Att klaga på språkfascister är ungefär lika fräscht som att vara språkfascist. Och att vara språkfascist är lika fräscht som en skål potatisskruvar som stått kvar i fönstersmygen sedan milleniefesten. Men. Ibland förundras jag, fortfarande, över hur människor orkar hålla på. Det här är en kommentar till en artikel om ätstörningen fatorexi (det vill säga: du tror att du är smal men är egentligen fatso):
.
.
Här skulle jag såklart kunna antyda att den som inte vet vad gymma är troligen lider av fatorexi. Jag skulle kunna säga ”tack för mig” och gå av scenen. (Alternativt känna en käpp runt min hals, och ryckas bort från rampljuset till ljudet av buande och kastade ägg.) Men jag vill – återigen – prata om er, språkväktare, som inte försitter en chans att få lufta era fuktiga tillrättavisningsfingrar. Kanske är jag inte språkliberal själv, men jag skiter i om någon leker lite med orden. (OBS! När vanligt fölk gör det. Inte när stipendieöversköljda prosapoeter överöses med ännu en skopa credd för att de konstruerat ett ord som Skamhället. (Samma kulturpersoner som hatade Pang Prego och Våga Vitsa går upp i kåtbrygga varje gång en diktsamling pryds av en ordvits, men det är en helt annan historia.))
Det som fascinerar mig mest med språkkonservativa är nog hit-men-inte-längre-tänket. Och här går att dra paralleller till antifeminister, att de oftast kan skriva under på att visst, det är bra att kvinnor har lite högre lön än tidigare, men inte ETT steg till nu, för hur skulle det se ut om ALLA VAR PRECIS LIKA OCH KVINNOR VAR MÄN OCH MÄN VAR KVINNOR OCH VAR ÄR VÄRLDEN PÅ VÄG EGENTLIGEN!!!!!!!1!!?????? För språkkonservativa är likadana, fast med språket. De anser att just här, precis i detta nu, har vi nått peaken av språkutvecklingen, så vi stannar här. Det räcker nu.
Man kan ju inte låta bli att undra hur länge språkfascister funnits. Fanns de när språket var alldeles nytt? Tyckte de redan då att det gått för långt och att varje tillstymmelse till utveckling var överflödig? Såg det ut såhär:
Vanlig människa: Du, vad ska vi kalla den här sortens hydda?
Språkfascist: Hydda.
Vanlig människa: Jo, men den är ju liksom… Det är ju en speciell sorts hydda. Kan vi inte kalla den lerhydda? För den består ju av lera och…
Språkfascist: Det finns inget som heter lerhydda.
Vanlig människa: Nej, och eftersom vi inte har ett ord för det kan vi ju…
Språkfascist: Inga fler ord, tack. Hur skulle det se ut om alla hittade på sina egna?
Vanlig människa: Jo, men… NÅGON måste ju ha hittat på ordet hydda också. Det fattar du väl?
Språkfascist: Det heter inte fattar. Det heter förstår.
.
Mmm… Vi tar en (väldigt) gammal serie på det.
.
Bra, rolig läsning. Tack!
Tackar!
Att klaga på andras språk är ett moget och konstruktivt sätt att bidra till diskussionen ifråga och uppskattas alltid av både läsare och författare.
Bra där.
Jag tror att ”ifråga” är två ord, faktiskt.
Haha! Du är rolig Nanna!
Tack ska du ha!
Killen i din serie skulle jag gärna ta emot kritik av. Jag tycker snarare att de jobbigaste jävlarna ser ut mer åt det här hållet; http://www.bbc.co.uk/comedy/theoffice/images/400/finchy.jpg
Trevligt inlägg som alltid, Nanna. Jag är själv något av en språkfascist. Anledningen är nog lika stora delar retsam provokation och mild upprördhet över lättjan. Jag tycker knappast att vi nått någon form av peak med språket, men om folk kunde anstränga sig lika mycket när de formulerar sig i en text som när de väljer frukostflingor på morgonen så vore det åtminstone lite trevligare. Å andra sidan kan man väl slarva så mycket man själv vill med språket så länge man själv vet om att man gör det. Jag vet inte vad jag vill säga, gott folk. Gör vad ni vill med språket, men gör gärna ett försök att uppskatta det någon gång ibland.
Du har stavat fascist fel i rubriken.
Haha! Fan vad bra! Jag hittade hit typ igår och läste igenom alla dina inlägg i ett svep. Du är så jävla rolig!
Dessutom känns det extra gött och igenkännande att läsa sånt här när jag idag äntligen fick rätt av snubbarna i min klass som trackat mig sedan jag sa att det heter spänner och inte spannar och min lärare slog upp det i SAOL och det faktiskt heter spänner. Språkfascism ftw!!
Tack snälla Linda!
Men nog måste man ändå få påpeka språkfel om det är så att språkfelet begås av en språkfascist? Jag menar, att få peka ut stavfel och syftningsfel i en språkfascists högtravande nästan-uppsats-långa utbrott i kommentarfältet… ibland känner jag att det är sånt som jag lever för
önskar att jag inte var en språkfascist men nu är det så. tyvärr. får mig att känna mig duktig på något.
Asså är det illa om man både känner igen sig hos fatorektikern och språkfachisten?
Ja.
Ajdå.
Roligt roligt! Jag gillar speciellt hur du gör mänskor med taskiga åsikter till fula o finniga. Det är som en sorts humanistisk frenologi.
Jag vet! Enda problemet är att jag gillar det så mycket att jag inte vet när jag ska sluta. Ofta måste jag stanna upp och fundera på om det blir overkill med stjärthaka, skäggvårtor och bullkinder i ett och samma ansikte. (Svaret brukar bli nej.)
Haha! Jag har int ehunnit läsa det här förrän nu. Det var ju oerhört roligt. Min bästa bild är när någon får käppen runt halsen och dras av scenen. Någon gång SKA det hända mig. Kanske redan ikväll.
I’ll bring the käpp.
”jaha, då tänder jag väl en cigarett då, din debila apa!”
hahahahaha åh