För ett par somrar sen var jag i Järvsö (Uttalas enligt Lill-Babs Jäschö). Där är vackert med en stor älv som flyter mitt genom samhället, gamla trähus, tanter i allmogedräkt och grova skogsarbetare som pratar i falsett – ty sådan är hälsingedialekten. Allt detta finns i många andra norrländska småstäder, men bara från Jäschö kommer Barbro Svensson. Hon är ju stor i hela landet, men hon är givetvis störst i Jäschö. Inte bara för att hon har lyckats i show biz, utan också alltid framhållit Jäschö som en fantastisk plats på jorden. Det är det också. Inte pga tanterna i allmogekläder eller gubbarna med falsetten, utan för att Lill-Babs där öppnade sitt LILL-BABSMUSEUM!!! Det stängde såklart några månader senare, men just den sommaren lyckades jag pricka in ett besök.
Jag löste biljett och gick in i lokalen. Såg tjockteven med en loopad Lill-Babs-kavalkad från olika teveframträdanden. Råmaterialet var nog inspelat (och uppspelat) på en gammal VHS och således en smula raspigt.
Jag såg väggen täckt av Lill-Babs skivomslag. Jag anslagstavlan med autografer (dessa var antagligen lättast av museiföremålen att samla ihop). Detta var nog vad man kunde vänta sej av ett Lill-Babsmuseum.
Trodde jag, ja! I ett sidorum stort som ett jättejättestort skafferi hängde hennes gamla klänningar, tröjor, halsdukar och kepsar på en klädkyrka. Och dom var till salu! Jag köpte den här glansiga pikétröjan som hon haft när hon spelat golf (berättade den livströtta 16-åriga sommarjobbaren):
När vi kom hem från vår resa i Norr skröt jag för mina vänner om mitt förvärv och dom blev mycket impade och avundsjuka. Alla utom Råland (Dr Humor) som genast berättade den intressanta historien om hur han kom att äga Sven Wollters gamla flip flops. En idé föddes där och då om att skapa ett museum med kändisars avlagda kläder. Vi tänkte att om vi börjar spara nu så kommer vi ha lagom med stoff till pensionen, och vår ålderdom är tryggad! Sen dess har det gått skralt med insamlandet. Vi har ägnat oss åt arbete och familjer och inte kunnat lägga den tid som ett sånt här projekt av linnésk grandiositet kräver. Men så slog det mej häromdan! Jeppe har ju för fan glömt sin gråa kofta hemma hos mej!
Eller har han glömt den? Kanske är det så att han hoppas på att en dag få hamna på mitt och Rålands museum, och därför råkat lämna den och sen råkat glömma hämta upp den? Tanken är ju inte svindlande. Alla i Jeppes närhet vet ju att han har nån slags biljett till framgång instucken som en jetmotor i analöppningen. Vi är alla på det klara med att han kommer ha samma status som Lill-Babs har idag vid 120 års ålder. Killen är ju för fan redan på reklam i uttagsautomater!
Jeppe längst till vänster, alltså.
Das UttagsAUTOmat
Jeppe, om du vill att jag ska ta ut malkulorna och ge tillbaks koftan kan du väl låta mej få reda på det. Gärna på ett kul sätt. Kanske genom en youtubefilm?
Mvh/ Valle
Haha, det deppiga är att den där kryssningen blev inställd för att folk inte ville köpa biljetter för att se nån dom inte kände till. Så att så kändis blev jag. Men jag vet inte hur jag ska göra det i en rolig youtubefilm…jag ska tänka på’t och återkomma.
Detta är ju större än allt. Jag bor 1-2 mil söder om Järvsö ( även Jarse för the local ones).
Här är en till! Jarse-pöjk alltså. Vill även påpeka att folk inte säger ”Jäschö” om man kommer från Järvsö. Man säger ”Jasche” Detta kanske är ett gigantiskt snedsteg förresten, man rättar inte Lill-babs hur som helst!
[...] antagligen tyckte vi var skumma. Det blev såklart inte bättre när jag berättade att jag äger den turkosa pikétröja hon brukade ha när hon spelade [...]