Autentiska utdrag (!!) ur intervjun markeras med fetstilt. 

Fin(rom)ans i arbetsrummet…

Jag går med bestämda steg på fuktiga kullerstenar. Decembers snöblandade regn får min halsduk av kaninpäls att lukta svartmögel. Det är mörkt trots att klockan bara är fyra på eftermiddagen, men jag låter  inte det påverka mig. För många eftermiddagar har jag stannat inne, stirrat på mobilens skrikiga skärm och hoppats. För många kvällar har jag ignorerat den brännande känslan av upphetsning. Men inte i kväll.

Du kan komma förbi mitt arbetsrum.
Jag har tjugo minuter.

Så stod det i SMSet. Jag håller mobilen i ett krampaktigt grepp i fickan. Människor passerar mig på min väg mot finansdepartementet, jag ler för mig själv. Om de bara hade en aning om vad jag var på väg att göra! Det pirrar i hela min buk, nästan så att det gör ont. Jag tittar upp och genom diset kan jag se byggnaden. Nu är jag nära.

Det knakar betänkligt om parkettgolvet i Anders Borgs arbetsrum. Vägen dit går via en vackert välvd, bred stentrappa i ett av de mest undangömda palatsen i Stockholms city, det Adelcrantzka. Här andas allt rokoko, det är högt i tak och känslan av att vi fått audiens kittlar. Ett handslag och ett brett leende senare sitter vi vid ett långt, ovalt bord i ljust trä och klockan tickar. Finansministern har tjugo minuter för oss. Jag ler hemlighetsfullt. Så många gånger jag drömt om just den här situationen. Och nu är vi här. Men hur börjar man egentligen? Det blir han som bryter tystnaden.

- Jag har tänkt på dig. Bilderna du skickat…Hans blick är fast när han säger det, men händerna far liksom runt omkring varandra när han talar.

Jag fnissar generat. Den senaste veckans SMS- och MMS-konversationer har varit så erotiska att det hettar till när han nämner det. Till en början fann varken jag eller mina väninnor Borgs utseende särskilt intressant, men sen han började träna förändrades det. Alla som sett honom i svart, åtsittande t-tröja (och det är många) vet att det gett resultat: Anders Borgs pondus är inte bara intellektuell, utan även fysisk. Hans utstrålning tar plats.

Borgs blick är piercande. Han klappar på pallen som står bredvid honom och jag går dit och sätter mig.
– Det ligger inte riktigt för mig att hålla viktiga möten i bekvämt nedsjunket läge, konstaterar han.

Vi börjar tafatt röra vid varandra och våra läppar möts. Andhämtningen blir allt mer upphetsad. Men när min hand fumlar med gylfen märker jag att något är fel. Anders tittar plötsligt bort.

– Tidvis är jag helt konsumerad av arbete, på gränsen till utarbetad, säger han allvarligt – som om han skulle behöva förklara sig.

- Det är ingen fara. Alla män har den typen av problem ibland. Vi kan väl bara sitta här tillsammans en stund? Jag smeker hans lår. Anders reser sig upp och vankar av och an i rummet, som om han försöker samla sig. Han går lite grann som en cowboy.

Efter några minuter vänder han sig om och stirrar in i mina ögon. Sedan gör vi det på golvet…

 Det var…fantastiskt!

Många dagar senare bär jag kvar minnet från vårt erotiska möte. I och med ett projekt på jobbet stöter jag på Borg nästan dagligen, men våra tjugo minuter förblir vår hemlighet.

”Visst får man en känsla av att han är lite för stor för Sverige?” viskar till och med en journalist­kollega när vi ser Borg agera.

”Om du med Sverige menar mig, så nej!” Skrattar jag.

<3  THE END <3
HÄLSAR DAGENS NYHETER OCH MOA THE EROTIC MASTER  

Till skillnad från många andra däggdjur, saknar ju människan speciella parningsperioder. Istället råder en konstant möjlighet att ligga med varandra och fortplanta sig. Detta överflöd av möjlighet till samlag, förklarar eventuellt varför människan utvecklat liggandet till en hobby. Alltså att man ligger med varandra av helt andra skäl än att fortplanta sig. En del gör det för att dom tycker det kittlar skönt, andra för att det ger en nästan berusande känsla av makt, ytterligare andra för att dom saknar andra inkomstmöjligheter.

Oavsett vilka skäl man hänvisar till, så finns det hela tiden en teoretisk möjlighet för människor att få ligga. Alla dagar. Året om.

Med vissa undantag. Det finns nämligen en liten underart till människan, som endast häckar en vecka om året. En enda sommarvecka, finns det en möjlighet för denna underart att hitta någon att ligga med. Lyckas dom inte är dörren stängd i 51 långa veckor.

Underarten heter Politiska reportrar häckningsperioden kallas Almedalsveckan.

Då och bara då, är det liggechans för den här typen av exemplar:

Man tror sig alltså nu veta vad som orsakar dom kraftiga skårorna i marken på Gotland. Det är Peter Wolodarskis testiklar som släpar ner till marken. Det är som om han drog ett nät med medicinbollar efter sig. För nu är han sugen. Nu jävlar ska det bli av. 51 veckor är jävlig lång tid. Jag tror inte han kommer misslyckas. Inte den här gången.

Tidningen fyllde väl ungefär samma funktion som Veckorevyn gör nu – att ge pubertala flickor komplex genom att berätta vad man inte ska ha komplex för. I det här numret var det speciellt en artikel jag fastnade för. Vilken får ni reda på om ni klickar på:

Här är min absoluta favorit-insändare. Dramaturgiskt ska man vänta till sist, men jag kan inte. Den säger så mycket om den tidsanda den skrevs i.

Jag älskar hur Jane skriver ”dom” som en sammanfattning av killarna. Detta är långt innan individualismens 90-tal som skulle sätta just ”den” killen i fokus – fortfarande var det viktiga att två (eller flera) exemplar av arten mänska möttes, inte två specifika individer.

Sen att hon inte riktigt vet om hon hade lust… Nä, det är svårt att bestämma sej när man är 13 år gammal, för det är väl ändå ganska ungt, eller? Jag vill inte vara nymoralistisk på nåt sätt, men jag och mina kompisar knullade inte när vi var 13 (Eller så gjorde dom andra det utan att berätta. Fan vad taskigt isåfall).

Sen kommer förklaringen till varför det inte blev så stor grej av det. Dom hade rökt hasch, såklart! Jahaja, men då fattar jag varför det inte var så mycket uppståndelse kring den där debuten. Det var ju bara en av alla dom där hasch och knullkvällarna i slutet av mellanstadiet.

Som sagt, jag både längtar till och förfasas över detta oerhörda årtionde. Imorn kommer nästa insändare!

Mvh/ Valle, 70-talist

Mer Pontus hittar du här!