Fidelity

RIKETS SAL.

Det var så länge sen vi hördes. Jag vet att ni har gråtit tårar av blod och saltvatten över mig. Men nu hoppar jag fram, med trolsk blick och en böld på halsen. Ni bara ”varför??? du har ju lämnat oss? utan att säga adjö lämnade du oss…och nu är du tillbaka?”. MEN JAG HAR ALDRIG LÄMNAT ER! Eller jo det har jag ju, eftersom jag inte bloggat på ca ett halvår. Anledning: okänd. Det jag gör nu är att jag återvänder för att göra reklam för min bloggaffär som jag har vid sidan om Rikets Sal. Den heter www.solsidanpraktikanten.se. Jag är med bakom kulisserna på inspelningen av solsidan säsong 3 och det är kul.

Så maken till oförskämdhet har aldrig skådats. Men kanske ses vi igen, mest troligt inte.
Så här vill jag att ni ska minnas mig:
 Otydlig, delvis skrämmande och full

SAMARBETE MED DN: EROTISK NOVELL

MOA CREATIVE STUDIOS PRESETERAR: EN EROTISK NOVELL BASERAD PÅ INTERVJUN MED ANDERS BORG I DN DEN 18:E DECEMBER.

Autentiska utdrag (!!) ur intervjun markeras med fetstilt. 

 

Fin(rom)ans i arbetsrummet…

Jag går med bestämda steg på fuktiga kullerstenar. Decembers snöblandade regn får min halsduk av kaninpäls att lukta svartmögel. Det är mörkt trots att klockan bara är fyra på eftermiddagen, men jag låter  inte det påverka mig. För många eftermiddagar har jag stannat inne, stirrat på mobilens skrikiga skärm och hoppats. För många kvällar har jag ignorerat den brännande känslan av upphetsning. Men inte i kväll.

Du kan komma förbi mitt arbetsrum.
Jag har tjugo minuter.

Så stod det i SMSet. Jag håller mobilen i ett krampaktigt grepp i fickan. Människor passerar mig på min väg mot finansdepartementet, jag ler för mig själv. Om de bara hade en aning om vad jag var på väg att göra! Det pirrar i hela min buk, nästan så att det gör ont. Jag tittar upp och genom diset kan jag se byggnaden. Nu är jag nära.

Det knakar betänkligt om parkettgolvet i Anders Borgs arbetsrum. Vägen dit går via en vackert välvd, bred stentrappa i ett av de mest undangömda palatsen i Stockholms city, det Adelcrantzka. Här andas allt rokoko, det är högt i tak och känslan av att vi fått audiens kittlar. Ett handslag och ett brett leende senare sitter vi vid ett långt, ovalt bord i ljust trä och klockan tickar. Finansministern har tjugo minuter för oss. Läs mer »

Lika som ett ungt och gammalt bär

Jag har tänkt på några som är  lika varandra, men samtidigt inte. Jag har tänkt ”HOW CAN THIS BE?!”. Sen kom jag på det: dom är lika som en ung- och gammal version av sig själv (a?). Lika som ett ungt och gammalt bär. Det som är underligt är att dessa…låt oss fortsätta kalla dom bär…är inom ungefär samma bransch. Som dessa två tokfransar som ju har det gemensamma intresset ”att försöka få ligga/bröst i allmänhet”:

Nu kan det förstås vara något med schlagerbranschen som gör att ungefär alla har samma ”leende”…men de här två tösera har väl ändå  sina unga resp. vuxna utseenden?!? :

Och Bill Bailey är helt klart Louis C.K.’s ”unga vuxna jag”, som typ lyssnar på metal i sina föräldrars källare:

Slutligen, de här två männen som båda är i branschen ”tala med rosslig röst och tända på brott på film och/eller i verkligheten” är sjukt lika som ett ungt och gammalt bär!!!! :


Vad är detta?!??!?!?

