Ett poänglöst babbel om öl

Jag är egentligen inget fan av Guinness. I min värld är det lite som att ha oxfilé som favoriträtt, eller som att gilla Andy Warhol. Det är säkert bra grejer, men det säger inte så mycket om dig. Det är jäst julmust. OK om ni frågar mig.

En gång när jag var i Frankfurt och hälsade på Donny träffade jag en irländsk postrocker. Han drack aldrig Guinness. Tyckte det var för dyrt, för mättande. Han och hans kompisar drack bara Kopparbärs (kände jag möjligen till Kopparbärs? Jodå, det finns i Sverige också). Alla på Irland var tokiga i Kopparbärs, menade han. Speciellt den 10% varianten. Den hade högst APK på hela ön.

Vilket påminner mig om min och Klimpens resa till Bulgarien. Där lärde vi känna en norsk kille som försökt bli av med en skuld genom att sälja druvsocker i små påsar till pundare. Han visade mig skotthålet vid sidan av hans mage, därefter utgångshålet på ryggen. På plats lovade jag mig själv att aldrig sälja druvsocker till pundare. Men. I alla fall. Han kunde inte heller sluta tala om Kopparbärs. Det var det bästa han visste. Han och hans kompisar drack aldrig Ringnes (det kända norska ölet), det var bara Kopparbärs som gällde (senare kom det fram att dom gillade Kopparbärs, för att bärs betyder bajs på norska).

Det här var en utvikning. Tillbaks till Guinness. Jag har just smällt i mig en bättre middag på Tempo och på vägen hem stannade jag till vid en tobaksaffär. Kan alltid vara bra att göra, man vet inte vilka erbjudande dom har just den här veckan. Jo det vet ni snart. Just den här veckan reade dom ut Guinness. Och det var därför jag började skriva det här.

För jag har bara beställt Guinness på krogen. Aldrig druckit det ur burk. På krogen är det alltid en jävla ritual att beställa Guinness (gör det inte om ni har andra planer än att stå och titta på en öltapp resten av kvällen). Först slår bartendern i en skvätt i glaset. Går på toaletten. Slår i en skvätt till, ringer upp en gammal vän. Slår i en skvätt till och tar på sig ytterjackan och sticker ut på stan för att göra några ärenden. Under tiden sjunker skummet. Sen kommer människan tillbaks och häller i det sista i glaset.

Så har vi blivit lurade att tro att det måste gå till. Så trodde jag att det skulle gå till, när jag slet upp min burk hemma vid skrivbordet. Döm av min förvåning, när det går att hälla i ölet rakt upp och ner, på åtta sekunder har jag fyllt glaset. Utan att det skummar över.

Varför har dom lurat oss i alla år. Vem kom på det här? Och vad kan vi lära oss av det?

OBS! Den förste som säger något om skillnad mellan burköl och öl på fat, eller vill delge något ölrelaterat resminne från Irland, får smaka på den salte. Ok?

23 kommentarer to “Ett poänglöst babbel om öl”

  1. Kanske skriver:

    Du skriver som en äkta författare.

  2. Martin skriver:

    Men du, det är lite skillnad mellan fat- och burköl.

  3. Stinkis skriver:

    Be om expressguinness, då får du den i ett fös. Det är för att bartendern ska få känna sig lite viktig som det tar sån förbannad tid.

  4. Egon skriver:

    Jag minns en gång när jag var i Dublin. Jag drack Guinness. Det var gott.

  5. [...] kommentarer Martin om Ett poänglöst babbel om ölEgon om Ett poänglöst babbel om ölRoger om Det där jobbiga svarta längst in i själenTalib om [...]

  6. Roger skriver:

    Moget att lägga upp en privat video i ett inlägg där det inte går att kommentera om att videon är privat! Verkligen moget!

    Kringlan – du … drack väl inte av ölen va? Det kunde förvisso förklara det totala misslyckandet :p

    ;)

  7. Kalle skriver:

    Är väl en gaspatron i burkarna?

  8. pingis skriver:

    Sista meningen, bara så jag förstår, salte betyder kuken?

  9. Patrik skriver:

    Kringlan – i vilket öra har du örhänget?

      • Patrik skriver:

        ok om vi då bortser från din förklaring och fortsätter att anta att den salte avser ditt fortplantningsorgan så skulle alltså det vara begåvat med ett litet hänge. Detta kan ju ställa till det då mitt gomsegel är prytt av ett vackert hänge också. Skola dessa två fastna i varandra så har vi ju ett litet problem…. i alla fall på mitt jobb.

  10. Jonatan skriver:

    Varför går det inte att kommentera filmbeviset?

  11. Stina skriver:

    Att gilla Guinness, oxfilé och Andy Warhol är väl som att ha Pulp Fiction som favoritfilm? Eller som att gilla färgen svart mest av allt, det säger ingenting om personen i fråga.

  12. Jonas skriver:

    Du ser så där härligt småfull ut på videon.

  13. Mantastic skriver:

    Det här är bra!

Lämna en kommentar