Ibland har tiden stannat vid 1950

Jag vet att jag inte borde nappa på Renault-reklamen, men jag nappar ändå. För den är så feeee-ruktansvärt korkad.

HANDLING:
En pappa och hans dotter sitter i en bil. Dottern håller upp en rosa My Little Pony och säger sött: ”Den heter Lucy”. Klipp till framtiden, då dottern har blivit äldre. Hon hoppar in i bilen, surmulen, piercad, med extensions i hela håret och – som om det inte vore nog – en orm över axlarna. ”Han heter Lucifer”, fräser hon till pappan. ”Tillsammans ska vi krossa patriarkatet.” (Därefter texten: ”Ibland går tiden fortare än man önskar”.)

Jag visste inte att skräcken att nära en feminist vid sin (frus) barm var så vedertagen att man helt okommenterat kan puncha med den i reklamfilmer. (Varför reklampappan önskar att dottern ska förbli ett ponnyälskande litet mähä är också en gåta.) Inte heller att ”greppet” att spöka ut en ungdom på glid med näsringar överlevt 80-talets skämtteckningar. Men. Förutom det unkna i handling, casting, kostym, skämt och utförande återstår faktiskt ännu en obegriplighet. Läs mer »

2010

Något jag lägger märke till när jag går ut en helt vanlig dag 2010:

Someone is having a jolly good laugh!

Har du det som krävs för att ha en åsikt? Frågar man mig sedan. Mitt svar blir givetvis nej, jag är ju bara en simpel medborgare. Jag kan inte ha någon åsikt, hur skulle det se ut? Om vanligt folk och ickemilitärer började gå runt och ha Åsikter om saker? Nej fyfan, säger jag bara. Lämna det åt Jan B och överstelöjtnant Kuk Kuksson.

Mitt första inlägg som inte kommer att få kommentaren ”tl;dr”. Grattis alla dyslektiker! (Nu antar jag att jag istället kommer få kommentaren ”ts;dc” alltså, to short, don’t care”)

Mvh,

Moa Lundqvist, Vägledare och Samhällskritiker