2. Svenska Skolan för Etisk och Analytisk Hypnosterapi. Och det är alltså inget hokus pokus, för det är GEDIGEN utbildning.
Och till er som fortfarande tvivlar, ni som tror att det här är ytterligare en skola där man betalar och sen har man bara ett mumbojumbo-certifikat som inte leder till nåt –  haha här får ni:
Just det! Det är en YRKESUTBILDNING! Alltså fullt jämfört med att bli svetsare, barnskötare eller syokonsulent. När man gått kursen så är man klar att börja jobba och tjäna sitt levebröd. Då blir man Jörgen Sundvall:

3. Jambokula Östafrikansk Restaurang.
Och här kommer jag INTE dra några billiga poänger om att en östafrikansk restaurang, ett ställe från typ Etiopien och Somalia, skulle va övergiven och inte servera nån mat alls. Den typen av tarvligheter håller jag mej för god för.

Hoppas ni kan sova gott nu. Puss/ V

Till den här höll Krikri i kameran:

Han tyckte att han darrade lite på handen, så för säkerhets skull brände han av den här:

Tack Kringlan för fotot och ni andra för showen.

V

Vi har pratat om att ställa till med någon sorts Rikets sal-kalas, och kommit fram till att en picknick nog vore det bästa (eftersom vi då inte behöver fixa lokal). Så, nu undrar vi såklart:

- Finns det något intresse för en picknick?
- Skulle ni komma?
- VAR borde vi ha den?
- NÄR borde vi ha den?
- Vilken sorts underhållning vill ni bjudas på?

Mvh / Rikets sals innersta krets

Välkommen tillbaka när du vill. Kram/ Valle

Tanken är att vi skulle bygga en helgedom för oss och er, alla som söker inre frid och samtidigt inte drar sej för att ha lite fest och skoj i livet. Vår idé är att vi 6 veckor varje sommar driver ett humor-kollo, precis som Marit Bergman mfl har haft sitt pop-kollo. Jag är ju van vid barn, och Talib har inget direkt emot dom.

Genom kollot viggar vi Landstinget på några millar och lär upp en ny generation barn att det är vår humor som gäller, och dom kommer bli oss tacksamma och ta hand om oss när vi inte orkar jobba längre. Låter det smart? Det blir bättre!

Övriga sommarveckor har vi seminarier för rika managers som insett att man kommer långt på viktiga möten om man talar humorns språk. Vi låter dom gå i Nannas serieskola och Jeppes onelinerkurs.

På hösten startar Kringlan sin minkfarm (inte för pälsens skull, men han har en gammal teori om att alla djur egentligen är veganer, dom har bara inte getts möjligheten att byta ut fisk mot quorn, kött mot soya och mjölk mot saft.)

Problemet är tyvärr den dåliga cash flow som alla i gänget verkar ha just nu. Alla kan ju se att den kåken är värsta bra köpet och om vi inte slår till fort så hinner Livets ord, Sverigedemokraterna eller Hem & Skola före. Därför ber vi er att donera ännu flitigare än ni hittills gjort. Vi har fått in lite mer än 500kr, och det är vi supertacksamma för, men vi måste upp i mycket större summor som ni ser. Jag har nämligen sagt till säljaren att vi tar huset för jag trode att våra förläggare skulle ge oss ett förskott, men dom bar skrattade och sa ”kom igen när ni har ett manus”.

Så, det är genant att gå med mössa i hand, men… snälla. Donera! Knappen är högst upp till vänster!

Mvh/ Valle, Nanna, Kringlan, Jeppe, Talib.

PS. Alla som skänker får en gratis helg på gården (när det inte är kollo eller seminarier) DS:

När vi för ett par månader sen stolt stegade in på ert förlag Roos & Tegnér och träffade er  var vi fyllda av livslust och självförtroende. Allt gick så snabbt. Löften och idéer kastades upp som spyor på Nanna och Kringlans frankrikesemester. Vi var naiva, ja det var vi. Ni såg vår glöd och tändes. Så gjorde också ert sug efter ära och pengar. Jag förstår att ni rycktes med och tänkte att det här med Rikets sal är ett snälltåg mot Schlaraffenland. Ni tänkte att så fort det där kontraktet är skrivet så kommer stekta sparvar flyga in i era munnar.

Så blir det inte.