MVH, Moa ”Ser De Vackra Sakerna i Livet” Lundqvist

Vad är det frågan om? -Onepiece

En dag när jag skulle åkta tåg blickade jag ut mot perrongen. Det jag såg där var en människa iklädd en onepiece. Jag tänkte att det var en synvilla, en optisk illusion, och att jag inte skulle låta det ”get to me”. Några dagar senare när jag gick på stan såg jag…en människa iklädd en onepiece. Nu ska jag berätta vad en onepiece är: det är ett klädesplagg som är som en pyjamas och har en dragkedja. Tydligen har detta ”unika” ”plagg” blivit en ”trend”. Och trenden sprider sig som klamydia på spy bar.
Så här står det på hemsidan om de tre norska killarna som skapat plagget: 

The three friends dropped everything and invested all their savings to realize an idea they believed was unique and brilliant.


plats för eftertänksam tystnad Läs mer »

ALLA MÅSTE DIT

Den här helgen, 12-13 november, måste man vara i Malmö. Det kommer nämligen vara feministiskt forum, och så oerhört mycket bra grejer iz goin’ down. Exempelvis exakt allt. Men mer specifikt ska jag tillsammans med min bloggälskare vid sidan om Rikes Sal (Smaskigt fakta!!) Ha en föreställning på lördag klockan 12.00, på Rolfsgatan 7B. Facebookevent: http://www.facebook.com/event.php?eid=214036462003082

Och på lördagkväll kring 22.00 är det standup med mig, Cecilia Ramstedt, Pernilla Hammargren, Emma Knyckare, Anni Isis, Matilda Berggren och Moa Svan!

Här är hela schemat för denna extraordinära helg: http://malmosfeministiska.wordpress.com/program-feministisk-forum-2011/

VÄL MÖTT!!!!!!!!!!

NÄTHAT

Jag vet att ni tänker att riketssallivet är som en glamourös film. Jag förstår att ni tänker att jag inleder varje dag med att äta vindruvor och skratta. Men det är inte alltid lätt. Det ska ni veta. Som professionell bloggare stöter man på hinder i vardagen. NÄTHAT. HAT som sprider sig likt en ekalartad tumör i INTERNETSAMHÄLLET. HAT, MÖRKT SOM DEN DJUPASTE NATT! HAT! Idag ska jag guida er genom näthatet på Riketssal, borgen av comedy och skönhet – men också borgen av en kommentar som handlar om att man skrivit ”shampo” istället för det korrekta ”shampoo”.

Det började för cirka ett och ett halvt år sedan, när jag började blogga på Rikets Sal, med naiv glädje och höga ambitioner placerade jag mina flottiga fingrar på tangentbordet. Jag stirrade ut på stjärnhimlen och sa ”det är väl nu den börjar – bloggresan”. Sedan publicerade jag mitt första inlägg.
Den första kommentaren jag fick var ”TL;DR”. En ignorant typ av närhat. TO LONG; DIDN’T READ. Översatt: FÖR LÅNGT!!! JA LÄSTE INTE!!! DIDN’T EVEN MOTHERFUCKING READ!!!!!!
Ja, jag grät. Ja, jag skrek. Ja! Jag frågade gud vad som var meningen med allt. När jag kommit ur min djupa depression klarade jag av att svara på denna typ av näthat:

  Ja, där fick du sannerligen johannaman, jag skrattar rakt ut åt dig din nybörjare! 

Näthatet avancerade en dag, någon hade läst mitt inlägg och skrev:
 Här blir det tydligt att mitt sköra sinne inte var redo att hantera den här typen av kränkning. I ett klösande och desperat försök att verka obrydd skiner ångesten igenom på ett mycket smärtsamt sätt. Precis som här: Läs mer »

HEDERSSCOUTER!!!

Jag tycker att det är lite konstigt att kungen gav en medalj till saudiarabiens diktator. Det tycker jag faktiskt. Men det kanske bara är jag. Det är nog bara jag. Det är klart att en god scout ska få sina medaljer. Var skulle vi annars vara idag? Utan alla bra scouter? INGENSTANS! Vi skulle sitta i någon jävla grop i sörmland utan förmåga att knyta knopar eller ens tända en brasa.
Jag skulle vilja föreslå att dessa scouter också får medalj:

ALEXANDR LUKASJENKO En man med förmåga att leda en grupp, hålla ordning och peka med hela handen. Med Alexandr Lukasjenko går du trygg – både i skogen och på stan. En riktig scout!

