Rikets sal » apa

Valle och aporna #3

Valle — Thu, 19 Jan 2012 12:05:13 +0000

Hanumantemplet i Jaipur, Rajastan
Hanuman är precis som Jonas Wahlström hälften apa och hälften mänska. Enda skillnaden är att Hanuman också är en gud samt en reinkarnation av Rama. Jonas Wahlström i sin tur är ju bara en reinkarnation av Rena och Rolf (här haltar liknelserna, och referensen – det vet jag – men skämtet som sådant är utsökt).
I utkanten av den rosa staden Jaipur har människor byggt ett jättetempel till apgudens ära. Självklart är detta apornas helgedom, men mänskor är också välkomna. Trodde jag.
Det var nästan middag när jag kom dit. Solen var närgången som en oinbjuden farbror på barnkalas och jag svettades redan innan jag kommit fram till den stensatta trappa som ledde upp till templets port. Vid ingången stod ett par loja ungdomar och sålde torkade kikärter i dåligt förslutna plastpåsar. Ovanpå valvet till porten låg en stor skallig aphane och kollade så inget fuffens skedde utanför hans tempel. Jag köpte en påse kikärter sen ungdomarna upplyst mej om att det är mat till aporna. Fair enough tänkte jag, det kan väl ses som nån slags offergåva.
Templet var märkligt tomt på mänskor, men var såklart befolkat med en del apor. En man i beige pyjamas dök ändå upp från ingenstans och pekade på ett stenaltare och väste: ”Look, monkey sex!”. Det stämde. Jag kände en inre splittring. Skulle jag stanna kvar och bara glo som ett fån, eller skulle jag bevisa att jag kom från en finare familj än dom? Jag gjorde det rätta och halade upp kameran, brände av ett par snabba bilder och traskade tillbaka.
På väg ut kom jag på att jag glömt mata aporna med kikärter. I samma stund fick jag syn på världens gulligaste lilla apbebis som satt alldeles ensam och övergiven på en avsats. Jag pratade gulliga ord och närmade mej med utsträckt hand. Jag la några kikärter på stenavsatsen och backade för att ge den utrymme. Den plockade upp ärterna och åt dom glupskt. Stackarn var både övergiven och hungrig.
Jag började leka med tanken på att ta med den hem. Jag drog mej till minnes att nån smugglat in en apa innanför täckjackan. Han hade sövt ner den, satt på blöja och bundit den runt sin kropp. Så vandrade tankarna när jag försiktigt närmade mej ungen. Till slut var den så nära att den plockade en ärta ur min hand. Det var en stund av inre frid och vällycka. Jag stod i guden Hanumans gunst. Jag var ett med kosmos.

Då hörde jag ett illvrål strax bakom mitt vänstra öra som nästan orsakade en tesked löst i mina vinröda knytkalsonger av grovt vävd bomull. Tiondelen av en sekund senare vräktes jag åt sidan av den store skallige apan som legat på portvalvet. Med ena handen slet han kikärterna från mej, med den andra fångade han upp bebisen och innan jag insett hur lurad jag var satt dom på betryggande avstånd fyra meter upp i ett träd och skrattade. Hela familjen alltså. Säkert tio stycken var dom som hade inscensatt tricket. Jag insåg att dom gillrat en honungsfälla och jag gick rätt in i den som den stora idiot jag var.
Jag låtsades skratta för att få det att se ut som om vi hade haft kul tillsammans, men det var lönlöst. Mannen med beige pyjamas dök upp igen och stämde in i apornas hånande kör. Jag var tillintetgjord. Igen.

Valle – Aporna, 0 – 3.

Valle och aporna # 1

Valle — Tue, 10 Jan 2012 08:30:22 +0000

Här kommer en textserie i tre delar om mina möten med våra håriga kusiner (nej inte dom i Nässjö på pappa sida). Kok en termos kaffe och njut.

