågade utkämpa. Och det kändes ändå som att jag vann pyttelite, för jag lyckades avstyra att bli kundmedlem i butiken.

Vad kostade då min Chanel-kräm? 530 kr. Pengar jag hade kunnat göra mycket vettigare saker för än att undvika torrhet. Pengar som bräcker min ”julklapp” (= 400 kr) till svältande, föräldralösa barn i Zambia. Om jag någonsin träffar dem, hur ska jag kunna motivera mina prioriteringar? Kommer de känna igen sig i påstridiga-säljare-dilemmat eller kommer de skaka på huvudet och avfärda mig som en idiot? Jag vet inte. Jag vill inte veta.

Nu ska jag rita något tramsigt till Rikets sal-boken. Hej.

Hur som helst. Idag visade Farbror änt-li-gen prov på sina gamla (o)färdigheter och lämnade en blotta. Han skulle visa en bild på sin nya mobiltelefon. (Och nej, han hade (ännu) inte skaffat en sån här telefon – jag är lika förvånad som ni!) Tyvärr, tyvärr var bilden för liten (eftersom skärmen var liten). Tyvärr, tyvärr behövde Kringlan zooma in. Så, han gjorde vad alla 80-plussare som hört talas om iPhones eller konfronteras med teknik för första gången skulle ha gjort. Han började pilla på själva skärmen. Följande repliker utväxlades:

Jag: Men det där är ju ingen touchscreen.
Han: Nej, jag vet.

Ändå fortsatte han, sorgligt nog, att pilla och trycka och dra. Det var som att se en labrador jaga sin egen svans. Det var som att se en katt trycka tassen mot spegeln i tron om att den hälsar på en annan katt. Framförallt var det att återse en kär gammal vän.

Så: välkommen tillbaka, Farbror Farfar!

”Bästa Kristoffer Svensson! Tena har nu mottagit din prenumerationsförnyelse.”

Den här var den sista på ett tag.
Har du inte köpt min bok vid det här laget så lär du nog aldrig göra det.

Serien kommer från en bok.

.

B
O
K

Bok här.

Köp ingen bok idag.

Köp förresten min första bok också.
Jag behöver pengar till tusch och snus.

Årets julklapp hittar du här.

—–> BoKiZ <3 <3

Sarjakuvakirja*!

* = Finska.

Såhär fin är min nya bok:

Du kan inhandla den här.

…

Hej du ystra konsument, här hittar du en bok!

Köp.

Köp boken INNAN DEN TAR SLUT!!!1

Finns även i pappersform.

Bok här.

HUiewur8r6qyr yhwkjrkw!!!

Jag säljer min själ + lite till för 137 kronor. Här.

En bok med den här och många fler serier hittar du bl.a. här.

Psst… Köp min bok, Mig blir du snart kär i!

- Aaargh, ta på dig den igen! Ta på dig maskjäveln!!!!

En hälsning från Billy Butt var det som hon (jag tror hon hette Ulrika) skänkte mig!

Hon vet minsann hur man hittar vägen till en flickas hjärta.

För oss med bräckligt ego är en signering på bokmässan som att spela ett parti Kronan*, fast med självkänsla som insats istället för knogar. Ena sekunden är allt halle-fucking-luja och fanfarer och palmblad strösslade framför ens fötter, och i nästa sekund står något boleroprytt russin och liknar den buttrare av de två teatermaskerna medan hon avmätt bläddrar i ens magnum opus. Kanske muttrar hon något om att ”jaha, är det sånt här”. Och man vill bara gå fram och dirigera hennes slöa bläddrande, man vill fatta hennes lilla hand och krama den hårt – så hårt att det krasar och hennes små koögon tåras – och skrika: ”MEN DIN DUMMA TANTAJÄVEL – DU FATTAR VÄL ATT DU INTE KAN BÖRJA LÄSA EN SERIE FRÅN OCH MED NÄST SISTA RUTAN! VAD FAN ÄR DET MED DIG – ÄR DU EN DYSLEKTISK JAPAN**?”. Men det får man inte. Man får finna sig i att flina som en halloweenpumpa och kraxa fram ”tack goe frun för att du tog dig tid att ägna tre sekunder åt något jag jobbat med i ett år” medan man knyter tantkrossarnäven i kjolfickan.

