Det är så svårt att vara idealist. Tänkte jag, när jag efter en påtvingad lyxkonsumtion vandrade hemåt igår. Jag hade lagt hela helgen på att ta mig till och från Stockholm, där jag på Färjan-färjan (alltså färjan känd från tv-serien Färjan) druckit multipla öl tillsammans med resten av Sveriges Radio. Till skillnad från Kringlan hade jag någorlunda tur med mina X2000. Bara 88 minuters försening på vägen upp och inte mer än 28 minuter på vägen hem. Ändå var jag helt slut när tåget rullade in i Malmö. (Kanske för att SR inte bokat in mig i Tysta vagnen – hur skulle de kunna veta att jag är känsligare än den mest ljudkänsliga pensionär.) Jag ville bara hem och sova.
Men så slog det mig. Att jag ju borde köpa en ny foundation för att inte se så vinterglåmig ut. Fåfängan segrade över tröttheten och jag masade min bakfulla kropp in på köpmekkat Hansacompagniet. Där jag inte ens hann kliva in i sminkavdelningen förrän ett affärsbiträde slog klorna i mig och, med nästan hotfull röst, frågade vad jag var ute efter. Jag kraxade fram mitt ärende och hon gick raskt iväg till en sminkmonter döpt Chanel. Chanel, tänkte jag. Är det inte synonymt med väldigt, väldigt dyrt? Läs mer »
Senaste kommentarer