Såhär ser han ut:

Nu börjar nedräkningen! På måndag vill jag att ni ger honom ett varmt mottagande!

Valle

Boken kan ni köpa här!
Eller varför inte direkt ur våra händer på vår release-fest! Om ca 14 dagar, alltså.

(Vissa av etikettorden är bara satta för att dra hit knasbollar)

(Bilden har inget med texten att göra)
Mvh/ Valle

I anteckningarna från det där spånmötet på RoCent har jag ett väldigt specifikt skämt. Det kommer jag publicera på torsdag kl 09:15.
Ses då/ Valle, entrepreneur

JAMIE LEE CURTIS JACKSON POLLOCK

Samtidigt utlyser vi tävling på Isaks inrådan. Vem kan komma på längsta DJ Amatos Mixtape-kedjan?

Valle the Vessla and the Dancers

Rikets Sal består av ett gäng komiker på den svenska scenen. Hur har Rikets sal hjälpt dessa komiker i sina karriärer?  Hur ser några utvalda Rikets Sal-medarbetares kurva ut?

Jag börjar lite sådär ödmjukt med min egen kurva. Våren 2008 sker en rejäl uppgång. Tror denna uppgång är rent associativ, eftersom jag då arbetade ihop med Björn Gustafsson, efter det har kurvan sakta gått neråt, men den definitiva nådastöten kom i februari 2011. Då jag av en händelse börjar blogga på Rikets sal.

Jesper Rönndals kurva då? Som ni ser (ovan) har den hete prisvinnande ståuppkomikern haft sina peakar. Men 2010 startar Rikets sal och trenden är mycket tydlig.

Rikets sals två mest förekommande medarbetare enligt taggmolnet skulle jag säga är: Valle Westesson och Kringlan Svensson. Men tyvärr verkar Riket Sal och Google Trends rimma väldigt illa.

Men Rikets Sals kanske populäraste skribent. Josefin Johansson, hon måste väl ändå ha en uppåtgående trend? Jo, det ser bra ut, men 2010 (Rikets Sals premiärår) har ändå varit problematiskt för en av svensk humors rising stars

Tack alla som bidragit med bilder, filmer, texter, artiklar, länkar, kommentarer, tips och donationer. Vad vill ni ser mer av år 2?

Mvh/ Helge Fossmo

Till den här höll Krikri i kameran:

Han tyckte att han darrade lite på handen, så för säkerhets skull brände han av den här:

Tack Kringlan för fotot och ni andra för showen.

V

Men nu är det ju så olyckligt att alla människor inte bor i den dynamiska Öresundsregionen. Det finns till och med människor som inte kan tänka sig att resa till Lund för att se en samling gaphalsar spela banjo och sketcher. Men då har vi tänkt göra så här: Alla Rikets sal-läsar, som kommer till showen, försöker ta med sig någon slags inspelningsutrustning. Det kan vara videokameror, mobiltelefon-kameror, stillbildskameror (som det går att spela in rörlig bild och ljud på). Sen spelar ni in så mycket ni orkar av showen. Och skickar till oss.

Sen använde vi alla dessa filmer, av olika kvalité och format och klipper ihop en riktigt hivig film av det. Hade inte DET varit ball? Så kan alla se showen här på salen. Är inte det själva definitionen av fedness. Alla vi gör något tillsammans. Så kom igen, proggare. Det här ska vi göra! Vilka är på?

Ps. Ni som ska på festivalen, köp festivalband. För jag uppträder också på lördagen den 28 augusti.. Klockan 16:30 blir det improviserad standup med bl a mig och Josefinito (märkligheter utlovas) och klockan 18:00 blir det vanlig standup med bl a mig och Bössan (vulgariteter utlovas).

Pss. Ni som bor i Stockholm. Jag kommer upp den 2 september och uppträder på Stockholm Comedy Festival. Läs mer om det här!

Psss. Ja, jag illustrerade det här med en bild på mig själv. När ska vi egentligen ta riktiga pressbilder?

Mvh/ Valle

Texten i större format:Hej Nils!

Jag skriver i egenskap av medlem i Rikets sal-kollektivet. Vi är ett humorgäng som arbetar för att sprida glädje och skratt på ett andligt vis, på det som vi väljer att kalla för ”internet”. I gruppen har vi olika roller. Till exempel gör jag, Nanna och Kringlan sk satir (smart politisk humor med substans), medan t ex Jeppe gärna väljer ämnen som hur man bäst ska hälla ut en soppa i vasken. På så sätt kompletterar vi varandra och skapar en helhet. Men är det verkligen en helhet, Nils? Nä, för vi har ingen som skriver om jazz och det är där du kommer in. Min fråga är nu alltså: Vill du blir Rikets sals jazz-reporter? Tänk över det och svara hellre ärligt än snabbt.

