Titt som tätt som tits and ass brukar ni klaga på att Rikets sal aldrig lämnar Malmö. Nu har ju Jesper flyttat till Stockholm och på onsdag gör vi honom sällskap. Då kommer jag – Kringlan ”Kristoffer” Svensson och Valles (och Krisses) band Ryska Posten upp till Stockholm.
Ballt va?! Ni ser oss på Oslipat, Kolingsborg. Biljett köper ni i dörren eller – ännu säkrare – HÄR!
Vi Seeeees!!
Ibland hör man konversationer på Möllan där folk säger saker som ”Det är bra att det är skitigt här så att det inte flyttar hit så mycket nyliberaler”. Jag tycker det är ett charmigt sätt att se på världen, även om jag föredrar trottoarer där man inte riskerar trampa i den där kinesiska frukten som luktar skämd avföring (heter den gurem?). Jag kom att tänka på det där snacket när jag cyklade med barnen till några vänner i Håkanstorp och fångade följande intressanta spaningar på foto:
Den här typen av gerillareklam är jag enbart positivt inställd till. Nån (en psyksjuk knivman) Läs mer »
Jag var ju uppe i Stockholm för att fira Varning för barn som hade premiär igår. När jag och Anders ”Fågelmannen” Rayner gick förbi McDonald´s på Norrmalmstorg satt Erik Gadd där och åt… Ja just det! Vad åt han egentligen?
1. Chicken McNuggets och kaffe
x. Lökringar och milkshake
2. Muffins och lättöl
Först rätta svar och bäst motivering vinner som vanlig en CD med Kungliga postverket.
Till lykke! Valle
Har ni hört att en gubbe sprängde av sej magen i Stockholm för att fira att gud är god? Det är så jävla hemskt. Hela Sverige blev lamslaget och alla undrar hur det kunde hända. Terroristerna har tvingat fram ett mer intolerant och inskränkt samhälle. Dagen efter briserar nämligen nästa bomb i form av en twitteruppdatering
Så löd mezzosopranen Malena Ernmans egen kvidevitt. Besvikna fans och älskare av demokrati fick vackert gå hem och signera sina skivor själva. Så har vi låtit dom odemokratiska krafterna vinna, och förnuftet förlora. Jag litade på dej Malena, jag trodde du var en av dom som kämpade för ett öppet samhälle. Jag trodde det var det opera handlade om. Det och att tjocka gubbar sjunger i falsett och har smink. Faan.
Hej kära Dagbok!
Du kommer inte tro mej när jag berättar vad som hände igår. Vi var med nya redaktionen och åt på restaurang. Stämningen var fin och maten smakade bra – du anar inte vad lite skirat smör kan göra för en portion husmanskost! Just som jag skulle gaffla i mej en munfull potatismos sa min kollega Måns ”Wenche Myhre”. Hans tonfall var så pass högt att jag hörde det, men ändå så lågt att det kändes som om han sa det för sej själv. Eftersom jag inte tänkt på Wenche Myhre sen sist jag och Kalle Lind satt och pratade 80-talsteve (4 dagar sen) blev jag jätteglad. Jag blev också så överraskad att jag ropade ”Wenche Myhre” rätt ut i luften. Samtidigt såg jag Måns slå ner blicken i den fyrkantiga tallriken med rimmad lax och dillstuvad potatis. Nåt var fel. Jag fattade att Wenche Myhre antagligen befann sej i lokalen och jag hörde mej själv säga ”Jag är från landet. I Malmö kan man säga Wenche Myhre hur högt man vill, för det är ändå ingen chans att hon hör det”. Då märkte jag att den grånade gentlemannen snett emot mej tokblängde, och att kvinnan 4 cm till vänster var Wenche Myhre. Kvällen var både komplett och tom.
Sen åkte jag hem till Magnus och sov. Han har en kaststjärna och tre kaniner. Tack och hej, leverpastej. Läs mer »
Rikets sals Dramatiska Förlag ger er Credite posteri, en urban enaktare om storstadens anonymitet och längtan efter en hållbar social trygghet.
1. INT. MORGON I TUNNELBANEVAGN
Ett tåg anländer till en tunnelbanestation. I vagnen står MIKAEL, en man i yngre medelåldern klädd i mörkgrå yllerock och lyssnar på en nyhetspod på sin iPhone. Vid stationen går GUSTAF ombord. Gustaf är en man i yngre medelåldern klädd i mörkblå yllerock. Han lyssnar på nyhetspod i sin iPhone. Mikael får syn på Gustaf.
MIKAEL
Tja!
GUSTAF
Tja, läget?
Tåget rullar ut från stationen.
MIKAEL
Bra. På väg till jobbet eller?
GUSTAF
Ja, som dom flesta här antar jag.
