Puss

/JossyKringlyJeppy

Här är auktionen!

http://www.tradera.com/Gabba-Gabba-jackor-och-en-klanning–auktion_280404_124591486

Men skynda er. Det är bara ett par timmar kvar!

Och om någon säger till er, att ni inte borde hänga med typer som oss. Om dom säger att vi är totalt inkapabla att styra upp en hel föreställning. Hänvisa dom till det här Facebook-eventet och fråga dom – Skulle ett gäng helt oseriösa figurer lyckas styra upp ett helt Facebook-event. En hel dag INNAN själva föreställningen.

http://www.facebook.com/?ref=logo#!/event.php?eid=142405615797120

Skulle inte tro det, va.

Vi ses imorgon.

Här kommer hur som helst lite bilder från resan. Vi delade upp fotebiten som så att jag fotade dagtid och Jesper kvällstid. Hur han lägger upp bilderna vet jag inte, men jag presenterar mina i form av stillfilm.

OBS! Hatar du, liksom jag, att kolla på andra människors semesterbilder ska du inte läsa vidare.

På pågatåget på väg till nattåget. Två lyckliga idioter.

Kringlan och jag och en yngling som gav oss bowlingtips. Tipset: skruva inte klotet åt fel håll.

I nattågskupén. Festen är, så att säga, ett faktum.

En gammal knarkare som gjorde oss sällskap.

På färjan Trelleborg-Sassnitz. Och här peakar fotograferandet, för roligare än såhär blir det inte. Låt oss titta närmare på Kringlan.

Det här är den festligaste bild som någonsin tagits på någon.

Framme i Tyskland. Alla blir arga på Jesper för att han glömt boka biljetter till Ladies Night.

Tysk hunk.

Tysk hunk #2.

Helt vanlig heilande tysk björn.

Ett gäng japaner som står och tittar på…

… dom här tre killarna.

Och dom här goa gubbarna.

Vi åkte sightseeing-båt.

Mannen framför oss var en kännare av god kvalitet. Hur kunde vi se det?

Jo, för det utmärkande för en riktigt fin skjorta är att det står ”quality shirt” på den.

Jag tog osannolikt många bilder på den här killen. Vill ni ha fler, att t.ex. skriva ut och sätta upp i pojkrummet, kan ni maila mig på nanna [at] riketssal . se.

Helt vanligt tyskt elskåp.

Alla har vi väl varit med om att vi tagit på oss vår mest lysande orangea solhatt – bara för att upptäcka att alla ens vänner gjort samma sak.

Ett gäng barn i olika kulörer. Och bakom dem står ännu fler barn.

Här sätter sig dalmatinerna när de ska uträtta sina behov.

Fåglarna väljer däremot att använda Jesper som dass. (En av dem har också bajsat inifrån hans armhåla.)

Även jag råkade ut för en tarmtömning. Men det var en söt liten sparv, så jag tog inte illa upp.

Samtidigt, i en annan del av Berlin: Kringlan spexar i ett korvbröd.

Tysklands officiella fotbollsdräkt.

Kringlan hetsas att visa upp sin spänst. Utför parkour, till vissas förtjusning (och mångas ointresse).

Inget konstigt.

Fortfarande inget konstigt.

Berlinresan var först och främst en matresa. Här åt vi t.ex. frukt.

Sen åt jag glass…

… medan Jesper valde bröd…

… och Jossan gjorde det enda rätta i 30 graders värme – köpte en nougat som hon lät ligga och smälta gött i väskan.

Sen åkte dom här två utställningskattorna tunnelbana med oerhört god hållning.

Nu orkar jag inte lägga upp fler bilder, och ni orkar inte se fler. Puss på er.

Fr.v. Jesper Rönndahl (balettprins), Gunilla Haxbender (projektkordinator), Anna Granath (prima ballerina) och Lasse Schön (kameraman) 

Jag känner att vi behöver se fler bilder. Många fler bilder.

Ja, allt är bra på den här bilden. Allt! Måste ha en till…

Haha! Och bäst av allt – Jag är fortfarande inte mätt. Mycket vill ha mer. Mycket får mer!

Det här är för konstigt. Ingenting säger att det kommer bli mindre konstigt i rörliga bilder. Vad tänkte SVT-b på? Kommer dom någonsin ge folk ”fria händer” igen?