Kramiz/ Valle

P.S. Var köpte du din röda trombon? Krisse i bandet Ryska posten tycker att den är så ”fräck”. D.S.

Vi har pratat om att ställa till med någon sorts Rikets sal-kalas, och kommit fram till att en picknick nog vore det bästa (eftersom vi då inte behöver fixa lokal). Så, nu undrar vi såklart:

- Finns det något intresse för en picknick?
- Skulle ni komma?
- VAR borde vi ha den?
- NÄR borde vi ha den?
- Vilken sorts underhållning vill ni bjudas på?

Mvh / Rikets sals innersta krets

Lite bakgrundsinfo: när vi nyligen startat RS tänkte vi att det bara var en slump att man (ännu) inte skrivit om något som i allra högsta grad är en lokalnyhet, d.v.s. att fyra Malmöbor (tillsammans med en stockholmare) kickat igång en välbesökt humorsida. Vi trodde att de närsomhelst skulle höra av sig för en intervju, eller att en artikel helt sonika skulle dyka upp på kultur-, nöjes-, eller varför inte lokaldelen. Men det gjorde den inte, och har fortfarande inte gjort.

Och här tänker ni såklart: nej men det är väl självklart att Sydsvenskan – denna uppdaterade djungeltrumma, detta dagliga orakel, denna essentiella skrift, denna först-på-bollen-institution – har viktigare saker att skriva om. Det händer ju så mycket hemskheter i världen och Skåne att man helt enkelt väljer att lägga Den Stora Rikets sal-Artikeln på is tills det uppstår en lucka i nyhetsflödet.

Mm, låt oss titta på vilka oumbärliga nyheter de valt att skriva om idag. På första sidan hittar vi  den här artikeln. Den går ut på att allt fler slopar herrcykeln till förmån för damcykeln. Artikeln inleds:

”Unga killar väljer damcykel framför herrcykel. Tösacykel [sic] med korg är absolut inget killar skäms för.”

Sydsvenskan vill alltså lära oss att damcykel ABSOLUT inte är något att skämmas för. Förlåt en naiv, men Sydsvenskan lärde mig precis att damcykeln är något man i allra högsta skulle kunna skämmas för.

Jämför med om någon går fram till dig och säger: ”idag är du absolut inte ful”. Frågorna skulle ju omedelbart hopa sig. Är jag ful alla andra dagar? Är du ironisk nu? Och – framför allt – varför i helvete berättar du det här för mig? Varför berättar du inte om något viktigare? (Till exempel Rikets sal…)

.

Tanken är att vi skulle bygga en helgedom för oss och er, alla som söker inre frid och samtidigt inte drar sej för att ha lite fest och skoj i livet. Vår idé är att vi 6 veckor varje sommar driver ett humor-kollo, precis som Marit Bergman mfl har haft sitt pop-kollo. Jag är ju van vid barn, och Talib har inget direkt emot dom.

Genom kollot viggar vi Landstinget på några millar och lär upp en ny generation barn att det är vår humor som gäller, och dom kommer bli oss tacksamma och ta hand om oss när vi inte orkar jobba längre. Låter det smart? Det blir bättre!

Övriga sommarveckor har vi seminarier för rika managers som insett att man kommer långt på viktiga möten om man talar humorns språk. Vi låter dom gå i Nannas serieskola och Jeppes onelinerkurs.

På hösten startar Kringlan sin minkfarm (inte för pälsens skull, men han har en gammal teori om att alla djur egentligen är veganer, dom har bara inte getts möjligheten att byta ut fisk mot quorn, kött mot soya och mjölk mot saft.)

Problemet är tyvärr den dåliga cash flow som alla i gänget verkar ha just nu. Alla kan ju se att den kåken är värsta bra köpet och om vi inte slår till fort så hinner Livets ord, Sverigedemokraterna eller Hem & Skola före. Därför ber vi er att donera ännu flitigare än ni hittills gjort. Vi har fått in lite mer än 500kr, och det är vi supertacksamma för, men vi måste upp i mycket större summor som ni ser. Jag har nämligen sagt till säljaren att vi tar huset för jag trode att våra förläggare skulle ge oss ett förskott, men dom bar skrattade och sa ”kom igen när ni har ett manus”.

