Rikets sal

Tjena alla bokhusdiggare!
Idag börjar jag en blogg om mitt kommande projekt – ett hus av böcker på Malmöfestivalen. Som ni kanske kommer ihåg byggde jag förra året ett hus av pappkartonger. Pappa Kartong fick det huset heta.
Själv är jag ganska nöjd med den skulpturen. Det blev som jag hade tänkt mej i konstruktionen och var mysigt inuti. Malmöbornas sätt att ta till sej konstverket var att lyfta upp stora kyrkbänkar av trä och kasta in genom taket. Det gjorde dom första natten. Då spärrade jag av med polistejp och skrev ”brottsplats” med spritpenna på kartongskyltar. Sydsvenskan skrev om det och under en tid var det tidningens mest lästa artikel. Mycket tror jag för titeln ”Papphus vandaliserat med kyrkbänkar”, en samling ord som låter lite kittlande. Andra natten av festivalen gick folk lösa på kartongväggarna med sparkar och slag tills det mest var liknade en samling skräp på marken. På det föll regnet och festivalledningen beslöt att frakta bort resterna av Pappa Kartong. Sydsvenskan var på plats igen. Tidningens reporter valde att ge mej en offerroll vilket jag inte var alldeles nöjd med, men med tanke på hur kränkta hela Rikets sal-gänget varit över att SDS helt valt att ignorera vår existens valde jag att tiga och tacka för uppmärksamheten.

I år har jag valt ett byggmaterial som är lite kompaktare än kartongen – böcker. Alla vet hur sjukt jobbigt det är att flytta lådor med böcker, vilket borde tyda på att det är ett tungt och stabilt material. Tungt iallafall. Jag har samlat nånstans mellan två och tre ton böcker i ett magasin i hamnen, så jag vet exakt hur tungt det är. Det är asatungt. Mer om det imorn.

Ses/Valle