Jag vet inte säkert vilken färg boken nedan hade på ryggen, men jag antar att den var röd eller eventuellt brun.

Det kan tänkas att det här är en jättebra bok. Jag vet inte, jag har inte läst den. Naturligtvis borde jag inte uttala mig om en bok som jag inte läst. Men låt mig göra några slumpvisa nedslag i innehållsförteckningen och se vad kapitlen handlar om:

Kapitel 1. En stulen aftonväska

Vi rivstartar alltså med den välkända kombon zigenare (det korrekta är väl tattare) + stöld

Kapitel 4. Zigenarnas förbannelse

Ja, alla vet väl hur zigenare (det korrekta är väl troll) är med sina förbannelser. När dom inte stjäl kastruller och gräver upp koppartråd så förbannar dom hederligt folk.

Kapitel 5. Bråk på nöjesfältet

Läs: Bråk på en zigenares (det korrekta är väl analfabeters) mest naturliga livsmiljö.

Kapitel 6. Barnbruden

Jag utgår ifrån att det normala för zigenare (det korrekta är väl tjuvar) är att gifta bort sina barn. Sånt kollar man väl upp.

Kapitel 8. Ficktjuven

En helt vanligt zigensk (det korrekta är väl fittig) yrkestitel.

Kapitel 12. Den falska spåkvinnan

En helt vanlig falsk zigensk (det korrekta är väl äcklig) kvinna

Kapitel 16. Det plundrade huset

Läs: Huset där det varit zigenare (det korrekta är väl undermänniskor) på besök.

Kapitel 24. Den grymme hövdingen

En grym zigensk (det korrekta är väl satanisk) VD.

Men det är klart att det här kan vara en bra och nyanserad bok om romernas liv och vemödor. Det är inte helt omöjligt att den målar upp hela den historiska bilden och sätter saker i perspektiv. Allt jag läst är ju omslaget och innehållsförteckningen.

Nu måste jag få tag på hela boken. Tror ni den undkom dom nazistiska bokbålen. Mycket talar för det. Och inte bara det faktum att den här kom ut 1963.

Tipstack: Carl Berger

Det har suttit där i över en månad, men jag har inte lagt någon större vikt vid det. Tills jag häromdagen råkade läsa det finstilta i beskrivningen…

Och nej, det är inte rubriken Vi trollar med kakpulver jag tänker på, även om den såklart för tankarna till ett femte elevhem på Hogwarts, där man istället för att säga ”Lumos!” eller ”Accio!” strör en tsk bakpulver omkring sig. Jag tänker inte heller på de snålvattensframkallande bakverksnamnen Skyhög chokladkrämskaka (spacecake?), Russin- och orangekaka (wtf?) eller Brun och vit snökaka (vem eller vad har gjort snön brun?). Det som fångat mitt intresse är Negerbakelsen.

Och till dig som ängsligt undrar vilken sorts negerbakelse det egentligen är vi har att göra med, kan jag meddela att det här är negerbakelse med banan.

Men det finns inget skäl att bli obekväm. Jag kan slå vad om att det bara var ett märkligt sammanträffande att namnet skulle sammanfalla med en föråldrad nidbild av mörkhyade. Bagarna tryckte säkert bara på knappen till sin slumpmässiga namngenerator och plösligt stod det bara där.

Bagare 1: Du, det här namnet…

Bagare 2: Ja?

Bagare 1: Alltså, jag vill inte vara sån. Men känns det inte lite väl… rasistiskt.

Bagare 2: Varför skulle namnet negerbakelse vara rasistiskt?

Bagare 1: Alltså… Kakan är ju brun.

Bagare 2: Ja?

Bagare 1: Och kommer med banan.

Bagare 2: Jag ser inte problemet.

Bagare 1: Nä, det kanske är jag som överreagerar.

Bagare 2: Ja… För om du tycker att DET HÄR känns stereotypt… Betänk att vi också har en kaka som heter Ängelkaka. Och den kommer ju med smaken jordgubb. DET är väl klyshigt om något!

Bagare: 1: Jo, du har säkert rätt. Men…

Bagare 2: Inga men! Nu trycker vi den här almanackan.

Bagare 1: Okej då.

Bagare 2: Under tiden kan ju du börja fila på den där andra kakan vi pratat om.

Bagare 1: Vilken då?

Bagare 2: Nordmanbakelsen. Med mäskfyllning.

Fler Ja, se förr-i-ti’n! hittar du här!

Igår kunde ni läsa det första inlägget om Husmoderns Köksalmanack. Här kommer resten av bilderna:

.

Plats 4 på listan över världens äckligaste ord.

.

Ja du, tant… Du använde väl Tena Lady som alla andra.

.

Annons från SD.

.

Vad passar bättre till sommardrinken än dagsfärsk avföring?

.

Hm… Finns det verkligen INGET hungrigare än ”hungriga ungar, som kommer hem från skolan”? Förlåt en pessimist, men jag får genast upp bilder som den här i huvudet.
Fast nä, vilken tråkig attityd jag har. Det är klart, Milda, att barn som serveras minst tre mål mat om dagen är det hungrigaste vi har. Förlåt.

Fler Ja, se förr-i-ti’n! hittar du här.

Så var det äntligen dags för de framröstade Husmoderns Köksalmanack-urklippen! Alamanackorna sträcker sig från 1957 – 1965, och för att inte bränna alla häxor i ett och samma bål delar vi upp bilderna på två inlägg. Här kommer första delen:

.

