Bokhusbloggen 3

Hej igen!
Idag ska jag berätta om hur jag samlade ihop böckerna och att det var en smula arbetsamt. Först tänkte jag bara dröja mej kvar en minut vid förra årets husprojekt – Pappa Kartong. Jag är som sagt ganska stolt över det huset och tycker att det blev lyckat som bygge och som förverkligad idé. Det är det dock ingen som pratar om (inte för att jag tror att folk i gemen går runt och pratar om mitt gamla kartonghus när dom bastar med sin svärmor eller tar en 18-hålsrunda med chefen på söndagmorgonen). När jag för kartonghuset på tal är det bara vandaliseringen som ventileras. Att kartonghuset blev sönderslaget har helt tagit över som huvudperson ifrån det jag ville att folk skulle tänka på, nämligen att man kan bygga ett hus av använda kartonger + tejp. Är det inte åtminstone lite kul? Om inte annat för att se om det går?
Samma sak är det nu när jag berättar om att jag ska bygga ett hus av gamla böcker, den första reaktionen är oftast ”Åh, bli inte ledsen om dom slår sönder det bara”. Jag vet inte om jag kommer bli ledsen om dom slår sönder det – kanske, kanske inte – men det stör mej lite att destruktionen intresserar folk mycket mer än konstruktionen. Samma sak med Sydsvenskan förra året som inte skrev nåt om att jag byggde huset, men flera artiklar om att nån rev det. Dessutom att vinkla hela artikeln till att jag var så sårad över att det hade hänt. Det blir jag sur över. Jävla känslotjuvar!
Jag vet inte vad det detta säger om folk, men här är tre teorier:

1. Skadeglädje. ”Ha ha, vilken dålig idé du hade. Tror att man kan bygga hus av papp”.

2. Äkta medkänsla, men dåligt inkännande. Man tycker synd om mej och tror att jag blev ledsen.

3. Sensationslystnad. Det är en fullbordad story som är mer spektakulär.

Jag hoppas på den tredje, men nog snackat om det.

Jag skulle ju berätta om hur jag bärgade alla böcker, men det få bli imorn istället. Här är en bild av Pappa Kartong, mej och Misaki Kawai. Hon som tillsammans med sin man Justin Waldron målade den stora skateboardrampen på förra Malmöfestivalen. Hon stod en kväll och kladdade med fingrarna och jag upplyste försynt om att det finns penslar som underlättar vid måleri. Hon sa vänligt att hon kände till det och jag fattade senare att hon är en internationell konstnär som en månad senare fyllde Malmö konsthall med stora fluffiga gosedjur och flygande tefat av blommigt tyg.

Ses imorn! Valle

Staten kallar: Pappa Kartong till vittnesbåset

Ni vet det där huset av papp som jag byggde åt Malmöfestivalen i augusti? Jag skrev om det här och här och här. Det blev alltså sönderslaget men polisen grep en förövare på bar gärning och idag ska fallet upp i rätten. Alltså den riktiga rätten, där domare har pudrade peruker och folk säger ”Objection, my honour!”.
Här är jag och min kompis Misaki Kawai (bara en internationellt erkänd konstnär, vem bryr sej) framför det alldeles nyss färdiga huset. Jag är förvisso amatörjurist och har ju dömt en hel del i mina dar, senast igår på Humorhimlen live i P3, men det känns lite märkligt ändå. Hur ska man förbereda sej? Snabbläsa lagboken, skriva ett roligt tal på rim eller ta ett par snabba stötgroggar? Har ni nåt bra tips eller möjlighet att följa med som stöd får ni gärna höra av er. Det är kl 14 idag på Davidshallstorg.

Valle – din rättshaverist i Salen

(Det fina fotot är plåtat av Justin Waldron)