En vanlig fråga som dyker upp när man arbetar med humor är får man skämta om allt? Vi på Rikets sal anser inte det. Det finns inga poänger med att bara göra folk ledsna och upprörda. Vi försöker ha en diskussion om känsliga publiceringar. Ofta är vi rörande överens.
Ändå kan jag känna tacksamhet mot dom som orkar ta debatten. Dom som pallar att riva upp dom allra färskaste sårskorporna och peta runt med sina skitiga fingrar. Jag är helt enkelt tacksam över att det finns människor som Staffan Wictorin.
Han driver sen många år tillbaks en alternativ humorarena i veckomagasinet Hemmets Journal. Det är ett ganska anspråkslöst uppslag han har att husera på, men alla kännare av god humor vet att det är där man ska hänga, om man vill ta del av den sorts humor som verkligen gör anspråk på att testa yttrandefrihetens gränser.
Bedrägligt nog har han valt att kalla dessa sidor Staffans GLADA SIDOR (fråga mig inte varför två av orden ska stå med versaler, jag känner mig bara fånig som inte förstår).
Namnet och valet att publiceras i en tidsskrift som Hemmets Journal, är naturligtvis inget annat än ren och skär genialitet. Där kan han husera fritt och ta både kontroversiella och cyniska beslut, i hur han väljer ut bland det inskickade materialet.
Låt oss titta på ett exempel från Hemmets Journal nr 46, november 2009:
Nisse ringde till kommunen:
- Jag vill klaga på den dåliga
gatubelysningen i min stadsdel.
Härom kvällen råkade jag
antasta min egen fru.
/Ulf Buller, Saltsjö-Boo
Jag känner inte till Ulf Buller (är det ett fingerat namn?), inte heller verkar han vara känd bland andra manusförfattare jag talat med. Men helt klart är ju att vi har att göra med en komiker som vågar ta ut svängarna. Som inte väjer där andra gör en u-sväng.
I hans korta kärnfulla historia. Berättade ur en sexualförbrytares perspektiv, på ett sätt som inte skådats inom svensk kultur, sen Noréns Skuggpojkarna hade premiär på Elverket 1999. Inte nog med att huvudpersonen (döpt till det alldagliga Nisse, för att ge oss en känsla av att vem som helst av oss skulle kunna vara våldtäktsman, vi tvingas sätta oss själva i rollen) misslyckats med sin vidriga gärning. Han har tillråga på allt förgripit sig på sin egen fru. Nu ringer han upp och anklagar en iskall byråkrati, för de gärningar han själv är ytterst ansvarig för.
Här någonstans, tidigare än så, drar jag min gräns för vad jag skulle skämta om. Jag säger inte att Staffan Wictorin, eller Ulf Buller ska dra sina gränser annorlunda. Vi är alla olika och i slutändan blir det meningslöst att hela tiden anropa yttrandefriheten. Men senare på dygnet, när lamporna släkts och vi ligger i våra svettiga lakan, måste vi kunna motivera våra beslut för oss själva.
HAHAHA!
”vi tvingas sätta oss själva i rollen”
Heheee…
/jag.
Stavade jag just mitt eget alias fel? Ja, det gjorde jag. Genant.
/jag igen.
Snälla någon, skapa ett stå-upp-alias av namnet Ulf Buller.
Känner ni inte till Ulf Buller? Mannen, myten, legenden. Det är dags att ni googlar för lite allmänbildning! Uffe Buller är känd för att varje dag i hur många år som helst skicka in vitsar till hur många tidningar som helst. Han publiceras väldigt ofta i t. ex Expressen.
Tack för tipset. Nu känner jag ju mig lite tvåa på bollen här, men vore det inte roligt med en informativt inlägg om Ulf Buller. Eller (och nu drömmer jag stort) ska vi inte be Ulf Buller medverka på Rikets sal? Är inte det en asfet idé?