FREDRIK REINFELDT En sann scout är lojal och överseende, dessa egenskaper har Fredrik och förtjänar därför en hedersmedalj. 

MUAMMAR GADAFFI Mästare när det kommer till att finna ställen att gömma sig – en egenskap som kan hjälpa vid attack från vilda djur. Har också stora kunskaper i att rita kartor.

HITLER En kille med glimten i ögat som vet hur man organiserar stora grupper människor. En given ledare och en hedersscout!  

JOSEF FRITZL Här har vi en sann hantverkare! Konsekvent och diskret, men har alltid nära till skrattet. Medalj!

ALLTID REDO!!!!!!!!!

Ryklam

Jag och min vän Sara Parkman var med i humorhimlen lab i P3 idag, nu finns programmet att lyssna på om man vill. Vi kommer inte att tvinga någon, men om ni betalar radio- och TVlicens kan ni se det som att ni är våra arbetsgivare. Det kanske hetsar upp er. Gå gärna in och lyssna/ladda ner/gilla, programmet heter Norrland är det nya söder. Ni kan också passa på att  lyssna på Marcus Johansson-, Marja Nyberg- och Kristoffer Appelquists program Agneta och Telefunken som sändes andra timmen.

LÄNK

Mariah Careys relation till vatten

Någon gång då och då upptäcker man samband. Ibland går de att förklara, ibland inte. Efter en snabb titt på alla Mariah Careys musikvideor insåg jag att det fanns ett samband (förutom den exakt likadana musiken, män och zoombilder på Mariahs pattar): vatten.

I tidiga musikvideor går Mariah försiktigt fram, i ”Love takes time” tassar hon bara vid vattenbrynet insvept i ett skynke.
Ganska snabbt avancerar Carey, och i ”Always be my baby” kan vi se att Mariah gungar ovanför vattnet men även nuddar vattenytan med både hand och fot:
I videon ”Dreamlover” har Mariah tagit steget och doppar hela kroppen:
Kan man ta det längre? Undrar ni. Nu måste hon väl rimligtvis ha badat nog, doppat huvudet och allt! Men ni skulle bara veta. Eller, ni får veta nu. Ta en titt på den här stillbilden från videon ”My All”: Läs mer »

MILITÄRN

Ni minns väl försvarsmaktens häftiga reklamer som kom för ett tag sedan, som var typ såhär:

Hur många bananflugor var det i ditt kök i morse?
En militär måste kunna räkna snabbt för att avgöra om något är ett hot
HAR DU DET SOM KRÄVS?
&
Din kusin bryr sig inte om alla du älskar blir arkebuserade
HAR DU DET SOM KRÄVS FÖR ATT HA EN ÅSIKT?

Alla bara: eh ok. Ae asså…etc. Med andra ord: INGEN BRYDDE SIG*! Ingen ville bli matros med gevär bara för att försvarsmakten printade ett ljug och satte upp på varje tillgänglig yta.

Man fick tänka om.
Ganska nyligen kom nya, ödmjuka reklamfilmer. Filmer som var tänkta att skildra en militärs verklighet. Det skulle inte längre vara några coola röda blinkande lampor eller militäruppgifter till iphonen. Det skulle vara självdistanserat, tilltala ”the youngsters”, men ändå ha det där lilla extra sexiga allvaret. Det där lilla extra som får en människa att vilja flytta till boden och skjuta med ett vapen och gå upp klockan fem på morgonen och springa med en hjälm i skogen (OBS fördom). Så här var dom reklamerna: we can’t offer you a cool movie about war and death, men vi kan erbjuda dig vår verklighet *klipp på en militär som hoppar ner i snön från ett hinderbanehinder och andas andfått*.

FÖRSVARSMAKTEN! Vad gör ni?! Ni förstår väl att ni inte kan göra reklam som visar er deppiga jävla verklighet? Folk HATAR verkligheten. Eller, i alla fall om den kommer helt utan potential att bli häftig. Nu kikar vi i stället på hur Ryssland hanterat sin marknadsföring: Läs mer »