En efterlysning (till serien Ur Hårddiskens gömmor)!

Vi har ju börjat gräva fram otäckheter ur våra hårddiskars gömmor, för att lägga upp hör. Jesper har presenterat sagor, Valle sina haschiga novell-utkast. Jag skulle så himla gärna vilja lägga upp en låt av mitt gamla shoegazing-band som jag hade på gymnasiet.

Bandet hette Sleepy Jean, döpt efter en rad ur Monkees Daydream Beliver. Det var jag, min lillebror, Donny, Joelsson och Per. Vi var jävligt indie. Så indie att vi inte ens spelade in våra låtar. Trots att vi repade två gånger i veckan under ett par år. Det finns inte ens fotografier på oss. Tror jag.

Dom enda spelningar vi lyckades få, var gig som kyrkans ungdom ordnade åt oss. Jag minns att vi en gång faktiskt spelade i en kyrka. Som förband till prästens band. Jag slet av mig skjortan och betedde mig så märkligt jag förmådde där framme vid altaret. När jag tänker på det idag verkar det helt sinnessjukt. Läs mer »

Ett poänglöst babbel om öl

Jag är egentligen inget fan av Guinness. I min värld är det lite som att ha oxfilé som favoriträtt, eller som att gilla Andy Warhol. Det är säkert bra grejer, men det säger inte så mycket om dig. Det är jäst julmust. OK om ni frågar mig.

En gång när jag var i Frankfurt och hälsade på Donny träffade jag en irländsk postrocker. Han drack aldrig Guinness. Tyckte det var för dyrt, för mättande. Han och hans kompisar drack bara Kopparbärs (kände jag möjligen till Kopparbärs? Jodå, det finns i Sverige också). Alla på Irland var tokiga i Kopparbärs, menade han. Speciellt den 10% varianten. Den hade högst APK på hela ön.

Vilket påminner mig om min och Klimpens resa till Bulgarien. Läs mer »