Rikets sal

Alldeles nyss cyklade jag hem från Benny. Han och Valle bor i en gammal fabrik på Kirseberg och där sitter vi och tittar på när Benny layoutar boken. Det kommer bli en extremt snygg och rolig bok. Det vågar jag lova.

När jag kom åkandes mot Värnhem genom Östervärn, tittade jag upp mot dom tjusiga våningarna och tänkte att det kanske inte hade varit så dumt att bo på Värnhem. Där skulle jag kanske kunna trivas. Jag klev av cykeln utanför Coop Extra och tittade mig omkring. Sen gick allt väldigt fort.

Jag vilade blicken på en äldre herre med rödsprängd näsa, som råkat trassla in cigaretten i sitt yviga skägg. Då stormade det plötsligt fram en hora. Alltså en riktig hora. Inte någon lättfotad högstadietjej, eller en sån där nybadad 22-åring som tycker det är roligare att fnaska på internet, än att jobba i vården (kolla Aftonbladet och håll utkik efter rubriker som Nu vill vi sälja sex! eller Sara, 26, Chalmersstudent och prostituerad).

Nej, det här var En riktig hora. Av det slaget jag inte trodde fanns. Av det slaget som jag föreställer mig att Cornelis tyckte om att köpa sex av. Det var glädjeflickan Beda från Karl Bertil Johnssons jul. Ni vet, fuskpäls, stövlar och strumpebandshållare. För ett ögonblick trodde jag hon var påväg till en maskerad, men sen såg jag det härjade ansiktet med den tårblandade mascaran som runnit ut.

Jag tog ett steg bakåt och råkade nästan sätta foten i knät på en liten handikappad människa. En meter lång, skulle jag gissa. Stående som sittande och eventuellt också liggande. Nu satt hon i en glänsande rullstol och bolmade på en cigg som sprakade av hennes häftiga halsbloss. Läs mer »