Sagodjur

Lindorm

(Leptotyphlops cordata)

Som biologist är det svårt att ens vända sig om utan att tänka på lindormen. Inget nu levande djur är så fascinerande tråkigt. Inte ens de kvalster som ligger och trycker under pocketböckerna i sommarstugan är så bedövande tråkiga och intetsägande. Faktum är att om man skulle sätta en bild efter ordet ”trist” i en ordbok så skulle det förmodligen vara en bild på en lindorm, eller Johannes Brost. Läs mer »

Nils Lind, biolog: Enhörningen


(Equus Uniangellus)

Man är ute på tunn is om man hävdar att Enhörningen bara är en häst med horn. Så är icke fallet. Historiskt sett har Enhörning tilldelats egenskaper den inte riktigt lever upp till, men att kalla den ”en behornad häst” är på gränsen till förolämpning.

Den är närmre släkt med Sebran än hästen, detta märks extra tydligt om man tittar på dess delade klövar (hästar har ju som bekant hovar, inte delade) och det faktum att dom är grafiskt snygga.  Hästar är allmänt ansedda som fula och otympliga bestar som inte går att använda till mer än mediokert klister, medan Enhörningen är en graciös och framförallt trevlig geometrisk form. Läs mer »

Påskharen


(Lepus Pascha)

 

Påskharen har en kroppslängd på mellan 80 och 100 centimeter och öron på ca 20 cm. färgen är brokig.

Påskharen är faktiskt inte, trots vad de flesta tror, släkt med den vanliga fältharen (Lepus europaeus). Det som lurade de gamla biologerna, och fick dom att placera den i Lepus-familjen, är det faktum att den delar vissa gemensamma yttre drag, t.ex. långa öron och kraftiga lårmuskler samt dess relativt liknande storlek. Läs mer »