Ok… viss mättnad infann sig till slut. Men jag behöver bara titta upp från min dator, titta på Jesper som sitter mittemot mig, och sen på bilden igen. Ja, jävlar – Det blir roligt igen. Nu scrollar jag upp och tittar på allt en gång till. Och det tycker jag ni ska göra ni med.

Programmet börjar sändas den 14 april.

Den här rubriken är ju lite missvisande. Det låter ju som att google STOPPAR censuren i Kina. Det gör dom såklart inte. Det är fortfarande censur i Kina. Läs mer här om ni är intresserade av datorer och asiater på ett osnuskigt sätt!

Är det inte märkligt att det är så här 2010? Allt hade ju kunnat lösas så lätt. Så här borde alla frihetslängtande kineser ha gjort:

1) Skriv in ett eller ett par känsliga sökord.

2) Klicka på ”Avancerad sökning”

3) Välj bort filtreringen.

4) ”surfa”

Det här MÅSTE ni klara, kineser. Ett folk som utvecklat en enkel måltid till fyra små rätter, måste kunna klicka i en jävla ruta. Ni gav oss friterade bananer, nu får ni detta tillbaks. Ja, jag GER er detta.

I västvärlden är det en självklarhet att klicka bort googles filtrering. Jag gjorde det så sent som igår, för att på jobbets datorer kunna googla upp vad Jesper menade med blossom (det var VERKLIGEN inte tv-serien han syftade på).

Länge leve den fria folkrepubliken!

Kommer ni ihåg när Nanna fyllde år. Hon skrev och önskade sig bilder på söta och smådrogade djur. Och som ni skickade in bilder! Och länkar! Det fick henne att känna sig speciell. Jag vill också ha fina grejer att titta på.

Nu är jag av mer anspråkslös natur. Allt jag kräver är roliga bilder på Helt apropå-gänget. Ingen vet hur många dom var. Eller för den delen, vad dom gör idag (förutom att Kryddan en gång frågade Jesper vad man köper biljetter till hans krogshow och en gång berättade för mig att han var nära att tappa sin plånbok. Men det är väl inte hans heltidssysselsättning). Kan ni inte ge mig festliga bilder på gänget? Så blir det här en dag att minnas.

Så kom igen! Skicka era bästa bilder på Kryddan och Fritte, Stellan och allt dom kallade sig. Skicka länkar i kommentarsfältet (och inga jävla bilder på Tack-för-kaffet-gänget, tack!). Gotta catch ‘em all!

Oj, nu kommer min frukost! Hörs sen. Och hör sen!

Så, vad innebär vårt återvändande för er? Jo, att nu ska vi minsann börja uppdatera igen, på allvar! Nu är semestern slut. (Och ja, jag menar även ER semester från siten, Valle, Jesper och Talib.) Om några dagar bjuder till exempel jag och Kringeling på Frankrike i filmformat, så får ni själva se hur jävla gemytligt det var.

En sak till förresten… Eftersom Den Stora Rikets Sal-Konferensen ska hållas här i Malmö nästa helg vore det bra om någon av er, tokhövven till läsare, kunde tänka er att skjutsa Talib. Ska du bila från Stockholm till Malmö på fredagen, eller från Malmö till hufvudstaden på söndagen? Då blir vi mycket tacksamma om du kan stuva in honom i ett ledigt utrymme, och utfodra honom efter sisådär halva sträckan. Konferensen skulle inte bli samma sak utan honom.

Vi har fått ännu ett kontrakt att skriva på för boken vi ska göra. Jag förstår inte riktigt vad det går ut på, men det tycks vara ett sorts avtal om att vi förbinder oss till skriva på ännu ett avtal.

Så här har det gått:

Vecka 1
Valle får kontraktet av förläggarna. Förläggarna har själva inte skrivit under. Valle stoppar kontraktet i en byrålåda.

Vecka 2
Valle skriver under. Ger sätter sig i bilen, kör i ilfart till Jägersro, stormar in på mitt kontor och skriker att jag måste skriva på. Jag skriver på och lägger kontraktet på Jespers skrivbord.

