Det rasar in julklappar i form av bilder på mögliga matvaror. Jag tackar och tar emot, och delar med mej av godisbitarna! Lina Damgaard delade med sej av dessa vackra bilder: Lina: Kasslermögel är en luddig version av smördegsinbakad kassler med creme fraiche som förvarats i kylskåp under en längre tid!
Lina: Rismögel 1 visar på hur riset som stått i kylen i ca 3 veckor såg ut när jag tog av locket på burken. Läs mer »
Man blir så jäkla rörd över att folk därute bryr sej. Titta vad Pelle skickade över idag!
En plastskål full med hummus som bara precis är lite för gammal för att ätas. Det här är mitt favoritmögel! Bulligt och mjukt som ett cumulusmoln. Skiftande i färger från DDR-grått till ökenuniformsbrunt till gråvitt som naglarna på en gammal gammal man (tex Kay Pollack). Dessutom bjuder det på en enorm artrikedom som ger oss både mossmögel (det där med små svarta antenner som är så bräckligt), svampmögel (det gröna kompakta som ser ut som sammet) och fjädermögel (den fina vita hinna som likt ett moln sveper in en alptopp i dess varluktande hinna).
Jag skulle kalla detta ett näst intill perfekt mögel! Tack Pelle.
Många medlemmar av den vita medelklassen skulle säga att den nu är hudfärgad. Själv tycker jag att den liknar mjälten på en torsk. Vad tycker ni? OM den tidigare luktade lite kiss, så är doften nu som om man ställt en tunna kiss i solen i två veckor och lägger i två små kvistar av färsk dragon. Den luktar alltså äckligt, men det kunde varit värre. Läs mer »
Hallå, hur är läget? När jag skulle röja lite upptäckte jag en kastrull som liksom stått och gömt sej. Den blir till en fest för alla oss som diggar mögel. Kom som ni är, nu börjar kalaset. Alla är inbjudna (utom Sol-Britt, min ärkefiende som jobbar på Länsförsäkringar).
Hela smoothien är nu en enda organism. Den är inte längre flytande utan fast som ett stjärt-inplantat i sin konsistens.
Dessutom har ytan, om man närstuderar den (och det gör man ju) blivit lätt prickig. Det är som om hela mögelkroppen har fått nån form av koppor. Frågan är om det är vatt-, smitt, eller svin-. Vilken är er favvo-koppa? Läs mer »
Detta är en sensation! Det har inte hänt på Rikets sal (sen Jeppe låg med den där Bulgariska tjejen när han tågluffade)! Tack, Gud, det här är stort. Läs mer »
Ja, nu är det så att hela smoothien har möglat ihop sej. Tills igår luktade den faktiskt bara lite fruktigt fräscht av citrus, men nu har liksom hela grejen jäst och luktar surt som en liten liten soptipp.
Det ser ut lite som risgrynsgröt. Se hit alla ni attributmakare till film. Vill ni att nåt ska se ut som risgrynsgröt, låt jäsa en blandsmoothie i 12 dygn.
Knappt har man hunnit vänja sej vid den framgång som mitt förra inlägg gav (Jonas Thente nappade på mitt färdigskrivna citat. Kanske inte på DN:s kultursida, men som en del av ett dadaistiskt poem på hans blogg) förrän man tar glamourlivet för givet. För mej är det numera vardag att dricka dåligt kyld champagne när jag går upp och kissar på natten, och det är inte längre nån stor grej för mej att flyga till Troppan och tillbaks för en kejsarcocktail. Mitt tips till alla er som längtar efter ett liv i flärd: Skildra förruttnelse. Det funkade för Stagnelius och det funkar för mej. Go ahead mögel, make my day!
Kolla själva, vi har fått ett saftigt mögel i mitten av blomman, och dessutom har det klättrat uppför väggen!
Det är det som är det fantastiska med att studera mögel. Man behöver inte göra nåt själv. Det är som att titta på fotboll (fast mer intressant, för möglet säger nåt om oss som mänskor). Jag är såklart inte dummare än att jag fattar att mögel aldrig kommer bli en stor folksport. Det finns ingen infrastruktur att ta hand om möglande mat i större publika sammanhang. Det skulle krävas arenor, klubblokaler, knatteföreningar etc, och det kommer ”kapitalet” aldrig godkänna. Mögel kommer alltid att vara en subversiv sport, nåt som konstnärer (arbetslösa) och bohemer (missbrukare) kommer ägna sej åt.
I en tid av mörker och själslig torka reser sej riketssal.se som en krycka att luta sej mot. Träd in i vårt tempel, tag vår nattvard och skratta. Riketssal.se erbjuder snabba lösningar på stora problem.
Jag tyckte bättre om den gamla stiliserade bilden av Dawit. Men det viktiga är såklart inte hur han ser ut, utan att han sitter bakom lås och bom. Kolla in
En kväll kom det för mycket folk till restaurangen som jag jobbar på, det var ju deras fel att de var så jävla många, men det fattade inte dom. De tyckte att vi skulle servera alla mat i tid, det... Läs mer
Senaste kommentarer