Rikets sal

Marcus Johansson är expert på relationer, sex och drömtydning.
Du kan ställa din fråga anonymt om du vill.
Mejla Dina fråga till Marcus på doktorn@riketssal.se

Hej Marcus,
en natt drömde jag att jag kokade ris.

Hälsningar,
”Riskakan”

Hej Riskakan!

Att koka perfekt ris är svårt. Det är lätt att ha för mycket vatten, och då står man där med en grötlik massa som man måste dränka i sås för att man ska vilja stoppa den i munnen. Ibland har man för lite vatten, och då skrapar man det översta lagret av de larvliknande kornen och intalar sig själv att man ”ändå inte behövde en så stor portion”. Och sedan får man hugga bort de fastbrända bitarna i kastrullen med baksidan av diskborsten under rinnande skållhett vatten.
Ja, jag vågar tala öppet om det här. För jag tror att det är dags att vi gör det.
Det finns något skamfyllt med att inte kunna laga sin egen mat. Och i det allmänna medvetandet är ris något enkelt att laga, helt enkelt eftersom det är så vanligt. I matlagningsprogram tar TV-kockarna sig an spädgrisens långkokta tandkött med en närmast pornografisk precision. Men riset dyker bara upp färdigt, som trolleri.
Det är många som betraktar riskokare som något fånigt. En onödig produkt som pressats fram av konsumtionssamhället. Årets Julklapp 1987. Men riskokaren är ett verktyg, och om man behöver den ska man använda den utan att skämmas. Om du behöver rengöra golvet ska du väl inte låta bli att använda dammsugaren bara för att det är en ”löjlig pryl”?
Men riktiga kineser använder väl inte riskokare, tänker du nu. Jo, det gör de faktiskt! Det är oerhört vanlig på kinakrogar att de använder riskokare för att kunna servera det där fylliga härliga riset med sitt välkomnande mjuka tuggmotstånd. Det är lika vanligt med riskokare på kinakrogar som starka släktband och att låta barnen jobba extra på sportlovet när deras klasskamrater har åkt iväg på skidsemester.
Däremot tvivlar jag starkt på att du hittar riskokare i Sveriges skolbespisningar. De brukar servera torrt ris som har en fadd smak av härsket vatten. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag gissar nu. Jag har inte undersökt om skolbespisningar inte använder riskokare. Så ta den informationen med en nypa salt (en nypa salt och ris… det blev ett skämt ha ha… den bjuder jag på!).

Vänliga hälsningar
Marcus