Ikväll ska jag vara konferencier på en standup-kväll för djur. Jag sitter just nu med mitt ”manus” (jag skriver ”manus” för det är ju inte ett manus i den meningen att det finns nedtecknat på ett papper, eller att det har några större likheter med den text som kommer slippa ur min trut när jag står på scen ikväll), men jag har kört fast i en rent språklig fråga.
Hur uttalar man egentligen ”kilo”. Säger man:
1) Tjilo (med samma hyschande ljud som man säger tjugokronorsfnask med. Eller var det bara en ungdomlig fluga?)
2) Kilo (med samma hårda K som återfinns i den nyskrivna sketchen ”Kafka hos förläggaren” Läses med fördel högt!
Förläggaren: Hur stavar din nya karaktär sitt namn?
Kafka: Det stavas utan bokstäver!
Förläggaren: Men K:t då?
Kafka: Ja, lite.
Eller är hårda K i kilo bara något som pilsnerfarbröder i pilserfilmer sysslar med?)
3) Chilò (med stumt Cecilia Stegö framför)
Hjälp mig här, är ni snälla. Nu gör vi det här en gång för alla.
Säg tusen istället, så slipper du hela problemet som uppstår när man använder ord som är lite för fancy.
tjilo säger jag
tjilo
Fråga K.G. Hammar
Djur är generellt sett en svår standup-publik. Så lycka till. Det uttalas Tjilo. Som den sovjetiske seriemördaren Andrei Chikatilo.
vem fan säger kilo med hårt k?
Alla vi finlandssvenskar >:-|(-
Generellt uttalas K som Tj framför mjuk vokal och Kå framför hård vokal.
Nu gäller det inte inte alltid, som t.ex landshövding Könberg, han vill av naturliga skäl inte uttala sitt namn som Tjönberg.
det är inget konstigt med det namnet. eller den yrkestiteln
Jag vet inte om jag tycket tjönberg vär särskilt mycket bättre.
Förövrigt heter det chilo(obs! betonigen är på i:et) som i chilla.
Tjilo heter det, och kex uttalas kex, inte chex
Med stumt ”p” som i psalm.
Om man är hipp rockmusiker som nonchalant kan slänga ifrån sig en kapsyl samt inte vet vad självdestruktiv betyder säger man naturligtvis kilo med hårt K.
http://www.youtube.com/watch?v=ENhtyE3ZjiE&p=C402CBC7B2B570D4&playnext=1&index=15 (från 3:20)
Förlåt.. ”Destruktiv” är ordet vars betydelse man inte skall känna till.