Som ni märkt tog det oss ungefär 6 veckor att skriva under och skicka in det kontrakt ni gav oss. Att vi i sommar ska ha 500 sidor fyllda med humor, fakta och vansinne ser i dagens läge inte särsklit ljust ut, va? Jag vill ge oss båda en chans att gå ur det här med äran i behåll medan tid är. Ni har möjligheten i er hand: Riv kontraktet, så ses vi aldrig mer.

Vi har nämligen äntligen lyckats synka ett möte där alla 5 är med. Nästa lördag kommer Talib ner till Malmö och vi har alla vigt hela dagen åt den eventuellt kommande boken. Ni har chansen att kväva allt i sin linda. Säg bara ”hepp” så stannar han på Kungsholmen, jag hänger med mina barn, Nanna med sin tusch, Kringlan med sin bryggeriförening, Jeppe med sin talpedagog och Benny med nån av sina journalistpolare som inte borde druckit så mycket i slutet av 80-talet.

Nå, hur blir det?

Så, vad innebär vårt återvändande för er? Jo, att nu ska vi minsann börja uppdatera igen, på allvar! Nu är semestern slut. (Och ja, jag menar även ER semester från siten, Valle, Jesper och Talib.) Om några dagar bjuder till exempel jag och Kringeling på Frankrike i filmformat, så får ni själva se hur jävla gemytligt det var.

En sak till förresten… Eftersom Den Stora Rikets Sal-Konferensen ska hållas här i Malmö nästa helg vore det bra om någon av er, tokhövven till läsare, kunde tänka er att skjutsa Talib. Ska du bila från Stockholm till Malmö på fredagen, eller från Malmö till hufvudstaden på söndagen? Då blir vi mycket tacksamma om du kan stuva in honom i ett ledigt utrymme, och utfodra honom efter sisådär halva sträckan. Konferensen skulle inte bli samma sak utan honom.

Och helt enligt önskemålen bifogat följande information:
Remouladsås: 9 x 20cm
Element: 12 x 28 cm

Tack Glenn! Nu är det bara för er andra att försöka hitta ett ännu mindre.

2) Att jag kommer att livereferera Petra Medes Show här ikväll, klockan 22. Det började som nånting jag lovade Talib på fyllan, men jag ska göra allt jag kan för att det ska sluta med succé.

Ses sen, hörni.
P&K /J

Jag har låtit det vila en vecka på mitt skrivbord, men imorgon ska jag fanemej stoppa den lilla godingen i ett kuvert och skicka till Benny. Sen har alla skrivit på. Utom förläggarna. Men det kan väl inte vara så svårt att få dom att skriva på. Det är ju deras jobb att skriva kontrakt. Måste vara en smal sak för dom.

En sak jag gillar med Rikets sal-gänget, är att det är ett helt kollektiv som behandlar pressade situationer precis som jag. Ibland kan tanken på boken, alla sidor som måste vara klara i sommar, ge mig lite svindelkänslor. Jag vet att dom andra känner likadant. Då svarar vi på den pressen med att tacka ja till att skriva och sätta upp en teaterföreställning.

För det ska vi väl göra? Eller?

Mannen på bilden är inte mannen som ska uppträda i just den här föreställningen.

Ska Talib få monetära bidrag till sitt bokprojekt?

Ska Jesper ha råd att gå till talpedagog?

Ska Kringlan erbjudas ett alternativ till smuggelsprit?

Ska Nanna – äntligen – få ta sånglektioner?

Ska Valle kunna bjuda på fler Nougatkissen?

Det är ni som bestämmer hur allt ska arta sig. Skänk en slant till kollekten, och chansen att ni får uppleva underverk på Rikets sal ökar. Puss på er, tokhövven!

Vi gillar ju tävlingar här på Rikets sal. Talib har ju som bekant både lottat ut skjortor och parfymer. Jesper har fått er att photoshoppa in analmynningar i näsborrarna och lovat bort öl.

Här kommer en verklig utmaning! Vi jobbar mycket med statistik. En del av oss gör det för att få ligga, andra istället för att ligga och enligt uppgift gör vissa av oss det medan vi ligger.

Men i den här sidstatistiken kan vi också se hur ni läsare tagit er hit. Framför allt är det spännande att se hur ni hittat hit från andra sidor. Så tävlingen är med andra ord given!

Vem kan få flest människor att gå från sin sida, till vår? På en vecka! Flest vinner!

Såhär gör du: 1. Lägg en länk hit på din blogg/hemsida/kulturbilaga.

2. Uppmuntra folk att gå in på den.

3. Hoppas att alla andra är sämre än du.

Och här kommer det verkligt fina – DET FINNS ETT PRIS!