Jag överdriver såklart. Riktigt så jobbigt är det inte att vara någorlunda framgångsrik inom sitt skrå och hyllas som judarnas konung en gång om året. För uppenbarligen finns det ju massor av grejer som gör mässan värd att återvända till år efter år. Tyvärr kan jag inte komma på vilka de är (för sprit finns ju även annorstädes, och böcker och uppskattning – mig veterligen – likaså). Men jag vet att årets mässa i alla fall hade EN stark ljusglimt. Nämligen: en extremt rar läsare som gav mig en present. Eftersom scannern står i andra delen av rummet – och jag har ont i underredet efter att ha ståjobbat i tre dagar – orkar jag inte visa vad presenten består av just nu. Så det får bli en cliffhanger. Imorgon kommer jag visa ALLT. Och ni – kära läsare – kommer att förundras, förfasas, förföras. Ni kommer bli avundsjuka, arga + ännu fler allitterationer.

Så, jag återkommer alltså om mindre än ett dygn. Till dess kan ni passa på att beställa min bok. (En varning till epileptiker/SD-röstare: den är extremt färgglad.) Puss. Hej.

.

* = För er som aldrig spelade Kronan, eller bodde på någon utomnorrländsk ort där fenomenet hette något annat (eller där ni – Gud förbjude – lekte lekar som Under hökens vingar, kom och Flaggan på rasterna) kan jag förtälja att det går till såhär: klassens psykon sätter sig vid ett av de där golvfasta korridorsborden med inristade fjortisnamn och svastikor. Någon plockar fram ett mynt och sätter det i snurrning på bordet. Alla måste, i tur och ordning, ”knäppa” på myntet så att det håller farten. Den som först misslyckas med knäppningen bestraffas. Han eller hon får ställa sin tass till förfogande genom att pressa ner den mot bordet neandertalar-style och låta någon sikta – och sedan skjuta – myntet mot knogarna. Helst ska det uppstå blodutgjutelser eller skelettskador. (Den straffade bör m.a.o. aldrig mer kunna räkna på knogarna vilka månader som har 30 respektive 31 dagar.)

** = På ön Japan är allt som här, fast tvärtom. Där sitter man direkt på golvet, läser sin manga från höger till vänster (precis som nämnda bokmässetanter), och ju äldre och stiffare man blir – desto roligare finner man det att förnedras i TV, karaoka till eurodisco och buda hem femtonåringars använda Hello Kitty-trosor på eBay.

Såhär såg det ut för några minuter sedan, när vi flängde runt som yra höns och roddade ihop instrument och letade USB-kablar:

Kringlan Linslusson. Lägg märke till The Bernadottes-banderollen i bakgrunden.
(Tack till Ebba som skickade den till oss!)

.

Camila ”violinist” Diaz sitter och lockar i ett hörn, likt Näcken.

.

Bas-Jacob har tagit med sin flickvän!

.

Marco Padoan. Känd från bl.a. sommarlovsmorgon och internet-succén Vi minns 90-talet.

.

Vår senaste medlem: Gitarr-Malin!
(Eller som vi skämtsamt kommer kalla henne när vi lärt känna henne bättre: Gitarr-mongot!)

Nu har jag inte tid att sitta och fjanta mig, eller ens bjuda på ett skämt. Jag ville mest att det skulle hända något på Rikets sal idag.

Puss på er, och önska oss lycka till med inspelningen!

Nu är showen slut. Ni har varit en fantastisk publik!

18:49

Nu har Valle tagit med sig möglet upp på scenen. Det faller ner insekter. Det här är det äckligaste jag varit med om.

18:45

Johan Folin har skickat en bild på mig och Jesper. Är det inte ballt att man kan sitta på en show och fota showen samt skicka bilden till showen medan showen pågår, så säg. Här är vi:

18:41

Nu pratar Kalle om gubbar. Jag är förvånad.