Så, det är genant att gå med mössa i hand, men… snälla. Donera! Knappen är högst upp till vänster!

Mvh/ Valle, Nanna, Kringlan, Jeppe, Talib.

PS. Alla som skänker får en gratis helg på gården (när det inte är kollo eller seminarier) DS:

Lektionerna börjar idag. Som kurslitteratur använder vi den här boken:

Jag fick den i present av en vänlig skara som påstår sig vara de enda som använder Guds riktiga namn (Jehova). I VAD LÄR BIBELN? får vi bland mycket annat veta varför det finns så mycket lidande i världen, vad man inte bör göra om man inte vill vredga Jehova och att kritiskt tänkande är Satans metod för att vilseleda oss. Framför allt är den fullspäckad av paintbrush-inspirerade illustrationer av såväl helvetet (= världen vi lever i) som himlen. Här är till exempel en bild på det senare, som lär oss att himmelriket är en knarkigare version av Urkultfestivalen:

Lycka = alla jordens folk och hjortdjur samlade i ett alplandskap.

Kamma frälsningslugg och dra på dig dina allra grumligaste läsglasögon, för redan idag blir det åka av!

När vi för ett par månader sen stolt stegade in på ert förlag Roos & Tegnér och träffade er  var vi fyllda av livslust och självförtroende. Allt gick så snabbt. Löften och idéer kastades upp som spyor på Nanna och Kringlans frankrikesemester. Vi var naiva, ja det var vi. Ni såg vår glöd och tändes. Så gjorde också ert sug efter ära och pengar. Jag förstår att ni rycktes med och tänkte att det här med Rikets sal är ett snälltåg mot Schlaraffenland. Ni tänkte att så fort det där kontraktet är skrivet så kommer stekta sparvar flyga in i era munnar.

Så blir det inte.

Som ni märkt tog det oss ungefär 6 veckor att skriva under och skicka in det kontrakt ni gav oss. Att vi i sommar ska ha 500 sidor fyllda med humor, fakta och vansinne ser i dagens läge inte särsklit ljust ut, va? Jag vill ge oss båda en chans att gå ur det här med äran i behåll medan tid är. Ni har möjligheten i er hand: Riv kontraktet, så ses vi aldrig mer.

Vi har nämligen äntligen lyckats synka ett möte där alla 5 är med. Nästa lördag kommer Talib ner till Malmö och vi har alla vigt hela dagen åt den eventuellt kommande boken. Ni har chansen att kväva allt i sin linda. Säg bara ”hepp” så stannar han på Kungsholmen, jag hänger med mina barn, Nanna med sin tusch, Kringlan med sin bryggeriförening, Jeppe med sin talpedagog och Benny med nån av sina journalistpolare som inte borde druckit så mycket i slutet av 80-talet.

Nå, hur blir det?

Så, vad innebär vårt återvändande för er? Jo, att nu ska vi minsann börja uppdatera igen, på allvar! Nu är semestern slut. (Och ja, jag menar även ER semester från siten, Valle, Jesper och Talib.) Om några dagar bjuder till exempel jag och Kringeling på Frankrike i filmformat, så får ni själva se hur jävla gemytligt det var.

En sak till förresten… Eftersom Den Stora Rikets Sal-Konferensen ska hållas här i Malmö nästa helg vore det bra om någon av er, tokhövven till läsare, kunde tänka er att skjutsa Talib. Ska du bila från Stockholm till Malmö på fredagen, eller från Malmö till hufvudstaden på söndagen? Då blir vi mycket tacksamma om du kan stuva in honom i ett ledigt utrymme, och utfodra honom efter sisådär halva sträckan. Konferensen skulle inte bli samma sak utan honom.

Först krävs det en bild av hur kulturlivet ser ut. Följande skiss ger en något förenklad bild över producenter och konsumenter av kultur.

Det är ungefär samma typ av människor som producerar båda kultursorterna, skillnaden är att man vänder sig till olika grupper av människor. Dom som gör konst vänder sig till borgare. Det kan verka märkligt, eftersom mycket konst går emot det borgerliga samhället – men konstkonsumenten är närmast per definition borgerlig.

Många konstnärer vill naturligtvis inte ha det så. Då försöker dom som man gjorde på 60- och 70-talet, göra en folklig konst. Då fick man se teatergrupper spela Tjeckov på Finlandsfärjor – för dom trodde att folk egentligen vill se Tjeckov, men inte vet hur det ska gå till. Man förutsätter med andra ord att folk är dumma i huvudet. Även en förvärvsarbetare förstår ju att chansen är större att få se Tjeckov på teatern än på Finlandsfärjan. Om man nu vill se Tjeckov. (6, 95 dagar i veckan vill jag inte se Tjeckov.)