Ett väldigt fint pris. Jesper har grävt i kartongerna på SVT och hittat hela sista säsongen av Papa’s kappsäck. Alltså den senaste produktionen som Papa Dee gjorde för SVT.

En del saker talar för att det rent av kan vara DEN SISTA produktionen Papa Dee någonsin kommer göra för SVT. Känner ni doften av samlarvärde? Det gör jag.

Sex DVD-skivor ligger i potten. Nej, SJU, för naturligtvis slänger vi också in en 14 minuters musik-DVD som medföljer till serien.

Så sätt igång att länka! Nästa måndag korar vi en vinnare!

att man kan hitta frukostflingor som dom ovan, istället för Kellog´s. Ett tecken på att det håller på att gå varvet runt är att jättemarknaden Abdo´s öppnat på vad som i Malmö betraktas som AAA-läge.

Inklämt mellan Ortodoxa församlingen

och ett nedlagt industriområde.

Men för dej som tror att det inte finns nån skönhet och glamour att vila ögonen på – ni har såå fel. Jepson i The Ark bor här!

Om nån tror att något i denna text är överdrivet – fråga Talib. Han har själv varit här!

Mvh/ Valle

Jag har varit ute och ätit med min föräldrar. Det var toppen, men jag var lite trött. Tänkte på dom jag lovat ringa och kanske gå ut med. Det var lugnt, ingen svarade. Speciellt inte Jossan. Men hon kan ha bytt nummer. Jag vet inte rikigt, när hon ringer mig brukar hon låta SR betala samtalen (obs! inget fiffel, det ÄR i regel jobbrealterat).

Men när jag lånade pappas dator på hotellet, såg jag att Talib gjort ett inlägg. Det gjorde mig glad. Jag trodde att det fanns en liten risk att vi förlorat honom. En liten. Stockholm är så stort och Talib är bara en. Han har så mycket att stå i.

Jag tänkte på det tidigare idag. Vi känner ju inte varandra, jag och Talib. Jag arbetade ett par veckor i samma produktion som han, Jeppe och Valle gjorde. Jag hörde lite historier om Talib. Han verkade festlig.

Så träffades vi till slut. På nån slags after work. Jag var trött, tänkte inte så mycket på Talib. Men han hängde med på mellanfest. Blev full och Fritte skällde ut honom (nu låter det som Fritte är lite tråkig, men han gjorde nog en ganska bra insats, minns att Talib blev lite jobbig – eller rättare sagt, han hade nog missuppfattat vad det var för slags fest vi var på).

Jag tänkte inte så mycket mer på det. Verkligen inte. Jag har full – och jag menar verkligen FULL – förståelse för att saker ibland blir knasiga när man dricker (fast det är ett hundratal andra historier).

Men Talib var alltid så ångerfull efter det. De få gånger vi träffades efter festen, var det som att han alltid ville be om ursäkt. Jag upplevde honom som lite nedtonad. Jag tyckte det var tråkigt att det blev så innan vi hann bli vänner. Nån gång tänkte jag att jag skulle förekomma honom, springa fram och skrika att allt var ok. Mer än ok. Att jag tyckte han verkade kul. Att jag också ville bli hans vän.

För jag tyckte det verkade roligt att hänga med Talib. Han och Valle gick och såg Håkan Hellström på konsterhuset. Sen ringde Valle upp mig och höll telefonen i luften så jag också skulle få höra. Och jag hörde deras hesa röster som sjöng med.

Men det hade såklart blivit lite cp om jag sprungit fram och gapat om att Talib var en skön lirare. Det visste jag ju inte ens om han var.

Men nu är han alltså tillbaks. Jag är glad. Vi ska skriva en bok ihop. Jag är full och sjuk. Kan lätta på slipsknuten. Ingen saknar mig ikväll. Jag går och lägger mig. Imorgon ska jag läsa vad Talib hunnit knåpa ihop medan jag sovit. Det är toppen.

Vi är ju kompisar vi som skriver och skojar här på sajten, men vi tar oss inte riktigt tid att sätta oss ner och prata igenom saker. Hela tiden har jag en obehaglig känsla av att några av dom andra slagit sig samman och börjat planera saker bakom min rygg.

Valle, Jesper och Talib

Så det gäller att ligga steget före. Utan att meddela någon annan börjar jag göra upp planer för en film (av, om och med Rikets sal-gänget), jag kastar ut trådar om att skapa ett sällskapsspel.