…nej.
Joho!
Dom kan testa iaf
jaaaaaaaaaaaaaaaa!!!
Haha, Staffans GLADA SIDOR läste jag flitigt i åldern 10-14. Och se vart det har tagit mig idag, till att digga Kringlan, Jeppe, Nanna och alla andra på Rikets sal. Staffan är m.a.o en vägvisare och guru inom humor.
Ulf Buller är som tidigare nämnts en klassiker. Man kan väl säga att han är tidningsvärldens motsvarighet till Bertil Monegrim ( http://2.bp.blogspot.com/_sSVJdcQ75rg/RrckN6YdFYI/AAAAAAAAAAM/3fVqLtapcdI/s320/satan.jpg ) som har en förmågga att medverka som publik i samtliga TV-produktioner som gjorts, och dessutom så pass planerat att han alltid syns i bild!
Som redan påpekats: Ulf Buller i Saltsjö-Boo är, vid sidan av Errol Hammar i Södertälje och Berit Lorentzon i Trekanten (som jag i o f s inte sett sen jag slutade läsa Lilla Fridolf runt -87) samt Kattis Buller i Saltsjö-Boo, som jag gissar är en släkting, de flitigaste inskickarna av roliga historier vi har.
Jag vill minnas att tidningen Z en gång intervjuade Ulf om hur det kom sej att han började ägna sitt liv åt att skicka mögliga vitsar till tidningar. Jag kan minnas fel – gud förbjude – men jag tror faktiskt att det var så att han började när han satt på kåken i sin ungdom (för nån mindre förseelse) och sen inte riktigt kunnat hejda sej.
Kattis Buller är, på riktigt, Ulf Bullers katt. Han insåg att det var lättare att få in vitsar i herrtidningar om dom var undertecknade med ett kvinnligt namn (det var viss obalans i könsfördelningen), så han undertecknade med kattens namn.
Förresten har jag en helt annan fråga till dig, Kalle, som jag mejlar snart.
Herre jestanes vad jag sitter och hoppar av förväntan! (Det där med katten är för övrigt en av de fem roligaste sakerna jag läst sen jag slog mej ner vid datorn för en stund sen.)
Ååååh! När kommer det där mejlet egentligen? Nu har jag kollat inboxen femti gånger!
det är inte så spännande. behöver bara svar på en fråga. förlåt om jag dragit upp förväntningarna och för att jag inte mejlat. jag måste bara städa först.
Enligt honom själv satt han på alkoholist-anstalt och började vitsa för att ha något att göra istället för att supa.
Haha! Underbar!
Inte för att vara den som är den, men är inte Staffans GLADA SIDOR en del utav Hemmets Veckotidning snarare än Hemmets Journal? Min egen kära mormor har sedan barnsben (alltså mina, inte hennes)flitigt matat mig med tummade ex av förstnämnda blaska, så jag kan inte ha fel. Eller är de båda rentav samma tidning?
Mysko.
Kan för övrigt tipsa om ett annat vitsigt alias, som jag anser har hamnat i skymundan av den något störige uppmärksamhetshoran Ulf Buller, nämligen N Runesson i Växjö. Denne herre får en vits publicerad i varje nummer av HV, alltsedan tidernas begynnelse. Misstänker att det är Staffan själv, särskilt med tanke på att Runessons vitsar inte sällan utses till ”Veckans bästa”. Det mystiska N:et bäddar hursomhelst för vidlyftig spekulation.
Då jag själv faktiskt bor i Växjö är det kanske dags att undersöka saken närmare.
Får se.
Hej! Som någon läsare påpekar ovan så är det inte i Hemmets Journal Staffan Wictorin förekommer, utan i Hemmets Veckotidning. Tycker det är på sin plats med en ändring i blogginlägget.
Jag har släppt det och gått vidare. Tråkigt, men så är det.
Det här är bara bra grejjor. Håhåjaja!