Nycklar till mej

I helgen flydde jag den ofläckade medelklassidyllen på Kirseberg, tog barnen med mej och åkte till min pappa på landet. När kidsen somnat plockade pappa fram en kartong rött och jag frågade olika saker om hans privatliv som jag är för hämmad att prata om annars. Samtalet ledde vidare och gav mej två betydande pusselbitar om mej själv. Här är två för mej helt nya nycklar till varför jag mår som jag mår.

  1. Som ettåring föll jag utför en trappavsats och landade en våning ner, på huvudet.
  2. Den stora kroki-teckning som mamma ritade, som alltid hängt på väggen i vardagsrummet , föreställer Lasse Holmquists (och Britt Bass) dotter.

Alltså den här: Läs mer »

Långfredag (ett inlägg helt utan skämt)

Många undrar – Vad gör Kringlan en helt vanlig långfredag. Kom och sätt er i mitt knä, så ska jag berätta: Ingenting anmärkningsvärt.

Jag vaknade tidigt. Det gör jag alltid. Jag har två sorters sömnbesvär, som skulle behöva två helt olika sömnmedel (men jag nöjer mig på att gnaga på de rötter min lokala naprapat tipsar mig om). Dels har jag svårt att somna, dels kan jag inte somna om efter att jag vaknat.

Nu vaknade jag alltså tidigt. Jag låg i sängen om tänkte på alla mina misslyckanden. Det brukade jag alltid göra förr, när jag cyklade till jobbet. Då brukade jag stanna cykeln, kliva av och gråta en skvätt. Ofta gjorde jag det någonstans på de öppna fälten vid Hyllie. Jag stod där och tittade på utgrävningarna. Runt omkring mig plöjde dom upp åkrarna och hoppades på att inte hitta några stenåldersfynd. För i så fall skulle det inte gå att exploatera marken. Dom grävde och jag grät. Sen hoppade jag upp på cykeln och skyndade mig till jobbet. Läs mer »

Dagens singel #10

Läs mer »

Anslagstavlan #26

Ensam är stark

Ur konsthistoriens djup #23

Mvh Kringlan och Nanna

Ur konsthistoriens djup #6

Mvh Kringlan och Nanna