Rikets sal

Detta har hänt:

Slaskkonstnären och humoristen Kringlan ligger på soffan i en källarlokal på Dalaplan. Kanske tänker han på den kaotiska sommaren då han flyttade in i tredje hand på Dalaplan och lyckades grisa ner lägenheten han hyrde, så mycket att han nära på förstörde en vänskapsrelation.

Men antagligen tänker han på sitcomen han håller på att spela in. Det är därför han har hyrt Ola Noréns källare. För att spela in webb-tv, knappast för att ligga på soffan och dricka folköl.

Senare på kvällen ska dom där folkölen, ett par starköl och en liten Fernet spela en avgörande roll.

Kringlan hamnar till slut i en rottingsoffa på Debasers uteservering. En våldsamt skäggig man kommer fram och vill prata. Kringlan känner vagt igen honom. Han ska snart inse att dom aldrig träffats, mannen råkar bara ha ytliga likheter med Dennis Wilson.

Kringlan (upphetsat): JAG BEHÖVER EN VÄN MED DITT UTSEENDE!

Mannen: (…)

Kringlan (bakslugt): Du är musiker?

Mannen: Jag spelar piano.

Kringlan (vagt retoriskt): Är du jävligt bra?

Mannen: Jag är ganska dålig.

Kringlan (på riktigt nyfiken): Men vad gör du egentligen?

Mannen: Jag sorterar sopor.

Minuten senare har Mannen charmat Kringlan genom att prata om Willy Kyrklund. Kringlan har sagt några diffusa meningar om Willy Granqvist och Knut Hamsun. Dessutom har dom bytt nummer och bestämt sig för att träffas.

Imorgon ska dom ses. Vilka odds har dom två att bli vänner? Skaffar man sig ens nya vänner, när man börjar närma sig 30? Det låter som upptakten till en film av Killing-gänget. Något om manlig vänskap. Det är inte ens en vänskap. Det kommer antagligen inte bli något som ens liknar vänskap. Kanske kommer dom aldrig träffas igen.

Det enda vi vet säkert, är att svaret kommer här på Riketssal.se. Ni kan se detta som en textdokumentär.