
Det roliga med den här bilden är att han till vänster blir glad för att det brinner. Och att han till höger är skeptisk, antingen till att det brinner eller till bänkkamratens oproportionerliga glädje över att det brinner.
(Okej, jag har kanske inte tagit själva bilden, men jag har tagit bilden från Sydsvenskan och sen tagit bilden av bilden. Så jag har tagit den här bilden dubbelt så mycket som fotografen gjort.)



Underbart vacker bild, jag får en svag känsla av rackarungen Dennis men associerar direkt – kanske en aning mer långsökt – till ”Kalles kaviar”-Kalle.
Du råkar inte ha tagit en bild av själva artikeln i fråga också?
Tyvärr inte! Jag önskar att jag sparat den.
Hahaha! Kul! Jag kommer ihåg hur det var när man satt på de där kemilektionerna, det enda roliga man hade var när det brann. Och allmänna gaslagen. Inte konstigt att han är glad.
Jag vill gärna skifta fokus mot de där upptummarna. Jag gillar när man underdriver en gest på det viset. Hans tummar är ju inte direkt i givakt. Som när man inte riktigt orkar vinka utan bara tar handen lite mer från kroppen än vanligt.
Men för guds skull, ta ifrån honom tändsticksasken!!!
(För övrigt inser väl alla att det här är en särklass, men att det går bra att skämta om bilden så länge ingen nämner det?)
Min enda oro är att han kanske också är en sån som plockar vingarna av långbenar. Fast jag tror inte han är mongo.
Jag satt också och funderade på om detta var en OBS-klass eller om det bara var så att dagens kids är lite mongo-tjocka. Jag tycker man ska ge fler tändstickor till den glade killen, men för guds skull ta ifrån pottan och saxen ifrån den skeptiske killens mamma.
Hahaha, jag känner den där killen! Såvida bilden är tagen på 90-talet (vilket den ser ut att vara). Om det verkligen är han ska jag genast framföra er oro till hans mamma.