Det om konst. Skissen är enkel, det finns en stor gråzon mellan konst och underhållning. Där finns bl a estradpoeter och serietecknare och vissa standup-komiker med ”konstnärliga ambitioner”. Och som det alltid är, när man befinner sig i en gråzon, försöker man definiera sig utifrån vad man inte är. Därför blir det viktigt för t ex en estradpoet att hävda att han/hon inte är borgerlig. (Se exempel här och här).

Helt i onödan, eftersom det i själva verket inte är någon som anklagat människan för att vara det (borgare alltså, anses fult bland kulturarbetare). Det är ju konstpubliken som är borgerlig, inte konstnären. Både konstnärer och underhållare är ju i regel lagda åt vänster, inte minst för att vänsterblocket erbjuder ett mindre pissigt kulturliv.

Underhållning är å andra sidan folkligt. Här handlar det om att locka fram spontana skratt (spontana kroppsryckningar anses fult, jämför tics, touretts och nattliga utlösningar). Inte som i en Molièrepjäs, där folk skrattar tillgjort när Tartuffe gömmer sig under ett bord. Det är ju inte roligt. Gömma sig under ett bord tycker barn är roligt. Man skrattar istället för att man förstår – både att Tartuffe är gömd under bordet och att detta var roligt på 1600-talet.

Inom underhållning har man ett annat (därmed inte sagt bättre) sätt att se på kulturkonsumenten. Istället för att sälja en målning till en människa, för 50 000 kronor, säljer man 500 biljetter för 100 kronor, så får 500 människor se en rolig fars med Claes Malmberg, som kanske Adde Malmberg regisserat.

Men det finns en avgörande skillnad. Om ingen köper målning för 50 000, så kan konstnären få statliga stöd och stipendier för sin verksamhet, eftersom den anses viktig (bidrag ges i regel till det borgare anser vara viktigt, jämför avdrag för hushållsnära tjänster). Det får inte underhållaren. Om underhållaren misslyckas med att dra publik till sin arena är verksamheten misslyckad (oviktig var den ju redan från början, eftersom den bara vänder sig till folket).

Vi på Rikets sal har lyckats gå runt det här problemet, genom att inte ta betalt alls. Istället sitter vi på kvällar och helger, missköter familjer och arbeten för att producera kultur. Det är såklart inte nyttigt i längden. Man ska ju få betalt för sitt arbete, i alla fall om någon tycker det är så bra att dom kan tänka sig att betala för det. Nu tyder allt på att internet funkar som så att ingen vill betala, så återstår gör alltså två alternativ.

1) Att vända oss mot en borgerlig publik (oklart hur det ska gå till, men jag misstänker att vi måste börja måla i guache och sluta rimma när vi skriver sånger ). Vill inte borgarna betala, kan vi ansöka om statliga medel. För om inte borgarna får sin konst, rycker staten in.

2) Att fortsätta göra folklig kultur, alltså underhållning. Men då måste vi hitta ett sätt att få in pengar för vårt arbete. Och även om borgarna har mer pengar, så vinner ändå folket för att dom är fler. Köpkraften är större hos folket. Alltså finns det pengar att tjäna för den som vänder sin reklam mot folket. Fler annonserar i Aftonbladet än i Connoisseur.

Nu invänder säkert någon och säger att det är samma sak – kapitalister och borgare. Men jag tycker inte det. Kapitalism är ett otäckt system, som helt saknar regler, smak och hänsyn. Borgerlighet är en otäck mentalitet, som bara bryr sig om regler, smak och hänsyn.

Personligen tror jag att borgerlighet skadar kulturen mer än vad kapitalet gör.

Så! Läser ni ännu, eller har ni somnat? Ni som fortfarande orkar läsa – hur fan ska vi göra?

Tidigt imorse kunde vi hitta det här i sökstatistiken. Du stackare som inte kan tänka dig att bajsa, vi hoppas innerligt att du fann det du letade efter här på Rikets Sal.

Röd länk?! Så här kan vi väl för fan inte ha det! Vem fixar? Jag skulle gärna göra det själv, men det känns lite Tack för kaffet-gänget att skriva/redigera sin egen wiki-sida. 

Det var väl roligt för mig. Och för Rikets sal, som fortsätter sitt korståg över Internet och Svea rike.