Rikets sal

Riketssal.se kvoterade in mig som rikssvenskans språkrör, nu är jag här, men jag hittar inte till mitt klassrum. Du kan kalla mig dum, men det är inte lätt att komma till en ny skola.
Senaste gången jag bytte, var i nian då min mor beslöt att det bästa för familjen var om vi genast flyttade från Norrköping till Stockholm. Som ung depprockare var det för mig bara att ta min Cure-samling under den ena armen och mina takråttor under den andra. Morsan hade bestämt sig – vi skulle till huvudstaden.
Hip-hop var tydligen det som gällde i Solna, där vi till slut hamnade. Det gjorde ont i hela själen att inte längre få vara ledsen i klunga. Jag var nu ensam och ledsen och fick allt för ofta bjuda dom andra barnen, både på cigg och på pengar. Det föll liksom på min lott förklarade någon för mig. Jag slutade gå dit. Det var liksom inget kul. Och musiken dom lyssnade på var konstig. Den var arg och istället för att sjunga, pratade man till den. Jag gav upp.
Istället för att gå till Hagalundskolan, vek jag av mot pendeltågen som i sin tur tog mig in till stan. Där gick jag runt dagarna i ända för att hitta mina likar. Dom fanns inte. Jag blev mer och mer vemodig och började sakta, men säkert att inse att hip-hopen kanske var min enda räddning för att ännu en gång få känna av grupptillhörighet – precis som jag känner just i detta nu. Hör jag hemma här? Skåne ligger så lång bort. Vem är Jesper Rönndahl och varför har han sån konstig röst?

Min sista dag som depprockare stod jag och hängde vid vad Stockholmare kallar för bögringen. Mitt på Centralen ligger den. Ett hål i marken som inte fyller någon funktion förutom att hänga vid. Jag rökte. Man fick röka på den tiden. Det får man väl nu med, men man fick röka på tågstationer på den tiden.
En man kom fram till mig efter ett tag. Han frågade ”vill du tjäna lite snabba pengar? ”. Jag kommer så väl ihåg känslan av lycka. Han frågade mig om jag ville tjäna pengar. Han erbjöd mig ett jobb. Han såg mig. Nu var jag på gång tänkte jag och svarade ”absolut”. Han logg tittade mig i ögonen och sa ”vad bra, följ med mig in på toaletten och runka av mig, så får du femtio spänn”. ”Spänn” jag hade aldrig hört det uttrycket för. Han kallade kronor för spänn. Vilket jävla häftigt ord tänkte jag och insåg i denna stund att Stockholm var och för alltid skulle bli min stad. Han sa – spänn!

Bögringen, även kallad spottkoppen

Hur som. Hur hittar jag till mitt klassrum?

/Talib