Regnkappa på (för Afrikas skull)!

Idag upplyste min producent Jonas mig om vad återstoden av Triple & Touch gör nuförtiden. Efter att Lasse Kronér yrkesskadades genom att han själv slog sig i huvudet med en gitarr (obs! sant), så har de två (ytligt sett) mindre karismatiska ”triplarna” fortsatt. Under namnet Triple & Touch (som nu inte bara blir märkligt och svårtbegripligt, utan också vilseledande).

För många betyder kombinationen 90-tal och underhållnigKillinggänget. Men det är lika mycket Triple & Touch årtionde. Dom gjorde tv-program, shower, skivor och när friidrotts-vm invigdes 1995, var det inte Robert Gustavsson och en uppstoppad iller som underhöll 250 miljoner tv-tittare. Det var lika självklart som det kan låta märkligt idag, att det var Ken, Göran och Lasse.

Sen råkade Lasse ut för sin tragikomiska gitarrolycka (som jag förstått det hade han gitarren i ett band om halsen, svingade den runt kroppen, varpå den – på grund av den väl tilltagna omloppsbana – kom upp i en svindlande hastighet, innan den träffade Lasse i huvudet). Man kan väl säga att det varit lite tyst om Ken och Göran under 2000-talet. Eller? Lyssna på vad jag (guidad av nämnde Jonas) hittat! Det är ett litet brottstycke ur Ken och Görans Aids free that’s me (lyssna, den tar bara 20 sekunder):

aids free that’s me

Det här är ju lite märkligt, så låt oss gå lugnt och metodiskt till väga. Låt oss börja med texten: Läs mer »

Sex soffliggerz!

Okej, vi ska vara ärliga med varandra. Jag pallar inte göra fem maskeradosbilder till alla partier. Det blev två, och det är ju bättre än inget.  Jag är en fucking heltidsstudent som lever ihop med en syster som har krav på disk och sånt, så allt hinns inte med. Men mitt ambitiösa försök måste ju avslutas på någe vis, och jag tänker att vi gör det i sympati med alla dom som inte kommer att rösta den nittonde september. ah, varsegoda.

1.2.

3. 4.

5.6.

1. Bäbisen. Får inte rösta. 2. Kvinna från Rwanda. Får inte rösta i Sverige. Har förhoppningsvis rösträtt i sitt hemland. 3. Glädjeflicka från förr. Får inte heller rösta, då kvinnlig rösträtt inte existerade under hennes livstid. 4. Kent från Kramfors. Skiter fullständigt i politik. ”De jävlarna skiter ju i oss i Norrland! inte faaan ska ja rösta, för politik är ju bara skit nå djävulskt!!” 5.Romsk kvinna. Papperslös. Ska tvångsförflyttas till typ Ungern. Får absolut inte rösta. EU, fri rörlighet och sånt tjafs är inget som berör henne. 6. Kleerup. Enligt säkra källor (en tågkonduktör) åker han mest 1:a klass på x2000 tillsammans med unga designstudenter, och så ser han alltid lite full ut. Så jag antar att han åker tåg den 19:e och helt enkelt glömmer att rösta.

Lord Bob andas ut

Den gamle punkräven Bob Geldof kan äntligen få tillbaka lite av den slusk-cred han hade innan han samlade in pengar till svältande barn med flugor i ögonen i Afrika. Pengarna gick inte bara till penicillin, utan till kalasjnikovs!

Ni vet Live Aid-grejen 1985, den samlade ju in nån miljard eller så till dom behövande, men många rockers tyckte att ”nu var sista spiken i kistan slagen för nihilismen inom musikkulturen”. Adlad av drottningen, pussad av pressen och älskad av medelklassen – så blev vardagen plötsligt för dom musiker som bara några år tidigare hade uppfunnit punken. Man kan tänka sej att dom som fortfarande kastade molotovcocktails på snutar i Brixton och sprejade punx not dead på lagerlokaler i Docklands tyckte att det var en smula osolidariskt av Bob att plötsligt bli världens mest älskade mänska. Nån av dom tänkte nog ”fan, varför gjorde jag inte det”. Andra tänkte kanske inte alls, utan fortsatte sniffa thinner och lira tre ackord. Tongångarna i allmänhet var att ”nu kan man inte längre va rebell och spela musik”.

Och så visar det sej att Bob Geldof var den coolaste av alla! Han samlar in pengar för att ge till svältande barn, men lurar alla och ger dom till krigande barn istället! Det är lysande! Han var inne och nosade på ironin redan 8 år innan Killinggänget uppfann den!

Hatten av för Lord Bob – en mycket stor humorist!