Tidningen fyllde väl ungefär samma funktion som Veckorevyn gör nu – att ge pubertala flickor komplex genom att berätta vad man inte ska ha komplex för. I det här numret var det speciellt en artikel jag fastnade för. Vilken får ni reda på om ni klickar på:

Här är min absoluta favorit-insändare. Dramaturgiskt ska man vänta till sist, men jag kan inte. Den säger så mycket om den tidsanda den skrevs i.

Jag älskar hur Jane skriver ”dom” som en sammanfattning av killarna. Detta är långt innan individualismens 90-tal som skulle sätta just ”den” killen i fokus – fortfarande var det viktiga att två (eller flera) exemplar av arten mänska möttes, inte två specifika individer.

Sen att hon inte riktigt vet om hon hade lust… Nä, det är svårt att bestämma sej när man är 13 år gammal, för det är väl ändå ganska ungt, eller? Jag vill inte vara nymoralistisk på nåt sätt, men jag och mina kompisar knullade inte när vi var 13 (Eller så gjorde dom andra det utan att berätta. Fan vad taskigt isåfall).

Sen kommer förklaringen till varför det inte blev så stor grej av det. Dom hade rökt hasch, såklart! Jahaja, men då fattar jag varför det inte var så mycket uppståndelse kring den där debuten. Det var ju bara en av alla dom där hasch och knullkvällarna i slutet av mellanstadiet.

Som sagt, jag både längtar till och förfasas över detta oerhörda årtionde. Imorn kommer nästa insändare!

Mvh/ Valle, 70-talist

Det är ju såklart trist om det samhälleliga förfallet har gått så långt så vi inte ens kan lita på våra pushers, men många skulle nog tycka att det var ett ganska bra hasch. Jag vet ju inte hur hans tjej ser ut, men delfiner är ju ganska vackra. Och att teven pratar till honom kan ju förklaras med att den var påslagen. Hade jag varit åklagare i Eslöv hade jag friat langaren!

Mvh/ Valle

P.S. Jag är inte åklagare i Eslöv.

P.P.S. Eller? Min radio sa just till mej att  jag är det.

P.P.P.S. Min flickvän råmade just att jag inte är det. Vad ska jag tro?