Nej fyfanifarmorsfitta, trevligare kan man ha det en torsdagskväll!

Varning är alltså utfärdad! Kom inte till Moriska Paviljongen på torsdag kl 20 (insläpp 19:30, men det behöver ni ju knappast veta). Dyrt är det också! 95 kronor! För två sketna akter! Och så spelar Hanna Flodr skivor.

Gå alltså inte in HÄR och förköp era biljetter.

Och ni lär ju knappast vara intresserade av att läsa mer om skiten HÄR!

/Kringlan, er vän på insidan

Jag hörde låten en gång 2001 och fastnade för hur oerhört deppigt det var för den som sången handlar om. Några timmar senare spelade jag den för Kalle på gitarr och han trodde att jag skrivit den som en sketch-sång att framföra på någon kommande föreställning med vår humorgrupp KORV. Vi grammofon-spelade den låten,  Bombay (Allt du gör i livet ska du få igen) och Farväl till Katalonien ganska mycket den hösten och från att inte riktigt kunnat greppa vad det var började jag gilla Dan Hylander. 6 år senare sov han över på mitt torp efter att ha spelat på min festival Tigeröra musikfest. Jag gick runt på scenen och sprejade antimyggmedel så Dan nästan tappade andan. En lite märklig stämning infann sej när han från scenen inledde en debatt om feminism med publiken som eventuellt inte delade hans värderingar eller sätt att uttrycka dom. Men till tonerna och kanske orden av ”Från en till en annan” blev alla vänner, kramades och tog stilla in stämningen under ekarna i göingeskogen. Alla utom det lilla gäng som till min stora glädje aldrig tog sej dom 60 meterna till scenen från ängen som var ämnad som tältplats. En riktig festival ska ju ha besökare som brottas med problemet att det är för roligt att dricka öl på tältplatsen.

Happ. Så stod Kalle och Danne på scenen igen och framförde ett gemensamt stycke märklighet, rolighet och sorglighet. Nästan precis 10 år har gått sen jag hörde den första gången och nåt säger mej att jag kommer få anledning att återkomma till temat.
Hejsa/ V

Förra helgen

Är du pastor, predikant, imam, tempelherre, kardinal eller rabbin – kort sagt är du nån form av religiöst överhuvud kommer du gratis
in på releasefesten på lördag!

Festen är alltså för att fira att The Bernadottes
och Ryska posten gjort en skiva.

Klockan 19 öppnar vi (redan kl 18 kan man komma in om man åtnjuter präst-titeln), och kl 20 börjar underhållningen.

Platsen är Loftet till Hedmanska Gården i Malmö, och inträdet + skivan är 100 kr (om du inte då råkar vara just präst.

Gå i frid/ Valle

Kalle kommer att:
* Berätta informativt om vilket band som spelar här näst
* Skämta om pop
* Berätta utlämnande om sin sexualdebut

Låter detta som ytterligare en anledning att ta sej till Loftet på Hedmanska Gården vid Lilla Torg i Malmö på lördag? Bra. Ta med dej 100kr för inträde + skiva, så ses vi!

Puzz/ V

Tack alla som bidragit med bilder, filmer, texter, artiklar, länkar, kommentarer, tips och donationer. Vad vill ni ser mer av år 2?

Mvh/ Helge Fossmo

Men jag minns en annan resa vi gjorde. För ett och ett halvår sen. Det var sommar och vi hade blivit inbjudna till Harrys i Falkenberg för att köra standup. Istället för att fakturera, eller få ett par sköna rostfria i handen, fick vi skriva på ett papper om att vi var anställda av Harrys i Falkenberg. För en kväll.

Det var inte särskilt välbetalt att vara anställd en kväll av Harry i Falköping. Som jag minns det var vi tvungna att hyra en bil som blev oväntat dyr och kostade ungefär så mycket som vi tjänade. Men det gjorde inte särskilt mycket, för jag och Jossan var anställda av Sveriges radio och kunde ta med oss en mikrofon och ”jobba” under resan. Med ett program som av oklara skäl hette Funky Town.

Efter giget, som jag minns gick pissdåligt, gick vi ut på krogen och träffade Betnér, Schyffert och Glans. Dom hade också uppträtt. Vi fick förklaringen till att ingen hade varit och tittat på oss. Dom berättade att deras gig gått fantastiskt bra. Kul för dom. Sen försvann Jeppe och jag och Jossan spolade i oss så mycket öl vi kunde hinna med.

Därefter blev vi körda ut på landet av klubbarrangören. Den väna Erica Sjöwall, som hållit sig nykter för att kunna skjutsa oss. Hon inkvarterade oss i sin gäststuga och lovade oss frukost morgonen därpå. Det enda vi behövde göra för att återbetala bilresan, boendet och frukosten, var att hålla oss lugna och inte väcka hennes familj. Absolut sa vi. Sen gick jag ut och kissade.