Vecka 3
Jesper skriver på. Ger tillbaks kontraktet till mig. Jag glömmer det under en hög manus. Senare samma vecka hittar jag kontraktet och ger det till Nanna. Hon skriver genast på. Jag stoppar kontraktet i ett kuvert.

Vecka 4
Försöker få tag på Talibs adress. Ringer Valle. Han tipsar om Eniro. Jag hittar Talibs adress. Skriver den på kuvertet, stoppar kuvertet i en tygpåse. Går ut på stan, köper en ny väska. Glömmer kuvertet.

Vecka 5
Nu är äntligen kuvertet med kontraktet redo att postas. Om jag hinner göra det idag har Talib det på måndag. Sen ska han skriva på det och skicka det till Benny (som bor granne med Valle). Cirkeln sluts.

Eller gör den det? Om det tar så här lång tid för oss att skriva på ett kontrakt – hur ska vi då kunna skriva en bok tillsammans? Och varför har våra förläggare inte skrivit på? Eller vänta! Jag förstår…

I den här scenen skulle jag spela tandläkare, Anna Blomberg spela min mamma. Ett problem med det är naturligtvis att Anna inte är tillräckligt gammal för att vara min mamma. Lösningen: Att hon sminkar sig som/till en gammal tant.

Vad ingen visste var att jag samtidigt sminkade mig till en mycket gammal tandläkare. Samtidigt som en förkylning fick mitt ansikte att åldras som barnen i en cirkusfamilj åldras över sommarloven.

Resultatet: En liten logisk lucka.

Så nu frågar jag alla er geeks därute (ja, Jeppe, jag tittar på dig): Hur är det med tidsresor? Kan man bli far till sin mor?

Tacksam för svar. Skulle behöva det innan april, då börjar vi sända och då är det lite sent.

Vi gillar ju tävlingar här på Rikets sal. Talib har ju som bekant både lottat ut skjortor och parfymer. Jesper har fått er att photoshoppa in analmynningar i näsborrarna och lovat bort öl.

Här kommer en verklig utmaning! Vi jobbar mycket med statistik. En del av oss gör det för att få ligga, andra istället för att ligga och enligt uppgift gör vissa av oss det medan vi ligger.

Men i den här sidstatistiken kan vi också se hur ni läsare tagit er hit. Framför allt är det spännande att se hur ni hittat hit från andra sidor. Så tävlingen är med andra ord given!

Vem kan få flest människor att gå från sin sida, till vår? På en vecka! Flest vinner!

Såhär gör du: 1. Lägg en länk hit på din blogg/hemsida/kulturbilaga.

2. Uppmuntra folk att gå in på den.

3. Hoppas att alla andra är sämre än du.

Och här kommer det verkligt fina – DET FINNS ETT PRIS!

Ett väldigt fint pris. Jesper har grävt i kartongerna på SVT och hittat hela sista säsongen av Papa’s kappsäck. Alltså den senaste produktionen som Papa Dee gjorde för SVT.

En del saker talar för att det rent av kan vara DEN SISTA produktionen Papa Dee någonsin kommer göra för SVT. Känner ni doften av samlarvärde? Det gör jag.

Sex DVD-skivor ligger i potten. Nej, SJU, för naturligtvis slänger vi också in en 14 minuters musik-DVD som medföljer till serien.

Så sätt igång att länka! Nästa måndag korar vi en vinnare!

Tänker ni nu:

”Oj, vad är det här för spännande värdelös idé?”

Eller:

”Oj, han som verkar så trevlig när man ser han på TV.”

DEN SISTA PANG PREGO-SÄNDNINGEN

Pang Prego 2007-2010

Men nu kan vi meddela att Rikets sal till och med är mer än så. Det är en av landets absolut största Litteraturbloggar. Tror ni oss inte kan ni se tabellen från bloggportalen här bredvid.

På fjärde plats! Va? Va! Inte så illa pinkat va? Det här är kultur. Finkultur till och med. Det trodde ni inte. (hela listan här)

Nu är bara frågan – Hur ska vi klå Flora (kan inte länka till henne, det är viktigt att hon inte får fler besökare). Hon verkar vara en trevlig ung dam på 15 år, som skriver om rosévin, kläder och photoshop. Vi har naturligtvis inget emot Flora. Men som det är nu, står hon mellan oss och framgången. Tyvärr. Vi måste krossa dig, Flora.