Ibland har tiden stannat vid 1950

Jag vet att jag inte borde nappa på Renault-reklamen, men jag nappar ändå. För den är så feeee-ruktansvärt korkad.

HANDLING:
En pappa och hans dotter sitter i en bil. Dottern håller upp en rosa My Little Pony och säger sött: ”Den heter Lucy”. Klipp till framtiden, då dottern har blivit äldre. Hon hoppar in i bilen, surmulen, piercad, med extensions i hela håret och – som om det inte vore nog – en orm över axlarna. ”Han heter Lucifer”, fräser hon till pappan. ”Tillsammans ska vi krossa patriarkatet.” (Därefter texten: ”Ibland går tiden fortare än man önskar”.)

Jag visste inte att skräcken att nära en feminist vid sin (frus) barm var så vedertagen att man helt okommenterat kan puncha med den i reklamfilmer. (Varför reklampappan önskar att dottern ska förbli ett ponnyälskande litet mähä är också en gåta.) Inte heller att ”greppet” att spöka ut en ungdom på glid med näsringar överlevt 80-talets skämtteckningar. Men. Förutom det unkna i handling, casting, kostym, skämt och utförande återstår faktiskt ännu en obegriplighet. Läs mer »

Pontus Lundkvist #18

Mer Pontus hittar ni här!

I Malmö är alla konstnärer

Det fina med vår lilla stad är den allomstädes sprudlande kreativiteten. Den är kittet som försvann när Kockumsvarvet la ner, och 10.000 alkoholiserade svetsare inte visste vad dom skulle göra på dagarna längre. Malmös kreativitet växer – som alltid när den är vacker – underifrån. Från gatan och rännstenen och den offentliga toaletten sprirar den mot himlen som bönstjälken i den där historien om den där killen och bönstjälken. Visst för att det kan komma fin konst från statligt avlönade rockband, och kungabarn som gör fotoböcker med uteliggare, men dom sista 10 åren har folket i staden börjat visa att dom är nåt och kan nåt, och alla ska få se det.

Den här vackra bilden såg jag idag på väg till dagis. Nån har ritat en bil på en bil! Är det inte fint? Som all konst kan den upplevas olika av olika betraktare. Vad tycker ni den föreställer?

Mvh/ Valle