Rikets sal

Igår var jag och lyssnade på Familjen på danslokalen Babel. Det skulle jag inte ha gjort. För det första var spelningen inte särskilt bra. Sist jag såg Familjen bjöds det på storslagna filmer och ljuskonst. Den här gången bjöds det på: ingenting. Förutom Familjen då, som inte ens verkade särskilt glad över att vara där.

Förbandet var dock ett gäng glada prickar, som tog i för kung och fosterland och visade att de faktiskt VILLE stå på scen. Men en detalj med bandet var rätt märklig. Av sju (7) medlemmar var sju (7) män. What’s the odds, liksom? Jag har glömt hur man räknar med sannolikhetslära, men chansen att sju personer har samma kön? Den måste vara rätt liten ändå.

Jag antyder såklart inte att de skulle ha valt att vara musikens svar på Killinggänget. Gud nej! Säkert är alltsammans bara ett lustigt sammanträffande. För någonstans i världen, i något sjumannaband, MÅSTE det ju bli så att alla råkar vara män. (Om man spottar från ett fönster varje dag kommer man ju till slut att träffa någon i ögat.) Men tänk så tossigt det kan slumpa sig ändå. Läs mer »