B. Wahlströms förlag gav ut en väldig massa ungdomsromaner. Pojkarnas böcker hade gröna ryggar, flickornas röda. Min lärarinna sa en gång till mig att det inte var riktiga böcker (konstigt, för dom ser ut precis som riktiga böcker). Hon sa att till och med författarna som skriver böckerna tycker att dom är dåliga (källa: ingen). Idag kan man tycka att det är märkligt att en lågstadielärarinna går in och aktivt försöker döda ett spirande litteraturintresse, men det var andra tider på 80-talet.
Jag vet inte säkert vilken färg boken nedan hade på ryggen, men jag antar att den var röd eller eventuellt brun.
Det kan tänkas att det här är en jättebra bok. Jag vet inte, jag har inte läst den. Naturligtvis borde jag inte uttala mig om en bok som jag inte läst. Men låt mig göra några slumpvisa nedslag i innehållsförteckningen och se vad kapitlen handlar om: Läs mer »
Senaste kommentarer