Jag har varit på seriemässa. Det är precis vad ni tror att det är. Tonårskillar med Spindelmannen som förebild och acne vulgaris som spegelbild. Mangatjejer med pyttesmå ryggsäckar och den bestämda åsikten att ALLT blir godare om man äter det med pinnar. Gubbar som framtungt rör sig mot Arne Anka-utgåvorna och inte skulle ta i min bok med skyddshandskar (eller ens motargument). Sedan, förstås, alla vi andra som på ett eller annat vis hör till denna lilla, inavlade bransch. Tecknare, förläggare, groupies och folk som bara vill dricka öl till överpris på ironiska kitschklubbar.
Till de märkligare (men ändå inte förvånande) inslagen på mässan hör en liveintervju med några snubbar som driver seriebutiker (jag hade kallat det paneldebatt om det ens funnits en tillstymmelse till konflikt). Samtliga är totalt medieotränade och svävar ut i ovidkommande anekdoter. En kille (läs: farbror) håller en monolog om sin sommarstuga. En annan berättar stolt att han – SJÄLV! – lagt upp samtliga 6000 serietitlar på shopens hemsida. En tredje har en 60-årings röst men är 16. Inget är konstigt i sammanhanget. Läs mer »
Senaste kommentarer