När jag kom tillbaks upptäckte jag att gäststugan innehåll ett komplett trumset, en kontrabas och ett dragspel. Samtidigt hade vi inte ”jobbat” särskilt bra under dagen. Plötsligt vägde löftet om absolut tystnad lätt och vi satte oss bakom instrumentet. Jag började traktera trummorna, men bytte sen till bas. Jossan tog hand om dragspelet. Vi inbillade oss att vi lät lite som dom där små haschtrollen i Detektivbyrån. Det gjorde vi antagligen inte. Dom har ju övat sig, vi hade aldrig spelat förr.

Hur som helst spelade vi in allt och sände senare ut det i radio. Dagen därpå fick vi frukost, blev skjutsade in till stan. Två gånger, eftersom jag glömde mikrofonen ute på landet och fick åka tillbaks. Sen kunde den här historien ha blivit lagd till handlingarna. Jag hade helt glömt bort allt.

Men så fick jag ett märkligt mejl. Där jag påmindes om kvällen. Mejlet innehåll en hänvisning till kvällen och två bilder.

Jag vet allvarligt talat inte vad jag ska göra med bilderna, Björn Edlund, men det var trevligt att bli påmind om den där resan till Falkenberg.

Tydligen har det en gång funnits en beef mellan Sten Broman och svenska dragspelare. Jag utgår ifrån att Sten Broman uttryckt sig kategoriskt om att alla dragspelare är idioter. Sen har svenska dragspelare gått samman och bildat enad front mot Broman. Det låter ju fantastiskt och skvallrar om inte annat, om ett annat Sverige. Vill ni veta mer om det här får ni fråga Kalle Lind.

Ja, det var väl trevligt det här. Men nu får ni ursäkta, för nu ska vi ut och göra Reeperbahn. Ses!

Bekräftelsen kom idag, som ett paket på posten, i ett paket på posten. Det var vinsten i tävlingen om Malmös bästa blogg. Förutom den faktiskt ganska göttiga gröna kroppsstrumpan i videon nedan (den som Kalle Lind hånfullt benämnde  ”Nåt Claes Eriksson skulle skrattat gott åt”) innehöll den grymma gåvopåsen:

En vristplånbok i svart elasika:
En flaskförslutare:

En deodorant med sensuell doft/smak:

Två tuggumi:

Ett VIP-kort till en webb-butik för hårvårdsprodukter:

En aprikosfärgad plast-tratt om man vill hälla in trögflytande vätskor (kefir, pumptvål, rågummi) i stjärten:

Två miniflaskor munskölj:
Men tack ändå för grejorna. Och tack för att ni röstade. Nu vill jag vinna Sveriges bästa blogg-tävlingen, om inte annat för att veta vad vinsten är. Ses V

Vem tycker ni gav den finaste gåvan till den andre? Som vanligt gällande gåvor räknas inte tanken utan det ekonomiska värdet. Mvh/ Valle

Köp boken här!

Tack för ordet. V

Läs Kalles blogg här!
Beställ Kalles nya bok här!

Så gick en av mina bästa vitsar som barn, men den säger också något om min inställning till hemlösa. Jag vet att dom inte har nånstans att bo, men jag tvekade inte att skriva några ”skämt” till deras tidning. Kanske har ni redan läst på Kalle Linds blogg, annars har ni det här. Jag och Kalle gjorde alltså detta till Aluma, dom hemlösas i Malmö tidning. Motsvarigheten i huvudstan heter ”Situation Stockholm”, i Göteborg ”GP”.

Kjamiz/ V

Då har Kalle tagit reklamfoto för sin nya utgåva ”Proggiga barnböcker”. Att han håller sej för kissen är för att han lånat byxorna och därför sitter dom lite tajt i grenen. Inte alls för att han blir tänd av 70-talskläder, alltså.

Mvh/ V

Kalle Lind är gubbigare än nånsin! En njutning för oss som vill få ut ”lite mer” av livet.

Det hela är filmat och redigerad av vår vän Marco. Gå gärna in på hans hemsida (och lova att ni vänder er till Marco och ingen annan, nästa gång ni behöver en steadicam operator).

Till övriga Rikets sal-medarbetare: Nu håller vi lite på grejer vi skriver och framför på fyllan, va? Eller, klarar ni det (jag tittar på er, Valle och Talib).

Nu är den här! Den efterlängtade Gubbhyllan #3. Kalle Lind bjuder oss på godis som smakar gubbe.

Det var många som deltog i ceremonin, och det blev trots allt en väldigt
trevlig och uppsluppen stämning – precis som vi tror att ståuppen hade
velat ha det. Många hade också respekterat önskemålet om ljus klädsel.

Men frågan var oundviklig:  hur ska det gå för t.ex. de människor som
utgör Malmös ståupp-scen? Det visste såklart Valle.