Gästskribent: Jonas Hallberg

EN NYÅRSKRÖNIKA

Godafton! Så kan man säga, trots att det bara är eftermiddag. Det är trots allt nyårsafton redan när man stiger upp och kokar gröt vid 7-tiden, om man som jag råkar vara en exakt sjusovare. Jag sover exakt till klockan blir sju, varpå jag med ett rönnerdahlskt skratt skuttar ur min säng. Dessutom är det ju afton på så vis att hela året går mot afton. Faktiskt midnatt. Kanske borde man istället säga årsmidnatt. Årets afton inträder ju någon gång på hösten. Det här året gick solen ner redan i slutet av september, då en samling innebandyspelare med lika dåligt ölsinne som historiekunskaper blev invalda i Sveriges riksdag.

Nå, det har blivit dags att summera året. För min del inleddes året med att jag och några vänner satt i en bilkö utanför Göteborg och tillsammans med våra medtrafikanter, bevisade Zenons gamla idé om att rörelse är omöjligt. Vi stod kort sagt still. Vilket är märkligt med tanke på hur fort allt annat går. Bredbanden går snabbare, åren går snabbare, till och med gångarna i OS går snabbare. Bara infarten till Göteborg står still. Zenon var för övrigt en gammal filosof från Elea, en av de gamla grekerna, som ställde upp en rad paradoxer som inte gick att överbevisa. Mest känd är den om Akilles och sköldpaddan som av någon anledning bestämde sig för att tävla i springning. Akilles blev dock fast i en bilkö utanför Göteborg och sköldpaddan som åkte kommunalt hann lämna in sin deklaration innan den 2 maj. Läs mer »

Ett poänglöst babbel om öl

Jag är egentligen inget fan av Guinness. I min värld är det lite som att ha oxfilé som favoriträtt, eller som att gilla Andy Warhol. Det är säkert bra grejer, men det säger inte så mycket om dig. Det är jäst julmust. OK om ni frågar mig.

En gång när jag var i Frankfurt och hälsade på Donny träffade jag en irländsk postrocker. Han drack aldrig Guinness. Tyckte det var för dyrt, för mättande. Han och hans kompisar drack bara Kopparbärs (kände jag möjligen till Kopparbärs? Jodå, det finns i Sverige också). Alla på Irland var tokiga i Kopparbärs, menade han. Speciellt den 10% varianten. Den hade högst APK på hela ön.

Vilket påminner mig om min och Klimpens resa till Bulgarien. Läs mer »