Jag minns hur vi tog oss an en deprimerad båtflykting. Det var ett långhårigt spektakel som hade sitt ursprung långt bort i fjärran land; troligen i en agrar kultur bland risfält. Vi experimenterade flitigt med honom och överskred otvivelaktigt många moraliska gränser.
Inledningsvis hade vi för avsikt att förvandla honom till en fotbollsfarsa; en sån där bullrig jävel med slarvigt odlat jazzskägg som står och skriker på knattespelarna att de måste ”kämpa, kämpa, kämpa”. I samband med detta fick han genomgå en sträng diet på fläskschnitzel och starkbock och vi förbjöd honom strängeligen att sitta ner när han skulle urinera.
Sen hade vi storslagna planer på att göra honom till buktalardocka, men därtill var han alltför lång och dyster. Han misslyckades även som smörgåsnisse, sängrökare, och dörrkloss.
Till sist insåg vi att han lämpade sig bäst som sorgkant. Ett kolsvart, kvadratiskt, jävla streck som ramar in all vår ensamhet, sätter vind i våra segel och för oss bort från verkligheten.
Senaste kommentarer