Vilket minspel! Vilken överraskning! Vilken smickrande bild! Man undrar: vad i all sin dar har hänt här? Det måste ju vara nåt sagolikt roligt som så roar Sveriges roligaste man. Jag tittar på klippet och… Läs mer »
Sett på TV4. -s hemsida.
Postat av Josefinito kl. 12:00 den 17 januari 2011 5 kommentarerFrån Europas västkust intet nytt
Postat av Kringlan kl. 11:25 den 23 maj 2010 13 kommentarerJag läser den här artikeln:
Det är en helt vanlig artikel om att Killinggänget lyckats tjäna en del pengar under sina 20 verksamma år. Tydligen äger Johan Rheborg ett hus i Täby! Tydligen är Robert Gustavsson rikast av alla! Tydligen är det bara Martin Luuk som passat på att döpa sitt bolag till något spexigt (AB Transglobal Kille AB)! Idel scoop, för den som definierar ett scoop som ”något vi redan visste” alternativt ”något vi hade kunnat ana oss till med röven”.
Det intressanta kommer först i kommentarsfältet. Läs mer »
Jag ber om ursäkt
Postat av Kringlan kl. 12:10 den 26 mars 2010 8 kommentarerIgår anklagade jag Kent Viberg för att vara lite ”tvåa på bollen” med sina Lars Vilks-rondellhundar. Men när jag läser Aftonbladet idag inser jag ju att han verkligen hade örat mot rälsen, tungan mot pulsen, fingret mot prostatan.
Jag kan ändå inte låta bli att känna att det är lite sent. Jag förstår naturligtvis att dom flesta inte har Nerikes Allehanda som startsida i Malaysia. Läs mer »
I Robert Gustavssons våld
Postat av Kringlan kl. 19:36 den 24 mars 2010 17 kommentarer
Jag brukar inte bli star-strucked. Bara ibland, som en gång när jag skulle ringa Schyffert, då bröt handsvetten fram. Eller när jag sprang på Mats Keyet (Sture Dahlströms levnadstecknare) på GAT i Malmö. Och när jag träffade Robert Gustavsson.
Det var på Tangopalatset, han kom dit med Robin ”Robins” Paulsson. Han såg ut som en farbror. Speciellt bland alla möllan-hipsters som drack stötöl omkring oss. Jag började berätta en larvig historia. Insåg för sent att den inte hade någon egentlig poäng, att den rimligtvis inte kunde intressera Robert Gustavsson. Jag borde satt mig, men jag ville så gärna att han skulle tycka om mig. Så jag satsade. Jag levde ut historien, spelade ut historien. Yviga gester, dramatiska attacker, det fick bära eller brista. Det brast. Men inte så farligt. Jag gick till baren och tog en öl till.
Dagen efter skämdes jag. Sen glömde jag bort allt. Idag, efter att ha läst den här artikeln, är jag glad att jag inte roade honom allt för mycket. För er som inte orkar läsa, kan jag ge er ett kort sammandrag. Läs mer »
Senaste kommentarer