När Jeppe och jag började på jobba med Gabba gabba, tänkte vi att vi skulle få massa sketcher över. Vi trodde att vi skulle skriva massa grejer som inte gick att sända på SVT-b. Att 11-åringar skulle ha svårt att ta till sig vissa skämt. Så vi tänkte att allt sånt skulle slängas upp här i på Salen. Vi hade fel. Nästan vad som helst går att visa för ungarna. Salen fick klara sig utan bortklippta scener.
Men idag råkade jag äntligen skriva en sketch, som jag insåg skulle vara svårt att få in i programmet. Så jag ordnade en liten inspelning på redaktionen. Mycket nöje!
Som ni säkert känner till/har kunnat gissa/hört på stan, så jobbar jag och Jeppe och massa andra typer med ett humorprogram på SVT-b. Det kommer börja gå igen i höst, med start 29 september.
Men under tre onsdagar kommer man nu kunna se kvartslånga avsnitt, med sketcher från förra säsongen i SVT1. Med start klockan 21:45 ikväll.
Innan Gabba Gabba går den danska filmen Flamman och Citronen. Den kan jag också rekommendera.
Det är inte utan en viss nervositet och vissa neuroser (turkosa naturligtvis) jag nu äntligen gör mitt inträde i Rikets sal! Jag har ju sedan många år tillbaka gått ur Svenska kyrkan, så detta är väl någonslags ett rop på hjälp. Självklart hyser jag vissa förhoppningar om att bli accepterad här, trots allt, men jag försöker att inte ha för höga förväntningar. För att vara på den säkra sidan väljer jag nu att göra en storstilad entré genom att stampa av med en Granath/Nörgaard-production. Hela vägen från Västra Hamnen i Malmö – Jag ger Er: Att skölja eller inte
Imorse var Gabba Gabba och hälsade i Sommarlov (barnprogrammet som går om mornarna). Det var en inspelning präglad av lika delar crazy och kaos. Gå gärna in på svtplay och titta. Annars kan ni titta på klippet nedanför. Undefär 1:30 in, gör jag ett allvarligt försök att ta livet av mig. I övrigt har dagen flutit på som vanligt.
Här är en liten film som handlar om vad grupptryck kan leda till. I våras var Gabba Gabba-gänget på Tivoli i Köpenhamn. Jag sa direkt att jag inte behövde något åkpass. Jag såg ändå mest fram emot att få svalka mig med Europas dyraste mineralvatten. Mina kollegors reaktion var att genast köpa åkpass till mig och sen undersöka hur långt man kan komma med pöbelmentalitet.
Vi började med en bergbana för barn. För bergbanbarna. Redan då märkte jag att jag lagt mig till med en ny vana – att skrika som en lågstadielärarinna i nerförsbackarna. Märkligt, för det gjorde jag aldrig som barn. Sen trappades det upp.
Till slut fans det bara en attraktion kvar (förrutom slänggungorna som såg ut som något en estnisk tivoliarbetare hostat upp till frukostciggen) - Fritt fall. Fy fan. Jag lovade dyrt och heligt att aldrig sätta mig i den. Snart satt jag där. Märkligt nog bredvid den enda på redaktionen som var räddare än jag – Amelie Nörgaard.
För snabbare chockreaktioner – spola till slutet.
Känner ni att ni behöver se mer bilder, stillbilder, på en människa i chock, klicka er vidare. Läs mer »
I en tid av mörker och själslig torka reser sej riketssal.se som en krycka att luta sej mot. Träd in i vårt tempel, tag vår nattvard och skratta. Riketssal.se erbjuder snabba lösningar på stora problem.
Rikets sals Dramatiska Förlag ger er Credite posteri, en urban enaktare om storstadens anonymitet och längtan efter en hållbar social trygghet. 1. INT. MORGON I TUNNELBANEVAGN Ett tåg anländer till en tunnelbanestation. I vagnen står MIKAEL, en man i yngre... Läs mer
Efter att ha blivit glömd i stupstocken, arkiverad under fliken Oviktigt, stått utan stol i Hela havet stormar, eller – om vi talar klarspråk – blivit totalt oomnämnd i Metro-artikeln om Rikets sal, får jag äntligen både upprättelse och mitt... Läs mer
Senaste kommentarer