Det är en månad sen julafton. Maten vi njöt av då ser numera ut som nåt jag åt på en rast i högstadiet för att få uppmärksamhet och respekt. Av allt illaluktande äckel på tallriken är jag mest fascinerad av klementinen som länge var lika kaxig som den där killen med finskt efternamn som hade gått ut nian, men som ändå dök upp på skolan och slumpvis valde ut liten kille att pryla. Men så fort vi snittade upp Mister Citrus så sjönk den ihop och blev kanske äckligast av allt på tallriken.
Vad lär vi oss av detta? Skär sönder den som sticker upp!
Bra Valle! Mögel! Men, när jag saknar den Valdemarska musikaliteten. När får vi höra dig sjunga och spela kam som i fornstora dar?