Staden Shimla, Himachal Pradesh. Förmiddag på hotellet.
Det var dags att lämna rummet och vi packade väskorna. Jag rakade ner små stenar, smycken och påsar med kryddor i en papplåda när jag hörde ett prassel där det inte borde varit ett prassel. Jag vände mej om och såg en brungrå halvtjock apa halvligga som en tonåring i snurrfåtöljen en meter bakom mej. Den hade fötterna i golvet och armarna lojt vilande på armstöden och den drog lätt på smilbanden och blottade tandköttet. Förmodligen för att skrämma mej, men jag reagerade med en blandning av skratt och irritation, ungefär som när man ser en intervju med Erik Saade. Möjligen kände jag mej också en smula kränkt. Skulle den apajäveln komma in och njuta min fåtölj i mitt hotellrum som jag har betalt för? Vill den koppla av på ett lågbudgethotell utan galler för fönstren får den vackert betala själv, tänkte jag och höjde armarna som en uppretad italienare på en fruktmarknad. Jag ropade ”Vad fan tror du att du håller på med?”, återigen som om jag bevittnade en intervju med Erik Saade. Apan for upp, rafsade åt sej min necessär och sprang ut på loftgången inåt gården. Jag for efter, för nu var det personligt. Komma in i mitt hem och stjäla mina toalettartiklar framför ögonen på mej? Ah nä lille vän, så gör man inte. Apan var snabb och sprang dom tjugo meterna loftgång i några steg. Jag töltade efter så snabbt jag kunde, men insåg att jag var chanslös. Jag skulle inte hinna ikapp den. Och om jag hann, vad skulle jag göra? Brotta ner den och ha ett samtal om ”mitt och ditt”? Jag tvangs aldrig besanna den tanken för apan slängde necessären på loftgångens dammiga betonggolv, hoppade över till hustaket mittemot och försvann bland takvegetationen.
Sårad och ledsen plockade jag upp den uttappade rakhyveln, tandborsten och läppceratet. I några tiondelar övervägde jag om jag skulle hytta med näven för att markera att jag var den som hade makten och möjligheten att ge igen, men jag lät bli. Jag visste att det var en kamp jag aldrig kunde vinna. Apan hade utfört sitt uppdrag med perfektion. Den ville inte ha mina toalettartiklar. Den ville skrämma mej. Från och med då visste jag att jag inte ens kunde va säker i mitt eget hem. Valle – Aporna, 0 – 1.

Nytt från APA

Valle — Tue, 01 Feb 2011 09:12:24 +0000

Nyhetsbyrån APA rapporterade för nån vecka sen att familjen Fritzls hus ska rivas. Varför? Huset har väl inte gjort nåt illa (och jag vet baske mej inte om gamle gubben Fritzl heller har gjort det)? Det är ju precis som om man skulle riva Viva Records gamla kontor bara för att dom gav ut Edin-Ådahls sista skiva.

Regnbågen & Apan del 4

Valle — Tue, 22 Jun 2010 09:04:16 +0000

Vår vän och ungdomarnas idol Regnbågen fortsätter enträget att kämpa för ungdomarna med hjälp av Apan. Idag har han fått in ett synnerligen krångligt tittarbrev. Hoppas bara inte den där irriterande copy/paste-papegojan dyker upp…

Puff för REGNBÅGEN & APAN

Valle — Thu, 13 May 2010 12:52:32 +0000

Idag spelade vi in vad som kommer att bli den största kommersiella succén hittills på Rikets sal (enkelt eftersom vi går med förlust trots era tappra donationer). Vi gjorde dom första sketcherna i serien REGNBÅGEN & APAN! I rollerna:

Regnbågen – Valle. Apan – Nanna. Copy/paste-papegojan – Kringlan.

En kristen informatör…

En obstinat handdocka…

En irriterande copy/paste-papegoja…

Nästa vecka kommer första sketchen, så var beredd när hajpen drar fram som en ryttararmé från 900-talets centralasien!

Vad jag vill ha på min födelsedag:

Nanna — Tue, 26 Jan 2010 09:05:42 +0000

Idag fyller jag år. Det var väl roligt för mig. Jag är nu hälften så gammal som Jon Bon Jovi, Liza Marklund och Mauro Scocco. Men du behöver inte säga grattis för det, ge mig en gåva istället!

Det jag önskar mig av dig, Rikets sal-läsare, är länkar till festliga bilder på sengångare. Som den du ser när du klickar vidare.

Han/hon är ett av mina bästa djur, alla kategorier. Och jag vill ha fler i min samling!

Andra sorters djur du kan ge mig om du vill vinna mitt hjärta är:

– Näbbdjur

– Koalor

– Wombats

– Alla apor med extremt stora ögon

– Den här ödlan

– Mulliga gnagare

Skicka era bästa länkar till mig NU!