Nu gör vi om, nu gör vi bättre!

Där här är bland det lamaste jag sett:

Konstnären Kent Viberg har gjort – hör och häpna! – En rondellhund med Lars Vilks ansikte.

Det är inte bara det att han är så jävla sent på bollen. Vilks gjorde sina Muhammed-bilder 2007. Viberg har alltså haft tre år på sig att ruva på sin fyndiga ”kommentar”.

Det här är det bästa han kan komma på. Jag skäms! Det är så vidrigt att konstnärer kommer undan med svaga och gamla skämt.Vad är grejen?

Folk verkar tycka att Vilks gömmer sig bakom något slags konstnärsalibi för att få sprida islamofobisk propaganda. Ok, det kanske han gör (jag vet inte, jag kan inte bedömma konst på det sättet. Tur att alla andra verkar kunna det) Men då får vi väl ändå säga att Viberg använder sitt konstnärsskap för att få uppmärksamhet för kassa vitsar.

Om Kent Viberg verkligen ville kommentera den där soppan, så borde han naturligtvis gjort så här: Läs mer »

Bättre kan du, Hoppa!

Jag antar att ni sett det här, men eftersom Aftonbladet så vänligt meddelade att ingen hunnit länka till klippet (ljög de? jag vet inte) lägger jag upp det. Det handlar alltså om hunden Hoppa, som saknar framben men som ändå (enligt Aftonbladet) ”har ett passande namn”. Jag håller inte med. Hopp, och andra gymnastiska övningar, är inte det första man tänker på när man ser denne lelle Hjulben. Snarare tänker man sig nåt sånt här:  Läs mer »

När jag googlade på Island

Då hittade jag den här bilden och den kan ju idag få förgylla alla stelfrusna läsares hjärtan en dag som denna.

En hund på väg in, eller ut ur arslet på en annan hund. Bestäm själv vad som är roligast.

Ha en god dag nu och häng inte läpp för att det är lite snö där ute.

Island

Skämtisländska. Ej på riktigt. Endast skrivet för att vara roligt. Sitt i båten Margret. Bryt inte ihop kära du.

Då planen är att vi ska till Island en helg för att spåna på ”boken”, så kollade jag lite saker jag hört om landet. Jag vet inte vilken sanningshalt det är i dom olika påståendena, men nåd den som ger sig, så jag vänder mig till er kära läsare.
1 - Jag har hört att det i Reykjavik är förbjudet att ha hund. Att det finns dödspatruller som patrullerar stadens gator om natten ut ifall att en byracka skulle dyka upp. Om så är fallet, gör man processen kort med den lilla gynnaren och sätter ett skott i nacken på den. Varför Islänningar hatar hundar så mycket vet jag inte, men någonstans måste dom väl rikta sin ilska.
2 - Gatorna i Reykjavik sägs vara uppvärmda med överskottsenergi från de varma källorna. En smart och klurig islänning ska ha kommit på det geniala att dra in golvvärme under hela huvudstaden och på så sätt behöver dom isländska flickorna och pojkarna inte ta på sig skorna när dom raglar hem på fyllan om nätterna.
3 - När vi ändå är inne på favoritämnet fylla, så har jag hört att det fram till inte Läs mer »

Ett djur av glas

På baksidan av MÅ BRA med DJUR berättar författaren om sina egna husdjur.

Inte konstigt att Ulla skrivit en hel bok om ämnet – hennes kännedom om zoologi är ju gigantisk! Kan någon av er med handen på hjärtat säga att ni visste att akvariet var ett djur? Nä, trodde väl det.

Alla Hjärtans Dag-SPECIAL!

Eftersom den 14:e februari är Valentins dag kommer här våra varmaste bilder på tema kärlek, sex och samlevnad! Placera någon du gillar i knät, och ”enjoy the ride”! Läs mer »

Fem grejer Hollywood aldrig får nog av

Precis som titeln avslöjar kommer här min lelle serieföljetong om Hollywoods mest uttjatade grepp… Läs mer »

Vad fan vill ni ha av mig!?

Idag var jag på Myrorna. Det var rätt festligt, om man bortser från att ALLA 60-taggare därinne verkade ha som ambition att nysa på just de böcker jag ville lägga vantarna på. Några fynd lyckades jag dock rädda från nasala sprayduschar av influensa/vinterkräksjuka, och det var de här: Läs mer »

Anslagstavlan # 18

Det två vet är ingen hemlighet

När en bild säger mer än tusen ord

Ett fint uttryck vi har är just att en bild säger mer än tusen ord. Ibland är det verkligen så, ibland säger den ingenting och då och då, önskar man att den inte sa någonting.
Bilden nedan kan tyckas vara just en sådan bild som man önskar att den var tyst bara, men dock ändå så är den så fylld av just ord och även så, frågor.
Vad heter hunden? Vad är det för ras? Vem är husse? Var är bilden tagen? Vad kallar man färgen på den lilla rackaren? Vem sköt Palme? Är det hunden som har gjort det där? Vad består sprängdeg av? Vem är det som tar bilden? Ja, ni förstår.
Hur som helst är det en mycket vacker bild. Den blandar sött och surt i en perfekt harmoni. Lite som lamm i dillsås. Den perfekta balansen av sötman och surheten, som kan vara så fruktansvärt svår att få till. Här är den balansen bländande och på gränsen till perfektion. Det är en ädel bild, nästan lika fantastisk som den finaste delen på oxfilen. Jag älskar den och hoppas att även ni gör så.