Om man bor i Malmö och har barn (eller gillar att spana in barn) är Folkets park det bästa stället. Förutom en massa andra barn (och gubbar som glor) finns det lekplatser, karuseller, gräsmattor och djur. Därför blir man så glad när man upptäcker att man missat det allra bästa med parken – dess air brushade bilder på det östeuropeiska tivolit. Här är ett axplock:
Vad är det nu med den här tempelriddaren som får honom att se lite lustig ut? Är det svärdet? Är det borgen i bakgrunden? Nä, det måste va att hela ansiktet ser deformerat ut. Eller kanske inte deformerat, mer som om det är målat ur två perspektiv. Nyskapande konst, alltså. Mer bilder kommer om du klickar på: Läs mer »
Jesper Rönndahl är ju inte bara snygg utan också en väldigt begåvad humorist med förkärlek för populärvetenskap. Han gör gärna sk infotainment där man som publik får lika delar skratt och information. Nåt av det mest populära han skrivit är en sång med texten ”Är det en mango är det en mango är det en mango nej. Är det en papa-ja.”
Den har 20.000 klick på youtube och gillas av alla, även min gårds barn.
Imorse (ja, jag har varit uppe ett tag) var min dotter alldeles extra hemlig inne på sitt rum. Hon tittade ut nån gång ibland, fnittrade och frågade hur ett U ser ut. Sen gav hon mej den här:
Nån gång runt millennieskiftet, tror jag, var Talib Klubbkungen. En riktigt het katt i innerstan. Föga anade han att han skulle bli lekfarbror till några malmökillars barn.
Även om jag gillar Apornas Planet (1968), så måste jag säga att det finns en del konstigheter. En del konstigheter är uppenbara, speciellt i uppföljarna, där Charlton Heston försöker bli utskriven ut framtida uppföljare genom att 1) själv dö och 2) spränga jorden. Det hjälpte inte – det blev fem filmer, en tv-serie, seriemagasin, remakes och säkert massa annat också.
Men vanligtvis jobbar dom runt konstigheterna. När jorden sprängs, utspelar sig nästa film tidigare, när Charlton Heston inte vill vara med, tvingar dom han att vara med.
Sen är det såklart ganska konstigt att massa vuxna människor springer runt i apkostymer, men det är det ju inte så mycket att göra åt.
Men det allra konstigaste ögonblicket kommer mot slutet av första filmen, när Charlon Heston rakar sig.
Spola fram till ungefär 08:20, där en ganska märklig dialog snart följer. Läs mer »
Jag känner mig vilseledd, rädd och fundersam över i vilken situation jag hamnat i här på hemsidan. Jag blir också skrämd av att Kringlan igår kom med förslaget att vi till sommaren borde åka på någon form av folkparksturné. Vad ska jag göra under en sådan turné frågade jag och Valle svarade att jag mitt bland publiken skulle går runt med en apa på axeln och dela ut program för showen. Det eller att vara cirkusdirektör. Vad är det här nu?
Andres Lokko gjorde år 2009 sin scendebut på Dramatens stora scen och Magnus Talib gör sin scendebut år 2010 på Läs mer »
Om du, mot all förmodan, missat SVT:s serie Ekvatorn så tycker jag att du ska placera en väl tilltagen dumstrut på huvudet och ställa dig i skamvrån. Alternativt titta på dokumentärerna, pronto!
Häromdagen återsåg jag mitt favvo-Ekvatorn-avsnitt, Rikedomens rev. Det handlar om Indonesiens korallrev och är så fruktansvärt jävla spektakulärt att hakan faller ner i tangentbordet (såhär: fgdffgvcvb). Där finns fiskar som liknar fåglar, piñatas och hudåkommor. Fiskar med extremt konvexa pannor, fiskar som lockar till sig bytesdjur genom att vifta med en pinne med någon sorts larv på och fiskar som blivit bÄztiZaj med havsanemoner.
Helt vanlig korallrevsfisk.
Vi får också bekanta oss med världens kanske deppigaste livsform, det vill säga: Läs mer »
I en tid av mörker och själslig torka reser sej riketssal.se som en krycka att luta sej mot. Träd in i vårt tempel, tag vår nattvard och skratta. Riketssal.se erbjuder snabba lösningar på stora problem.
Idag fyller jag år. Ingen stor grej. För mig innebär det mest att mamma ringer mig ett par timmar tidigare på morgonen. Det gjorde hon idag. Det var ett härligt samtal (handling: om hon väckte mig (ja, fast jag sa... Läs mer
Senaste kommentarer