18:39

Jag sitter på en läskback. Den börjar ta ut sin rätt på min röv.

18:38

Jesper (och de andra som visar bilder) tutar medelst tuta när de vill byta bild i bildspelet, för att teknikern ska höra. Det är det smartaste system som någonsin kommits på.

18:37

Det är faktiskt jävligt pinsamt.

18:36

Nu har The Bernadottes uppträtt. Vi sjöng vår nya låt ”Jag hatar (bara) dig”. Men nu står Jesper och outar pinsamheter ur sitt tonårsliv.

18:28

Jag har en nys på gång. Bara den inte kommer olägligt.

18:27

Alla skrattar väldigt gott åt Talibs film. Du skulle varit här, Magnus.

18:26

Nu visar Talib film. Han är inte här, men han syns på bild. Jag ser honom dock inte därifrån jag sitter. Kan ingen skicka ett foto på scenen och skicka hit på nåt sätt, så kan jag lägga upp den här och visa hur taskigt till jag sitter.

18:25

Nu är det någon sorts prisutdelning. Ingen verkar vilja ha priset.

18:22

Nu kom Kom-i-soffan-gänget upp på scenen. De funderar på hur deras pressbilder ska se ut. Jag ser inte vad de visar upp i sitt bildspel, men något säger mig att de står och hänger ut andra komiker.

18:20

Nu uppträder Ryska Posten med sin låt ”Gå och duscha”.

18:18

Nu läste jag upp en (1) av två (2) kommentarer. Den som kommenterat satt i publiken. Tack, Johan Folin, för att du förstår värdet i en liveblogg.

18:16

De har börjat bråka. Åh, jag önskar verkligen att det fanns ett sätt för er att vara med just nu. Vi får sätta allt vårt hopp till de i publiken som sitter och filmar. Jag räknar till fem personer (men jag är också närsynt).

Ooookej. Nu jämför de kroppsfunktioner med livsmedel. Allt är väldigt äckligt.

18:15

Nu kom två forskare upp på scen. Horst Flabb och Karo Nibelungen. De ska jämföra vad som egentligen är ofräschast – spermien eller ägget.

18:14

Nu pratar Moa om livebloggen. Och Flashback forum. Alla som har varit inne där klappar. Alla klappar.

18:13

Nu kvider publiken mer än skrattar. De tycker att Valle är äcklig.

18:11

Nu har jag och Kringlan framfört en extremt otight låt om hans spaning om att alla lesbiska älskar te. Det gick inte jättebra. Men nu! Nu! Visar Valle en film om hur han möglar en hatt. Ja! En hatt! Ni skulle varit här. Det skulle ni verkligen. Alla som är här skrattar gott. Jag önskar att det fanns ett sätt att spela in deras skratt.

Förresten – kommentera!

18:06

Nu är showen i full gång!!! Weee! Vi har sjungit!

17:56 Det repas i en trång loge. Kringan har eventuellt kissat på sej

16:57

Här kommer det alldeles strax att dyka upp en liveblogg från Rikets sal-föreställningen! Jag, Nanna, kommer sitta på scenen och blogga vad som händer! Så alla ni som inte fick tag i en biljett kan följa med! I skrivande stund repar vi det sista, men snart gäller det! Jag är så peppad att utropstecknen kommer utan att jag behöver reflektera över det! Ses snart, i Lund eller här! (PS: Vill ni framföra hälsningar till oss och/eller publiken går det bra att skriva i kommentarsfältet!)

Vi ses!

Världens bästa idé OCH utförande.

.

Hatten av för mannen som lyckas överglänsa en kalkonhatt.

.

Och hatt no. 2 av till tanten som lyckas bära upp en boa och en pytteliten tårtmössa som vore de diamanter, evig ungdom och en oscarsstatyett.

.

En vandrande optisk synvilla. Tankarna svindlar och världen vidgas.

.

