Rent teoretiskt hade ni kunnat gå upp klockan 8 i morse och se när Kalle Lind satt i SVT:s morgonsoffa och pratade proggiga barnböcker. Men så tidigt var ni naturligtvis inte uppe. Och var ni uppe , var ni säkert mer intresserade av att titta på ett gäng irländare som sandpapprar ollonet på MTV (eller det kanske dom slutat med, nu kanske det är mer hiphopers som visar hur dom bor). Så därför lägger jag klippet här.
Köp boken här!
Gillar inte den negativa inställningen Kalle har till dessa böcker, de ska ju hyllas för hur jäkla fantastiska de är! Bäst att det blir lite hyllning i boken, annars blir jag ledsen.
vad händer? kalle är inte längre en man med ett skägg utan en man med mustasch!
nä, det här går inte, nu måste jag genast skriva en arg insändare om falsk marknadsföring och starta en protestgrupp!
Jag har inte haft dom 13 minuterna över för att se klippet, men är gubben som sitter till vänster en manifestation av Kalles inre?
Nja, man kunde ju lite hoppats på det, men Kalles skepsism till socialism känns lite påtagligare än vad jag trott
Önskar att Sven Vernström hade sagt att affärerna sätter brödet långt bort bara en gång till. Det hade gjort det till ett svagt och löjligt case som han bryr sig för mycket om.
Personkemin i den där soffan är påtagligt vatten i syra.
Gustav: hyllningar är inte min starka sida om det inte gäller döda skäggiga suputer. ”Fantastiska” är ett starkt ord. ”Ledsen” också.
Mattias: definiera ”socialism” innan jag säjer bu eller bä. Men nej, jag är ingen vän av Maokina. Jag tycker generellt att det är fel att okritiskt dyrka tjocka psykopater som tvättar sej i sina kvinnors safter.
Andreas: starta gärna protestgruppen – jag hade gärna blivit föremål för en sån – men det hela har sin helt naturliga förklaring i att jag glömde hur min trimmer funkar.
Samt apropå inläggets rubrik: idag såg jag tre andra Rikets sal-medlemmar i tämligen etablerad media, åtminstone väl så etablerad som den jag förekom i eftersom det var samma kanal. Så ta gärna den där bitterheten med en nypa flingsalt (=kocksalt).
Jag förstår inte ditt hat mot sandpapper!? Alltid detta fokus på sandpapper. ”Jävla sandpapper som tar alla jobb”. ”De jobbar ju inte, de där jävla sandpappssvinen”. Stoppa masssandpappringen. Ut med alla ettans sandpapper, tvåan får vara kvar för tvåan är det aldrig fel på……..äsch nu går jag och lägger mig…………
Tycker om din mustasch, och ditt berättande. Läser människor som gått till överdrift. Faktum är att jag träffat Ann som du nämner i boken, tyckte hon var ganska trevlig och harmlös tant. Men efter att ha läst kapitlet om henne så inser jag att hon är ganska wacko.
Ann Ekelund? Hon är säkert vänlig. Hennes bok – ”För Sverige på tiden” – kan vara det mest uppåtväggarnakristnahögerkonspirationsteoretiska jag läst på svenska språket. Och kanske den roligaste bok jag läst.
Tror jag ska läsa den boken när jag har tillgång till ett bibliotek
Den där Sven Wernström slingrar sig ju undan frågorna helt ogenerat. Varför får han komma undan med det? Och varför är Kalle så mjäkig mot karln? Omdömet om hans böcker känns bra mycket bitskare när Kalle får agera skriftställare.
Simonek: det är en intressant fråga. Jag ska försöka ge ett komplext svar.
1) Sven Wernström slingrar sej nog inte riktigt ur frågorna. Dels hör han dem inte pga dövhet, dels har han faktiskt inte bjudits in till nån debatt utan fått det presenterat för sej som en genomgång av politiska ungdomsböcker.
2) jag är mjäkig för att jag inte heller bjudits in till nån debatt utan för att prata om en bok jag skrivit (som inte handlar om Wernström i första hand). Jag har för all del flera synpunkter, av både negativ och neutral art, på det han skrivit, men det ansåg jag mej inte ha tid med eller vara inbjuden för att diskutera. När frågan om tråkiga böcker kom upp måste jag svara som jag tycker: att Wernström faktiskt ansträngde sej att hitta ingångar som kunde göra böckerna läsvänliga (alls icke självklart på 1970-talet). Hade vi gått in på Maos Kina hade kanske sprickan mellan oss framstått tydligare.
Jag gör alltså som förlorarna i politiska val brukar göra: skyller på media. Det var nog inte helt genomtänkt vad de egentligen ville göra med den där programpunkten.
Jag köper ditt komplexa svar relativt rakt av och tackar istället för en stenbra bok. Det är bara så förbenat trist när gamla människor som gjort, sagt eller påstått något dumt gömmer sig bakom hörapparaten och kommer undan med det. Och det är ju naturligtvis inte ditt ansvar att dra fram dem därifrån.
Jag vet inte vad jag helst hade varit, Kalles mamma eller hans dotter. Dock är jag helt säker på att båda alternativen hade varit så där kafferepstrevliga som jag vill att livet ska vara.