Tack alla älskade knäppskallar. Tack för att ni kom och tittade på vår märkliga föreställning. Och ett extra tack till alla er som filmade.
Vi trodde ju ni skulle filma lite här och där med era mobiler. Och det gjorde ni. Men många av er gick ytterligare ett steg – filmade hela faderullan. Vissa av er i full-HD.
Så nu har vi 2 filer med perfekt ljud + massa fihna filmer. Frågan är bara hur vi ska behandla all information. Förslaget är följande:
1. Om det går – ordna filerna så att dom är i .avi-format.
2. Skicka filerna via sprend.com (kanske får ni dela upp dom) till kringlan@mail.com
3. Vänta medan vi lägger mer av vår fritid på att klippa ihop filmen.
Som ni har tjatat och gråtit och mejlat! Nu är filmen från Paris klar. Man kan konstatera ett par saker.
- Den är lite lång
- Den saknar struktur
- Den har få skämt
- Den har ojämna ljudnivåer
Nu vet ni det. Nu behöver ni inte klaga. Ni behöver faktiskt inte se filmen överhuvudtaget. Det är helt på egen risk. Bara för att vi hade roligt i Paris, behöver inte ni ha det när ni tittar på (det är faktiskt bevisat att indiska gatubarn inte blir mättare om nån äter middag bredvid dom). Bon appetit!
Obs! Texten innehåller inga ”Nils-Petter Sundgren är gammal”-skämt.
Jag såg just en konstig film. Jag såg den för att en gammal kompis sa att jag nog skulle gilla den. Det gjorde jag inte.
Folk förutsätter att bara för att jag har ett lite konstigt jobb så tycker jag också om konstiga filmer. Det gör jag inte. Jag tycker om vanliga filmer. Min roligaste filmscen är kanske snöbollsscenen i Dum och Dummare, min bästa film är antingen Nakna Pistolen 1 eller Life of Brian, och jag är storligen underhållen av Starship Troopers eller vilken annan effektstinn film som helst. Många av våra fina recensenter håller kanske inte med mig.
Nu är det såklart ingen som läser recensioner längre (man skulle ju inte fråga en stropp om hans åsikt vid nåt annat tillfälle i livet), men det gör jag! Om man bara läser mellan raderna kan man få fina hintar om vilka filmer som bör undvikas:
Fin = för deppig
Stark = för tråkig
Stämningsfull = för lång
Stilfull = se ”vacker”
Vacker = för långsam
Speciell = för konstig
Gripande = fransk
Nyskapande = obegriplig
Josef Fares har ju mutat in ett unikt område inom svensk film. Som enda regissör låter han utomnordiska skådespelare gestalta annat än småbrottslingar i Beck-filmer. Efter lite mer allvarstyngda filmer som ”Zozo” och ”Leo” återvänder nu Josef Fares med – hör och häpna – en varm film. Den har liknats vid ”Jalla Jalla” (manus och regi: Josef Fares) och ”Kopps” (manus och regi: Josef Fares).
Vi talar alltså om Josef Fares och farsan Fares fars ”Farsan”, som har premiär på fredag. Och vad passar då bättre än att vi på Rikets Sal stirrar djupt ner i kaffesumpen och siar om vad denna film kommer innehålla?
I en tid av mörker och själslig torka reser sej riketssal.se som en krycka att luta sej mot. Träd in i vårt tempel, tag vår nattvard och skratta. Riketssal.se erbjuder snabba lösningar på stora problem.
Senaste kommentarer