Det är inget jag vill göra. Men omständigheterna tvingar mig. Givetvis har jag bättre saker för mig än att skissa på synopsis till en film som i bästa fall inte blir av. I sämsta fall blir det ett tidkrävande förlustprojekt som inte går att visa ens för de närmast sörjande.

Men nu är fan måttet rågat. Med råge. När jag loggar in upptäcker jag att Valle och Talib, inte bara telefonerar privat, de har också börjat boka upp en helg i mars i någon slags Lidingövilla. Läs här om ni inte tror mig.

Tydligen ska vi sitta hela gänget och trycka i någon för oss okänd människas kök. Dricka sprit överbliven sprit som Talib tiggt ihop och spåna fram hela jävla boken.

Det låter ju trevligt. Men någon kunde väl kört det med oss andra? Eller? För är det helt otänkbart att någon i Rikets sal-gänget har planer för mars. Kan man tänka sig att några i Rikets sal-gänget har planerat en resa till Paris i mars månad? Är det fullkomligt otänkbart? Va? Va!

Men är det så det ska vara, så visst! Från och med nu kör vi med öppna spjäll. Inga långa mejltrådar där idéer och infall varsamt behandlas innan dom hamnar på webben. Nä! Ut med det direkt till allmän beskådan.

Jag ber på förväg om ursäkt för att det behövde bli så här.

Såhär glada var vi innan vi gick in.

Jeppe, Valle, Kringlan, Nanna och Benny

Fulla av förväntan och hunger gick vi in och förväntade oss ett flådigt kontor, sädär mitt i hjärtat av Gamla Väster – dom charmiga kulturkvarteren som är späckade med gallerier, förläggare, ateljéer och lägenhetsbordeller.

Vad som egentligen väntade på oss var mer ett stökigt lager med Camilla Läckberg-pocketar staplade från golv till tak. Vi slog oss ner vid ett konferensbord, fick en slät kopp kaffe (min serverad i en röd reklammugg som det gått en flisa ur) och mötte dom båda förläggarna. 

Dom körde en slags management by confusion och pratade om att det här ska bli jävligt stort, om vi bara sköter det på rätt sätt. Det innebar: 

* Vi hostar upp 500 manussidor (som inte visats på sajten) innan midsommar.

* Vi skriver kontrakt på att inget annat förlag får tillgång till materialet.

* Dom tar alla intäkter fram till boken betalt sina kostnader (deras arbetstid inräknad – vår inte)

* Vi får inte ge några intervjuer (för att skapa en Björn Gustafsson-effekt) till övrig media.

* Förlagets namn måste stå med på var femte sida (i positiva ordalag) genom hela boken.

* Kaffet på första mötet räknas som en kostnad för boken (schablonpris om 20kr/kopp)

Vi var lite tveksamma, men det blev ändå att vi skrev på. Det var nåt med deras intensiva blickar som gjorde Kringlan rädd, tror jag, och då fattade han pennan och undertecknade kontraktet. Utanför pratade vi om vi borde vänt oss till en annan aktör, men då var det liksom ändå försent.

Vi får helt enkelt se hur det utvecklar sej. I all hast/ Valle

Så här ledsna var vi när vi gick ut från förlaget. Jeppe, Valle, Kringlan, Nanna och Benny. I vagnen – Talib.

”Jag tror helt klart på X. Tror dock han kör något tyngre. Förmodligen giftgrodor.”

Det räcker för att vinna Magnus jättedyra japanska skjorta! Den är för tillfället nytvättad, men om du vill ha den nermagnusad så går det säkert att fixa.

Elias, hör av dej med adress och så till Magnus så skickar han plagget. Du når honom här.

Nu har ni sista chansen att va med i den här tävlingen om ni vill vinna den dyra japanska skjortan (ihopsydd av två skjortor) som än så länge tillhör Magnus Talib.

Lycka till! Valle

Men nu kan vi meddela att Rikets sal till och med är mer än så. Det är en av landets absolut största Litteraturbloggar. Tror ni oss inte kan ni se tabellen från bloggportalen här bredvid.

På fjärde plats! Va? Va! Inte så illa pinkat va? Det här är kultur. Finkultur till och med. Det trodde ni inte. (hela listan här)

Nu är bara frågan – Hur ska vi klå Flora (kan inte länka till henne, det är viktigt att hon inte får fler besökare). Hon verkar vara en trevlig ung dam på 15 år, som skriver om rosévin, kläder och photoshop. Vi har naturligtvis inget emot Flora. Men som det är nu, står hon mellan oss och framgången. Tyvärr. Vi måste krossa dig, Flora.