- Är det rasistiskt att komma utklädd till take away-kinamat?
- Nej, inte så farligt.
- Då tar jag på mig rishatten också, för säkerhets skull.

.

- Är det rasistiskt att komma utklädd till mexikan?
- Bara om du tar på dig hatt, lösmustasch och en multikolorerad T-shirt.
- Okej.

.

- Är det rasistiskt att klä ut ett italienskt barn till pizza – ja, då är jag väl rasist!

.

Ett nytt sätt att reta överviktiga klasskamrater.

.

Det den här dräkten förlorar i humor tar den igen i classyness.

.

Inget säger ”jag är INTE en störd människa” så mycket som en vänskaplig Happy Chanukah-hatt!

.

Pure awesomeness.

Vill ni själva bidra med roliga djurhistorier kan ni göra det här.

Marsvin är uppenbarligen inte bara ett husdjur. Det är också en livsstil, med en alldeles egen estetik och vokabulär. Jag ska nu visa er de fem finaste hemsidorna jag hittade.

Plats 5: Nyponfrostens marsvinsförening

Nyponfrostens marsvinsförenings hemsa är – för att vara en marsvinssida – förhållandevis sparsmakad. Här finns egentligen bara tre intressanta klickalternativ: historian om marsvinet, bada ditt marsvin och Skudom1:RINGORM [sic]. Om du besöker hemsidan, klicka inte – med betoning på INTE – på ringormslänken. Jag försöker fortfararande gnugga bort bilderna från näthinnan.

.

Plats 4: Marsvinshuset

Nu börjar det likna nåt! Marsvinshusets sida är en pastellig comic sans-psykos som utlovar ”fakta och annat kul om marsvin”. Och här finns faktiskt mycket kul. En sida med roliga historier till exempel. (Dyker upp i ett senare inlägg.) Men, hur Disney-kolorerad sidan än må vara så lämnar den överdrivna fixeringen vid raser mig med ett lätt obehag. Ett annat minus är att man inte bara fokuserar på marsvin; här finns också Kaninhörnan, Hamsterhörnan och Hundkojan. Publikfrieri, kallar jag det. Vi drar vidare.

.

Plats 3: Svenska marsvinsföreningen

En klassiker! Här, i marsvinsivrarnas Mekka, kan den som så önskar skaffa certifikat, anmäla sina gnagare till tävlingar och/eller bara sitta i timmar och hypnotiseras av demonmarsvinens knallröda ögon (se bild). Sidans enda nackdel är att den är så fruktansvärt tråkig.

.

Plats 2: Magdalenas marsvinssidor

Redan vid första anblick av Magdalenas marsvinssidor hopar sig frågorna. Varför sidor i plural? Varför en krabba i rubriken? Vad är Marsvinsspråk (som fått en egen flik i vänsterspalten)? Är det märkliga djuret med fästingproportioner (d.v.s. pyttelitet huvud och enorm kropp) till vänster verkligen ett marsvin? Är den otroligt deppiga socialrealism vi ser på bilden till höger något man lägger på en förstasida? Vem är du egentligen, Magdalena?

.

Plats 1: Mias marsvin (a.k.a. SMF 426 M&M)

Mias Marsvin ser vid första anblick inte ut att vara mycket till världen, men ack så fel man tar. Mia är en språkekvilibrist ända ut i fingerspetsarna. Jag kräver att ni klickar upp den här bilden och spanar in alla godbitar själva. Och att ni sedan scrollar ner här och tittar på ett urval av Mias Marsvins undersidor.

Först förstod jag inte att det faktiskt var marsvin som låg på bordet. Jag trodde, på allvar, att det var tupéer.

QUESTION: Vilket är ditt bästa marsvinsnamn? Mitt är avgjort Sch Confettis Lucky Looser. Med Lillhagas Zenda som stark tvåa.

VM i mittbena.

Det malligaste som går i päls och puffkinder.

.

Det var allt om marsvinssidor för den här gången!

Men som The Bernadottes-medlem måste jag tillstå att jag blir djupt avundsjuk.

Mer av denna smedja kan du läsa och lyssna på här.