I Allers, nr. 29, 1947, hittar vi denna annons från Kungsörnen. Om vi bortser från exotismen, den ganska osmickrande karikatyren av en afrikansk hövding – ja, till och med från utropet ”OJK UMBA!” – så finns där ändå en liten, liten logisk lucka kvar. För hur kan någon som tror att ”God dag, god dag” heter ”Godda-godda”, och i det stora hela har rätt taskig koll på (svensk) grammatik och den vite mannens seder, så snabbt och självklart kunna identifiera just en Kungsörnen-bulle – en uppgift även ett tränat bagaröga borde frukta för?
Kanske vill någon av er kontakta Kungsörnen och fråga hur de tänkte?
P.S. Fler Ja, se förr-i-ti’n! hittar du här.
Antagligen har hövdingen rest omkring i världen och känner de flesta kulturerna. På sitt besök i Sverige är det klart att han inte hinner lära sig perfekt svenska (vem hinner det?), och då är det klart att han kommer i kontakt med kungsörnens produkter.
Att han sedan säger Godda-godda är mest troligt ett missförstånd av uttal, resultatet av ett skämt av de svenska studenter han umgicks med och som ville roa sig på hans bekostnad.
Att han kräver presenter är bara ett sorgligt tecken på samtidens materialism och egoistiska girighet som präglar alla kulturer över hela jorden just nu.
Det är inte en logisk lucka för berättelsen börjar med; Pojken drömmer. Finns inga krav på logik i drömmar. Men att ett barn sen sover på en äng, på en hund, helt ensamt, kan verka ologiskt. Samt ett bra sätt att avla fram allergi på.