Om Anna Book skulle krönas.

.

Dagens IQ-test.

.

Lite DDT har aldrig skadat.

.

Spaghetti. Alla hipsters favvomat.

.

Jag vet inte hur ni tänker, men om jag skulle bjuda en höna på söndagsmiddag så skulle jag servera, typ, frön.
(Plats för skratt och applåd.)

.

Vilket av dessa läckra njur- och leverrecept får din mun att vattnas mest?
(Jag lägger min röst på Leverplättar.)

.

”Glad påsk! Och förresten… Jag hoppas att du inte tycker misstycker, men jag gjorde voodoo-dockor av dig och dina barn.”

Fler Ja, se förr-i-ti’n! hittar du här. Nästa Husmoderns Köksalmanack-inlägg kommer tidigt imorgon.

Låt oss titta på fler Mitt Livs Novell-kontaktannonser från 1966 och -67. Som vanligt får konstighetspennan vandra över texten.

.

Vinnare av distrikmästerskapet i deppighet, 1967.

.

Varför inte Tönt, Tönt och Tönt?

.

Intresset han glömde nämna: överfallsvåldtäkt.

.

…

.

Jag svarade såklart med foto:

Fler Ja, se förr-i-ti’n! hittar du här!

Om ni trodde att marknadsföringen förr-i-ti’n var oskuldsfullare än idag så trodde ni fel. Glöm antydd kåthet, silhuetter av nakna (kvinno-)kroppar genom duschdraperier och shamporeklamer där någon får en ljudlig orgasm bara genom att löddra in hårrötterna. Redan 1947 gick Plåtmanifektur rakt på sak och sålde det många av oss allra mest åtrår:

Fitta på burk!

(Fler Ja, se förr-i-ti’n hittar du här!)

Man tycker ju att ett företag som profilerar sig med att bota mjäll, håravfall och kvisslor borde kunna hitta någon som lider av dessa åkommor och kan tänka sig att ställa upp på bild, eller – om inte annat – att de borde kunna avbilda skiten på rätt sätt. För med handen på hjärtat – bubblorna som den stackars mannen har i ansiktet känns mer som böldpest än kvisslor. Och att använda Sebusan Svavelcreme mot böldpest torde vara ungefär lika effektivt som att bota AIDS med en oskuld.

Fler Ja, se förr-i-ti’n! hittar du här!

Helt vanlig annons saxad ur Husmodern, nr. 45, 1936. Här är ytterligare några:

Om det här är en vilosko vill jag inte ens veta hur arbetsskon ser ut.

Den skeptiskt lagde behöver inte oroa sig. Tecknade före- och efterbilder kan inte ljuga.

Klart att Lillen ska ha laxativ som smakar ”nam-nam”. Inte tu tal om saken!

Ja, det vet väl alla hur ypperligt och ofarligt radium är. Fråga bara Marie Curie.

Fler Ja, se förr-i-ti’n! hittar du här.

]]> http://www.riketssal.se/ja-se-forr-i-tin-5/feed/ 7 http://www.riketssal.se/ja-se-forr-i-tin-4/?utm_source=rss&utm_medium=rss&utm_campaign=ja-se-forr-i-tin-4 http://www.riketssal.se/ja-se-forr-i-tin-4/#comments Wed, 20 Jan 2010 21:20:59 +0000 Nanna http://www.riketssal.se/?p=1641

I Allers, nr. 29, 1947, hittar vi denna annons från Kungsörnen. Om vi bortser från exotismen, den ganska osmickrande karikatyren av en afrikansk hövding – ja, till och med från utropet ”OJK UMBA!” – så finns där ändå en liten, liten logisk lucka kvar. För hur kan någon som tror att ”God dag, god dag” heter ”Godda-godda”, och i det stora hela har rätt taskig koll på (svensk) grammatik och den vite mannens seder, så snabbt och självklart kunna identifiera just en Kungsörnen-bulle – en uppgift även ett tränat bagaröga borde frukta för?

Kanske vill någon av er kontakta Kungsörnen och fråga hur de tänkte?

P.S. Fler Ja, se förr-i-ti’n! hittar du här.

Kontaktannons saxad ur Mitt Livs Novell, nr. 18, 1966. Och här ejakulerar konstighetspennan. Varför vill ”Slut på ensamheten” (f.ö. ett deppigt alias för en 17-åring) hitta en blyg pojke? Varför detta intresse för en person (dej) som hon ännu inte vet finns? Och varför får vi veta precis allt om hennes näsa?

Här är kommer några hjälpsamma förslag på mer sparsmakade näsbeskrivningar…

- min trafikskadade näsa

- min trafikskada

- min uppnäsa

- min näsa

Eller – och här tänker jag utanför boxen – är det helt avlat på ett crazy-stuteri att inte nämna sitt sämsta anletsdrag alls?

I Ja, se förr-i-ti’n! undersöker vi den tid som flytt. ”Kan han älska mitt färgade barn?” och ”Jag kunde inte säga nej” är två hjärtskärande reportage ur Mitt Livs Novell, nr.17, 1967. Låt oss ta en titt på det senare…

Stackars Tommy är ”varm i en tjej” men får inte ”rå om henne” (läs: till det). Inte konstigt att han beklagar sig!

Men av titeln att döma slutade ju allt lyckligt ändå!