Kringlans semester: Bakom kulisserna (ett dagboksblad)

Det här skulle ju egentligen bli en liten film. Men jag orkar ärligt talat inte klippa mer film än jag redan gör. Varför klipper jag så mycket film? Det har aldrig varit mitt yrke tidigare.

Men hur går det då till att spela in ett avsnitt av Kringlans semester?

Vanligtvis cyklar jag bort till en källarlokalen Bagis, som jag tillfälligt delar med Ola Norén. Sen lägger jag mig en stund på soffan och tänker. Sen reser jag mig upp och spelar in ett avsnitt. Men ibland känns det roligt att göra mer genomarbetade saker. Som igår, när jag insåg att jag var tvungen att basera ett avsnitt på Bertholt Brechts diktning. Det är antagligen inte särskilt intressant, men den som vill veta hur en vanligt dag på Kringlans semester-redaktionen ser ut, läser vidare (och nu är ni varnade, det är antagligen inte särskilt roligt eller spännande). Läs mer »

Ett poänglöst babbel om öl

Jag är egentligen inget fan av Guinness. I min värld är det lite som att ha oxfilé som favoriträtt, eller som att gilla Andy Warhol. Det är säkert bra grejer, men det säger inte så mycket om dig. Det är jäst julmust. OK om ni frågar mig.

En gång när jag var i Frankfurt och hälsade på Donny träffade jag en irländsk postrocker. Han drack aldrig Guinness. Tyckte det var för dyrt, för mättande. Han och hans kompisar drack bara Kopparbärs (kände jag möjligen till Kopparbärs? Jodå, det finns i Sverige också). Alla på Irland var tokiga i Kopparbärs, menade han. Speciellt den 10% varianten. Den hade högst APK på hela ön.

Vilket påminner mig om min och Klimpens resa till Bulgarien. Läs mer »