Att klaga på språkfascister är ungefär lika fräscht som att vara språkfascist. Och att vara språkfascist är lika fräscht som en skål potatisskruvar som stått kvar i fönstersmygen sedan milleniefesten. Men. Ibland förundras jag, fortfarande, över hur människor orkar hålla på. Det här är en kommentar till en artikel om ätstörningen fatorexi (det vill säga: du tror att du är smal men är egentligen fatso):
.
.
Här skulle jag såklart kunna antyda att den som inte vet vad gymma är troligen lider av fatorexi. Jag skulle kunna säga ”tack för mig” och gå av scenen. (Alternativt känna en käpp runt min hals, och ryckas bort från rampljuset till ljudet av buande och kastade ägg.) Men jag vill – återigen – prata om er, språkväktare, som inte försitter en chans att få lufta era fuktiga tillrättavisningsfingrar. Läs mer »
Senaste kommentarer