Gustaf flackar med blicken för att få med sej nån av de övriga pendlarna. En kort man med mockahatt, RAINER, ler menande tillbaka. Läs mer »
Det är så svårt att vara idealist. Tänkte jag, när jag efter en påtvingad lyxkonsumtion vandrade hemåt igår. Jag hade lagt hela helgen på att ta mig till och från Stockholm, där jag på Färjan-färjan (alltså färjan känd från tv-serien Färjan) druckit multipla öl tillsammans med resten av Sveriges Radio. Till skillnad från Kringlan hade jag någorlunda tur med mina X2000. Bara 88 minuters försening på vägen upp och inte mer än 28 minuter på vägen hem. Ändå var jag helt slut när tåget rullade in i Malmö. (Kanske för att SR inte bokat in mig i Tysta vagnen – hur skulle de kunna veta att jag är känsligare än den mest ljudkänsliga pensionär.) Jag ville bara hem och sova.
Men så slog det mig. Att jag ju borde köpa en ny foundation för att inte se så vinterglåmig ut. Fåfängan segrade över tröttheten och jag masade min bakfulla kropp in på köpmekkat Hansacompagniet. Där jag inte ens hann kliva in i sminkavdelningen förrän ett affärsbiträde slog klorna i mig och, med nästan hotfull röst, frågade vad jag var ute efter. Jag kraxade fram mitt ärende och hon gick raskt iväg till en sminkmonter döpt Chanel. Chanel, tänkte jag. Är det inte synonymt med väldigt, väldigt dyrt? Läs mer »
Först: titta vad exalterande! En läsare (nu, givetvis min officiellt bästa läsare) på Rikets Sal ville ha en av mina LOLCATZ!!! som jag gjorde ett inlägg om för en tid sedan. Nu bor CONFUZD KITTEH i en vacker ram någonstans här i Stockholm. Är inte det fantastiskt så säg. Det gjorde min dag när jag fick den här bilden, CONFUZD KITTEH har det bra nu, det känner jag direkt.
Sen: jag lägger upp ett videoklipp som ni får titta på (obs: bara ni som vill). Ni kan antingen se filmen som ett stycke konst, eller som en lite tokig skämtvideo med halvkasst ljud och loj approach. Ni kan också se den som en mycket djup och symbolisk film som skildrar livet som nyinflyttad i Stockholm. Ni kan också se videon som ett bevis på hur spännande min mobil är.
MOA CREATIVE STUDIOS GER: SPEL
Ur DN:
Ja, det är klart man blir orolig. Det hade jag också blivit i det hushållet. Alla tre tvingas leva tillsammans med två rätt märkliga typer.
Har ni förresten tänkt på en likhet mellan gamle och nye Lasermannen, som tidningarna inte tagit upp – att båda var dåliga på att sikta. Bra på att vilja skjuta invandrare, sämre ställt med siktet.
(tipstack: Johan)
Jag och familjen var i Stockholm i helgen och inget ruskar om i medvetandet som att byta miljö, eller hur? Det är dom små skillnaderna mellan Malmö och huvudstaden som gör att jag tycker det är värt att packa in barnen i Volvo kombin, proppa dom fulla av hamburgare och godis och ignorera deras skrik i 6 timmar längs E4:an, medan jag dricker kaffe och sjunger med i Kåldolmar & Kalsipper för att tillsammans med bilstereon överrösta motorljudet som läcker in genom vänster framdörr sen nån pundare från Segevång försökte ta sej in i bilen med en skruvmejsel (var det du Janne Häst?).
Helgens klimax var premiären av We will rock you på Cirkus där min svägerska är med i ensemblen (jag var såklart exalterad eftersom det var där dom spelade in Loffe på Cirkus) och på vägen dit gjorde jag följande spaningar:
1. Klottrare i Stockholm är mer filosofiska och uppmanar till eftertanke.
Jag tänkte länge på det och kom fram till att jag eventuellt är poet och matthandlarson från Malmö, men antagligen inte. Läs mer »
Kom absolut inte till min och Valles humorklubb Lilla tant Skratt. För där kommer Simon Svensson och Jonatan Unge spela sin föreställning University & Beyooond. Dessutom kommer Emma Knyckare dit och det vill ni INTE se. Och hade ni inte... Läs mer
Dags för en ny inblick i hur dom unga vuxna tänkte på tidiga 70-talet. Dagens insändarskribent Lisa är glad att hon förlorade oskulden till nån hon kände bra. Kanske lite för bra? Kolla in
Rikets sal drivs av WordPress, utvecklas av Gregory i samarbete med Södra Esplanaden och hostas av Kullander.
Prenumerera på inlägg och kommentarer via RSS
Senaste kommentarer